1141 Kosteloryzo-Kostomarov 1142 tagit från svågern Alle och varnade förgäfves sin make. Se vidare Gjukungar och Hogne. Th. W.* Kostelory'zo, Kasteloryzo, Gastellorizo, CastelRosso, ort på ön Meis (forntidens Megiste) vid södra kusten af Mindre Asien (i det forna Lycien). 5-6 tusen inv., nästan uteslutande greker; svampfiske och sjöfart. J. F. N. Ko'sten, kretsstad i preussiska reg.-omr. Posen, vid Obra. 6,868 inv. (1905). K., som fordom var befäst, besattes af svenskarna 1655, hvarefter dess befästningar förstärktes under ledning af ingenjör Weider, som sedan stupade där i april 1656, då K., ehuru förgäfves, anfölls af polackerna. L. W:sonM. Ko'ster, färjställe på den danska ön Möen öfver Ulvsundet till Kallehave på Själland. Ko'ster, Lourens Janszoon. Se Coster-legenden. Ko'ster, Samuel, holländsk dramatiker. Se Coster. Ko'ster, Edvard Bernard, holländsk författare, f. 16 sept. 1861 i London, promoverades till filos. doktor i Leiden och är sedan 1896 redaktör för den kritiska veckoskriften "De nederlandsche Spectator". Han har författat diktsamlingarna Gedichten (1888) och Liefde's dageraad (1890), den betydande episka dikten Niobe (1893), Natuur-indrnkken en -stemmingen (1895), Tonen en tinten (1900) och utgett de kritiska samlingarna Över navolging en overeenknmst in de literatuur (1904) samt Werk (I-III, 1905). 1902 började han öfver-sätta Shakspere i afsikt att åstadkomma en fullständig holländsk upplaga af hans verk. Kosterbåt, skpsb., en efter Kosteröarna uppkallad, på klink byggd segelbåt, som allmänt används på Sveriges västkust (se Kosteröarna); den har mycket fallande stäfvar och akterstäfven ej försedd med akterspegel samt har ett, i förhållande till båtens storlek, betydligt djupgående och är mycket skarp under, men däremot mycket fyllig öfver vattnet. Tacklingen består i allmänhet af en mast med vant och stag, ett sprisegel och en stagfock. Äfven förekommer gäckmast med ett litet sprisegel samt klyfvare och toppsegel. Till följd af sin form är kosterbåten lättmanövrerad, styf, välseglande, lastdryg och rymlig. Den är en utmärkt god sjöbåt, dock ej under länsning i hög sjö, då båten på grund af sitt lutande roder, fylliga förskepp och jämförelsevis skarpa akterskepp har benägenhet att vid hög fart skära under med akterskeppet. J. G. B. (C. K. S.) Kosterfjorden. Se Kosteröarna. Kosteröarna, två i norra delen af Bohus läns skärgård i Skagerak belägna öar, Nordkoster och Sydkoster, hvilka skiljas genom det smala Kostersund. Öarna tillhöra Tjärnö socken i Vette härad samt skiljas från Tjärnön och den öfriga skärgården genom den 4--7 km. breda Kosterfjorden. Nordkoster saknar alldeles skog, hvaremot Sydkoster är till stor del klädt med löfskog. På Nordkoster finnes en lostplats. Öarnas befolkning, som 1900 uppgick till 533 personer, är i allmänhet ganska välmående och idkar indräktigt fiske, företrädesvis af hummer. Kosterbåtar (se d. o.) byggas till stort antal för afsalu. Goda hamnar finnas i Kostersund och vid östra kusten af Sydkoster. Jfr Grisbådarna. A. G.* Kostheim [kå'sthajm], by i hcssiska prov. Rhein-hessen, vid Main, midt emot Gustavsburg. 6,888 inv. (1905). Cellulosa-, tändsticks- o. a. fabriker; vinodling. J. F. N. Kostin-sjar, hafssund vid sydvästra kusten af Novaja Zemlja, mellan denna ö och Mezjdusjarski-ön, 71°-71° 30' n. br. 45 km. långt. J. F. N. Ko'stinskij, Sergej Konstantinovitj, rysk astronom, f. 12 aug. 1867 i Moskva, blef 1890 astronom vid observatoriet i Pulkova och är f. n. chef för den astrofotografiska afdelningen af denna institution. Han har utfört viktiga och värdefulla arbeten inom den praktiska astronomien, framför allt astrofotografiska arbeten samt undersökningar öfver polhöjdsvariationerna. Bland de förra märkes särskildt Untersuchnngen auf dem gebiete der stern-parallaxen mit hilfe der photographie (1905), där han med framgång i stor omfattning tillämpat Kap-teyns (se denne) astrofotografiska metod för bestämningen af fixstjärnornas afstånd. B-d. Ko'stnitz, stad. Se K ön st a n z. Kostnitz-konsiliet. Se Konstanz-konsi-liet. Kostomarov [kastama;råf], Nikolaj Ivano-vitj, rysk vitter och historisk författare, f. 1817 i Voronesjska guv., d. 1885 i Petersburg, aflade-1840 magisterexamen i historia i Charkov och disputerade Om unionen (den polsk-litauiska af 1569). Disputatio-nen godkändes af fakulteten, men ogillades af ministeriet, 1843 försvarade K. för magistergraden en ny afh., Om den ryska folkpoesiens historiska betydelse, var sedan några år bosatt i Volynien, sysselsatt med etnografiska undersökningar och lokalstudier till sitt arbete om Chmielnicki. Redan känd och uppburen både såsom vitter och vetenskaplig författare, blef K. 1846 docent i rysk historia i Kiev, men anklagades redan s. å. utan grund jämte skalden Sjevtjenko, på angifvclse af en Ord, som saknas under K, torde sökas under C.