Snes (krakstör med påträdda och stödjande sädeskärfvar).

Krakning l. Snesning, landtbr., upphängning af säd på krakstör. Den i kärfvar bundna säden uppträdes till torkning före inkörningen på i marken nedstötta, vanligen omkr. 2,5 m. långa snesstörar, krakstörar l. krakar, hvarvid, då kärfvarna trädas på stören för hand (hvilket dock sällan brukas), den, som utför detta, står på en krakstol. Det vanliga är, att 1--4 kärfvar ställas upprätt som fot till stöd för de sedan på stören i lutande riktning påträdda kärfvarna. Detta skylningssätt användes företrädesvis i skogstrakter. H. J. Dft. Krakou, Mårten, krigare, är jämte sin hustru, den manhaftiga Emerentia Pauli (Pålsdotter), berömd för sitt hjältemodiga och lyckade försvar af Gullbergs fästning, då danske konungen Kristian IV 27 jan. 1612 gjorde upprepade stormningsanfall mot densamma. K. omtalas i bevarade urkunder första gången 1601, som krigshöfvitsman i Livland. Under striderna på Dagön i mars 1603 fick han högra benet af slaget nedanför knäet af en söndersprungen "half-slanga" och återvände s. å. till Sverige. Han sattes 1604 till slottslofven på Gullberg och förflyttades 4 maj 1612 till kommendant på Vaxholms kastell. 1613 pensionerades han med en förläning. K:s dödsår är okändt. Den tilldragelse, som gaf de båda makarnas namn ett rum i historien och folksägnen, är af deras dotter Cecilia (d. 1683; gift med rådsherren i Göteborg Jurgen von Lengercken) närmare skildrad i en "Berättelse om Gullbergs slott och huru det manneligen försvarades". (Ehd.) Krakow, stad i Mecklenburg-Schwerin, vid Krakowsjön. 2,018 inv. (1905). Sanatorium, sprit- och trävarutillverkning. J. F. N. Krakoviak. 1. (Fr. Cracovienne) Polsk dans från Krakaudistriktet, i 2/4 takt med talrika synkoper. Den är graciös och glädtig samt öppnas med sång af främsta paret. Fanny Elssler införde denna dans på scenen. -- 2. Polack från Krakaudistriktet. (Jfr Galizien, sp. 600.) 1. A. L.* Krakstol, landtbr. Se Krakning. Krakstör, landtbr. Se Krakning. Krákumál, d. v. s. Krakas sång, är namnet på en fornnordisk dikt, som utgöres af en monolog, hvari Ragnar Lodbrok tankes vid lefnadens slut skåda tillbaka på sina många hjältebragder. K. torde vara diktad på 1100-talet, antagligen på Island. Kämpalifvets glädje, hoppet att hjältens grymma död skall följas af blodig hämnd samt vissheten om Valhalls fröjder uttalas i kvädet i kraftiga och gripande ord. K. är affattad i ett slags háttlausa (se d. o.), med tioradiga strofer. Dikten har blifvit mångfaldiga gånger utgifven samt öfversatt på flera språk. Jfr F. Jönssons kritiska afh. i danska Videnskabsselskabets "Oversigt" 1905. Th. W.* Krakuser, lätt polskt rytteri af frivilliga, som general Uminski 1812 uppsatte i Krakau. Namnet togs efter polska helgonet Krakus. 1830 fick allt frivilligt rytteri i Polen namnet krakuser. Ryttarna voro väpnade med lans och buro långa blå rockar af polskt snitt med olika färgade uppslag. 1831 kallades äfven den liebeväpnade polska landstormen krakuser. H. W. W.* Král (serb. och tjech.; po. kröl, ry. korölj, slaviskt lån af german. Karl), konung. Krájodworsky rukopis. Se Königinhof. Královské vinohrady (ty. Königliche weinberge), stad i Böhmen, östlig förstad till Prag. 75,266 inv. (1907), mest tjecher. I K. finnas 2 gymnasier, realskola, fabriker för tillverkning af maskiner, kemiska varor, kirurgiska artiklar, musikinstrument, socker- och choklad varor m. m. J. F. N. Kralup, stad i Böhmen, vid Moldau. 4,722 inv. (1900). Järnvägsverkstäder, petroleumraffinaderi, sockerfabriker. J. F. N. Kramar [kra'maj], ty. Kramarz, Karl, tjechisk politiker, f. 1860, juris doktor vid Prags universitet 1884, utgaf 1886 i Leipzig en bemärkt skrift, Papiergeld in Oesterreich seit 1848. I politiken tillhörde han, jämte Kaizl och Masaryk, de s. k. realisterna, och det var till god del hans förtjänst, att denna grupp 1890 enade sig med ung-tjecherna. Sedan 1891 har K. varit medlem både af bömiska landtdagen och österrikiska riksrådet, där han spelat en framstående roll. A--d J. Kramarz [kramarts]. Se Kramar. Krambambuli (tjech. krampampule), ett slags brännvinsglögg, tillverkad i Danzig; bland tyska studenter skämtsam beteckning för starka drycker i allmänhet. Kramer, Jules Henri, öfversättare, f. 1827 i Neuchâtel, d. 1910 i Stockholm, vardt 1846 licencié és lettres och begaf sig sedan till Sverige som språklärare, sedan 1853 vid krigsakademien. K. utöfvade äfven en flitig öfversättarverksamhet (arbeten af Sven Nilsson, E. Edlund, Olivecrona ni. fl.). Från 1887 var han schweizisk konsul i Stockholm. Krameria, farm. Se Ratanhiarot. Kramfors, betydande sågverk i Gudmundrå socken, Västernorrlands län, vid en liten vik af Ångermanälfven (se fig.). Vid platsen, som äfven är järnvägs-, ångbåts-, post- och telegrafstation, finnas 4 ångsågar, hyfleri, sulfitcellulosafabrik, lådfabrik och kvarn, Frånö sulfatcellulosafabrik samt andra dyrbara anläggningar, såsom en 6 km. lång linbana mellan råverk och fabriker, vidsträckta järnvägsspår, kaj o. d., afsedda för verken. Taxeringsvärde å bolagets fastigheter inom socknen 3,471,500kr., hvaraf 1 mill. å Frånö och 1,6 mill. å K. cellulosafabrik. Bolagets skogsareal uppges till omkr. 250,000 har, belägna utefter Ångermanälfven och dess grenar långt upp i Ångermanland och Jämtland. Försågningen, den största i länet, var årl. 1901--05 i medeltal 739,500 timmer (184,163 kbm.). Årliga