Kramfors.

tillverkningen beräknas till 20,000 à 25,000 stds trävaror, 25,000 ton sulfitcellulosa och 10,000 ton sulfatcellulosa. -- Sågverken vid K. äro de äldsta i denna trakt. Det första sågverket anlades af J. Sellström och försågs 1742--44 med flera sågramar af Kr. Kramm, en livländare, som gett sitt namn åt platsen. Genom gifte kommo sågverken i familjen Huss' ego, hvilken innehade dem till 1848, då J. A. Kjellberg och hans söner H. R. Kjellberg och K. O. Kjellberg inköpte dem och drefvo dem under firma J. A. Kjellberg & Söner. 1886 bildades Kramfors aktiebolag (aktiekapital 3 mill. kr.), och 1889 blefvo verken utvidgade och försågos med elektrisk drifkraft. 1909 inköpte bolaget äfven den närbelägna Frånö cellulosafabrik. Bolagets aktiekapital är nu 6 mill. kr. Wbg. Kramhandel. Se Minuthandel. Kramla, en i två räta vinklar böjd järnhake, som bl. a. nyttjas vid fältbroslagningar för att fästa underslagen vid stöden. Ligga kramlans båda skänk-lär i samma plan, kallas den platt k r a m l a; bilda de med hvarandra rät vinkel, kallas den vinkelkramla. Den förra nyttjas, då de bjälkar, som skola fästas tillsammans, ligga i samma plan, den senare, då de korsa hvarandra under rät vinkel. Kramlor användas äfven för att fasthålla stockar vid skrädning m. m., och i forna tider begagnades de någon gång att sammanhålla stenar i mur (jfr Fog, sp. 706). O. A. B. <L.W:sonM.) Krammer, flodarm. Se Meuse 1. Kramp, med., starka, ofrivilliga muskelsammandragningar. Man skiljer mellan klonisk och to-nisk kramp. Vid den kloniska (af grek. klo-nélfn, skaka) krampen växla sammandragning och förslappning af musklerna oupphörligt, och den angripna kroppsdelen är därvid i en oafbruten, ofta mycket häftig rörelse. Höggradig klonisk kramp, i synnerhet då den är utbredd öfver en stor del af kroppen, kallas ofta konvulsioner. Den t o n i s k a (af grek. tonun, spänna) krampen utmärkes därigenom, att musklerna äro i ett tillstånd af ihållande sammandragning; kroppsdelen skakas därför icke af krampen, utan är tvärtom onaturligt styf och stel. - En utbredd kramp förekommer vid flera nervsjuk- domar, såsom fallandesot och hysteri, vid tetanus (stelkramp), vid vissa förgiftningar, t. ex. förgiftning med räfkakor, äfvensom vid sjukliga förändringar i blodet, t. ex. vid den s. k. urinförgiftningen (uremi). En karakteristisk krampform är ansikts-krampen (ffe convulsif). Vidare må anföras den äfven hos friska personer uppträdande vadkrampen. - Krampstillande medel, remedia antispasmodica, kallas åtskilliga läkemedel, som verka lugnande på nervsystemet, särskildt på hjärnan och ryggmärgen, så att krampsymtom lindras eller upphöra, det må nu gälla krampartade sammandragningar af skelettmusklerna, t. ex krampanfall vid vissa nervåkommor, vid strykninförgiftning, eller kramptillstånd i organ med glatt muskulatur, t. ex. i matsmältningskanalen, i blodkärlen e. d. Det är härvid likgiltigt, om krampen beror på en direkt retning af hjärna eller ryggmärg etc. eller därpå, att dessas retbarhet är sjukligt stegrad och att till följd däraf reflexretningar framkalla en abnormt häftig, krampartad verkan. Flertalet krampstillande medel, såsom kloral, kloroform, opium, morfin, verka såväl i det ena som i det andra fallet genom att nedsätta retbarheten hos de nervbildningar, som på. det ena eller andra sättet råkat i för häftig verksamhet. Då kramp mycket ofta beror på en hastigt uppträdande, betydlig försämring af andningen eller blodomloppet, särskildt hjärtverksamheten, kan hvarje behandling, som raskt förbättrar dessa, ha ett kramp-stillande inflytande. Vid fallandcsot (epilepsi) verka bromsalter som krampstillande medel. En särställning bland dessa intaga vissa egendomligt illaluktande och illasmakande medikament, såsom dyfvels-träck, valeriana, renad benolja (pyroleum animale), "prinsens droppar" (liquor succinatis ammonici pyro-leosus). I samma fall som dessa nyttjades förr äfven bäfvergäll (castoreum), "hjorthornssalt" (sal cornus cervi 1. supercarbonas ammonicus pyroleosus) m. fl. d. Dessa medel användas företrädesvis vid en del nervösa, särskildt hysteriska åkommor och symtom, vid hvilka de än verka uppiggande vid förlamnings-tillstånd, än åter kunna upphäfva eller mildra krampsymtom af olika slag. Sistnämnda verkan beror därpå, att dessa medel kraftigt reta lukt- och Ord, som saknas under K, torde sökas under C.