Sverige kan den häst diskvalificeras, hvars ryttare under löpningen begår otillåtna handlingar, som äro egnade att verka störande på en annans utsikter till vinst. 1. C. A. L.* 2. Å. W:son M. 4. B. C-m. Korsningsbangård, järnv. Se Bangård. Korsningsväxel, järnv. Se Järnvägsväxel. Korsnäbbsläktet, Loxia, zool., hör till familjen finkartade fåglar (Fringillidæ) inom tättingarnas ordning och fåglarnas klass. Hufvudet är stort, kroppen undersätsig, näbben mycket stark, tjock, hoptryckt från sidorna och med inböjda kanter, öfverkäken kullrig, liksom underkäken utdragen och hakformigt böjd, så att käkspetsarna korsa hvarandra; hos ungarna är näbben rak och tämligen lik andra finkars. Benen äro korta, starka och försedda med långa tår, som bära krökta, spetsiga och hvasskantade klor. Vingarna äro tämligen långa och smala, med andra - fjärde pennorna längst, stjärten kort och djupt klufven, fjäderdräkten mjuk. Munvinklarna sakna borsthår. Korsnäbbarna vistas nästan uteslutande i barrskogar. Med tillhjälp af sin starka och egendomligt bildade näbb taga de skickligt ur kottarna tall- och granfrön. De förtära äfven insekter samt om vintern, då de ej sällan besöka löfskogar, trädgårdar och lundar på slätten, rönnbär och åtskilliga frösorter. Med mycken skicklighet klänga de i träden och betjäna sig därvid äfven af näbben, liksom papegojorna, om hvilka de erinra i vissa afseenden. Deras fortplantning synes vara mera växlande än andra småfåglars, men vanligtvis ha de ägg redan i slutet af febr. eller början af mars. Bona, hvilka byggas större och tjockare om vintern, mindre och tunnare om sommaren, äro stora, väl sammanfogade hufvudsakligen af granpinnar och skägglaf; de anbringas i barrträdskronor. Sången är helt svag och föga behaglig. Könen äro mycket olika och ungarna annorlunda tecknade än de gamla; hannarna undergå märkliga färgförändringar, hufvudsakligen från gult till rödt. I Sverige finnas af detta släkte 3 arter. Större korsnäbben, L. pityopsittacus, häckar tämligen allmänt öfver hela landet och igenkännes därpå, att näbbens höjd är ungefär lika med underkäkens längd. När hannen blir äldre, har han hufvudet, halsen ofvan och öfvergumpen röda, de båda förra med inblandad mörk färg. Ryggen och skuldrorna äro gråbruna, med mörkröda fjäderkanter, undre delarna röda, underlifvet med inblandad gråaktig färg, vingarna och stjärten svartaktiga, med ljusgrå pennkanter. Längden stiger till 19,5 cm. Unghannen är pomeransgul, där den äldre är röd, samt har gröngula fjäderkanter på ryggen och skuldrorna; den gula färgen stöter stundom i rödt, mera sällan något i gröngult. Honan är ofvan gråbrun med gröngula fjäderkanter; öfvergumpen är gröngul och undre delarna askgrå, med grönaktig anstrykning på bröstet och sidorna. Ungen är grönaktigt gulgrå, med svartaktiga längdflackar.

Mindre korsnäbben. Mindre l. lilla korsnäbben l. Krumsnabeln, L. curvirostra (se fig.), är alldeles lika tecknad med föregående art, men skiljes från den dels genom mindre kroppsstorlek, dels därigenom, att näbbens höjd är mindre än underkäkens längd. Den häckar allmänt öfver hela landet. Bändelkorsnäbben (L. leucoptera) skiljer sig från den föregående hufvudsakligen genom förekomsten af två hvita tvärband å öfversidan af vingarna. Flera gånger ha i Sverige spridda flockar iakttagits på många håll. C. R. S. (L-e.) Korsnäs, järnvägs-, post- och telegrafstation i Kopparbergs socken, Kopparbergs län, vid Gäfle- Dala järnväg och Svärdsjöåns utlopp i sjön Runn, 5 km. ö. om Falun. Korsnäs sågverks aktiebolag (bildadt 1855), som där förr hade sitt hufvudkontor och sin stora ångsåg (den senaste, 12 enkla och 4 dubbla sågramar samt 6 kantverk, färdig 1888), har där nu jordbruksfastighet, tax. till 33,000 kr., och annan fastighet (masugn, ej i verksamhet, gjuteri och reparationsverkstad, kvarn m. m.) med ett taxeringsvärde af 349,300 kr. (1909), och K. är hufvudplatsen för bolagets kolningar, men sågverksrörelsen är sedan våren 1899 förlagd till kusten, utanför Gäfle, där bolaget har sitt hufvudkontor och styrelsen sitt säte. På grund af de dyra frakterna å järnvägen väcktes tidigt frågan om flyttning till kusten, och 1879 anlade bolaget på förhyrd plats på Brynäsudden inom Gäfle ett mindre hyfleri. Detta flyttades 1890 till den af bolaget inköpta s. k. Bomhusudden, midt emot Fredriksskans, och utvidgades samtidigt. Där ordnades en vidsträckt brädgård med kajer (nu af 1,800 m. längd), och sedan järnväg anlagts därifrån till Gäfle, flyttade bolaget sitt virkesupplag till Bomhus. Sedan bolaget inköpt den intill Bomhus belägna egendomen Holmsund, beslöt 1897 års bolagsstämma att flytta sågverksrörelsen från K. till Kastet, en del af Holmsunds egendom. En 30 km. lång flottled anlades från Dalälfven vid Remsön dels som timrad flottränna, dels som gräfd kanal till hafvet vid Kastviken, och våren 1899 var det nya sågverket uppfördt vid Kastet (se fig.). Det omfattar 30 sågramar (12 dubbla och 18 enkla), 9 kantverk, 35 kapverk, 4 system för stafsågning, 2 läktsågar och ett knubbkantverk. Från sågverket föres det sågade virket på af bolaget anlagd järnväg till brädgården vid Bomhus, som rymmer 25-30 tusen stds virke och har 11 med elektricitet drifna kapverk, som aptera virket till export. Invid brädgården ligger hyfleriet, som omfattar 5 hyfvelmaskiner, 4 klyfsågar och 2 kantverk. Sedan 1910 har bolaget vid Bomhus äfven en sulfitfabrik (beräknad årstillverkning 20,000 ton). Under skeppningstiden går bolagets arbetsstyrka vid sågverk, hyfleri och brädgård upp till 1,400 å 1,500 personer. Under de senare åren har skeppningen växlat mellan 40 och 50 tusen stds. Fastigheterna vid Bomhus och Kastet (inom Valbo socken och Gäfle stads område) voro 1909 tax. till 5,037,200 kr., hvaraf 2,165,700 kr. å jordbruksfastighet. Enligt Femårsberättelserna egde bolaget 1905 fastigheter inom Kopparbergs län med ett tax.-v. af 8,506,500 kr. och i Gäfleborgs län sådana tax. till 4,975,000 kr., och enligt egna uppgifter hade bolaget vid 1905 års slut 185,000 har skogbärande mark under full eganderätt samt af verkningsrätt till 175,000 har. Sedan dess har bolaget (1907)