Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsholm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sverige kan den häst diskvalificeras, hvars ryttare
under löpningen begår otillåtna handlingar,
som äro egnade att verka störande på en annans
utsikter till vinst. 1. C. A. L.*
2. Å. W:son M. 4. B. C-m.
Korsningsbangård, järnv. Se Bangård.
Korsningsväxel, järnv. Se Järnvägsväxel.
Korsnäbbsläktet, Loxia, zool., hör till familjen finkartade fåglar
(Fringillidæ) inom tättingarnas ordning och fåglarnas
klass. Hufvudet är stort, kroppen undersätsig,
näbben mycket stark, tjock, hoptryckt från sidorna
och med inböjda kanter, öfverkäken kullrig, liksom
underkäken utdragen och hakformigt böjd, så att
käkspetsarna korsa hvarandra; hos ungarna är näbben
rak och tämligen lik andra finkars. Benen äro korta,
starka och försedda med långa tår, som bära krökta,
spetsiga och hvasskantade klor. Vingarna äro tämligen
långa och smala, med andra - fjärde pennorna längst,
stjärten kort och djupt klufven, fjäderdräkten
mjuk. Munvinklarna sakna borsthår. Korsnäbbarna
vistas nästan uteslutande i barrskogar. Med tillhjälp
af sin starka och egendomligt bildade näbb taga de
skickligt ur kottarna tall- och granfrön. De förtära
äfven insekter samt om vintern, då de ej sällan besöka
löfskogar, trädgårdar och lundar på slätten, rönnbär
och åtskilliga frösorter. Med mycken skicklighet
klänga de i träden och betjäna sig därvid äfven
af näbben, liksom papegojorna, om hvilka de erinra
i vissa afseenden. Deras fortplantning synes vara
mera växlande än andra småfåglars, men vanligtvis
ha de ägg redan i slutet af febr. eller början af
mars. Bona, hvilka byggas större och tjockare om
vintern, mindre och tunnare om sommaren, äro stora,
väl sammanfogade hufvudsakligen af granpinnar och
skägglaf; de anbringas i barrträdskronor. Sången är
helt svag och föga behaglig. Könen äro mycket olika
och ungarna annorlunda tecknade än de gamla; hannarna
undergå märkliga färgförändringar, hufvudsakligen
från gult till rödt. I Sverige finnas af detta släkte
3 arter. Större korsnäbben, L. pityopsittacus,
häckar tämligen allmänt öfver hela landet och
igenkännes därpå, att näbbens höjd är ungefär lika
med underkäkens längd. När hannen blir äldre, har
han hufvudet, halsen ofvan och öfvergumpen röda,
de båda förra med inblandad mörk färg. Ryggen och
skuldrorna äro gråbruna, med mörkröda fjäderkanter,
undre delarna röda, underlifvet
med inblandad gråaktig färg, vingarna och stjärten
svartaktiga, med ljusgrå pennkanter. Längden stiger
till 19,5 cm. Unghannen är pomeransgul, där den äldre
är röd, samt har gröngula fjäderkanter på ryggen och
skuldrorna; den gula färgen stöter stundom i rödt,
mera sällan något i gröngult. Honan är ofvan gråbrun
med gröngula fjäderkanter; öfvergumpen är gröngul
och undre delarna askgrå, med grönaktig anstrykning
på bröstet och sidorna. Ungen är grönaktigt gulgrå,
med svartaktiga längdflackar.
![]() |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>