Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krankenheil ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1211
Krankenheil-Krantz
1212
"Nåda". Som författare debuterade lian 1885
med . diktsamlingen Bugarkinje (hufvudsakligen
slavisk-patriotiska ämnen) ; därpå följde djuptänkta
reflexionsdikter i samlingen habrane pjesme (1898)
och Trsaji (1902). Fysiskt lidands under de senaste
åren hemföll K. alltmer åt resignation, skepsis
och pessimism, som tagit sig vackra uttryck i
hans diktning. I detta afseende är K. den kanske
originellaste och mest möderne skald, som den
sydslaviska vitterheten har att uppvisa. I den
dramatiserade allegorien Prvi grijeli (Den första
synden, 1893) och i smärre poem ("Eli! Eli! lama
azåvtani?" och Den siste Adam) behandlas den
religiösa världs-frågan och kristendomens ställning
till den historiska utvecklingen i poetisk form.
A- d J-
Krankenheil [-ha7]!]. Se Tölz.
Krankik, mek. Se Kran 1.
Krankkammare (af ty. kränk, sjuk). Se Gesäll,
sp. 1077.
Krannock, mek. Se Kran 2.
Kra’nnon 1. Kra’non (grek. Koavvév, lat. Cra’n-non],
forngrekisk stad i tessaliska landskapet Pelas-giotis,
är historiskt ryktbart genom det i dess närhet (322
f. Kr.) utkämpade fältslag, i hvilket de mace-donske
fältherrarna Antipatros och Krateros besegrade de
förbundne grekerna. A. M A.
Kra’non, stad. Se K rån n o n.
Kranpelare, mek. Se Kran 2.
Kranpråm, sjöv. Se Holk.
Krans, sjöv. Se Gångspel, Spel och Spelkrans.
Kransalger, bot. Se Gyrophycese.
Kransblommiga, bot., namn på växtfam. La-
Kransborre, bot., namn på Marrubium vulgäre.
Kransfikon, bot. Se Ficus.
Kransges^ms, bygnk. Se Entablement, G esims och
Ka rnis.
Kransgolf, metall., golf vet omkring uppsättningsmålet
på en masugn (jfr Masugn) eller annan schaktugn,
hvilket i allmänhet är så stort, att ett visst
förråd af krossad malm och andra beskickningsämnen
där kan uppläggas och att tillräckligt utrymme för
uppsättningens verkställande finnes. På kransgolfvet
är uppställd den s. k. k r a n s v å-gen, i hvilken
sättningarna uppvägas. C. A. D.*
Kranslist, bygnk. Se Karnis.
Krans-skål, sjöv. Se Mars och M är sr an d.
Kranstak, metall., ett sluttande tak rundt
omkring masugnskransens väggar, tillräckligt
bredt att skydda de därstädes upplagda
beskickningsämnena för nederbörd, men öppet i
midten, så att masugnslågan fritt kan spela ut.
C. A. D.«
Kransvåg, metall., den på en hängbana
eller svängarni hängande våg eller pyndare,
som begagnas för beskickningens vägning och
uppsättning på masugnen. Se Kransgolf och Masugn.
C. A. D*
Kransäg. Se S agn i n g.
Krantalja, sjöv. Se Tälja och Kran, sp. 1208.
Kra’ntor (grek. KpävTcog, lat. Crantor) från Soloi i
Cilicien, grekisk filosof, tillhörande den akademiska
skolan, var lärjunge af Xenokrates och Polernon samt
lefde och verkade i Aten omkr. 320 f. Kr. A. M. A.
Krantz, Albert (latiniseradt Albertus Crantzius),
tysk historieskrifvare, f. omkr. 1440
eller 1445 i Hamburg, d. där 7 dec. 1517, inskrefs
1463 vid Bostocks universitet, verkade där länge
som lärare samt var 1482 universitetets rektor och
erhöll 1490 där teol. doktorsgrad (enligt en uppgift
skall han tidigare under en resa till Italien
ha blifvit teol. doktor i Perugia). Han erhöll
1493 en med kanonikat förenad lektorsbeställning
vid domkyrkan i Hamburg och blef 1508 dekan vid
domkapitlet där samt var från 1500 staden Hamburgs
syndikus. - Redan under sin lärartid i Bostock,
men i synnerhet sedermera anlitades K. ofta
i diplomatiska värf. För Hamburgs och hansans
räkning förde han sålunda 1497-99 underhandlingar
i Frankrike, Köln och Bruges samt med flera tyska
furstar och ständer, och vid stridigheterna år 1500
mellan Dithmarschens bönder samt danske konungen
Hans och hertig Fredrik af Holstein anförtroddes
af båda parterna i sista hand åt honom ett viktigt
skiljedomaruppdrag. Som teolog var K. orotodox, men
på sin dödsbädd lär han ha uttalat sig välvilligt
oin Luthers uppträdande mot aflatsmissbruket, fastän
skeptiskt om dess utsikter till framgång (se därom
Mönchc-berg, "Der theologische character des Albert
K." i "Zeitschr. f Ur hamburgische geschichte",
III). –Sitt rykte hos eftervärlden eger K. som
historieskrifvare. Han efterlämnade nämligen flera
förtjänstfulla historiska arbeten, som visserligen
rörande äldre tider mestadels äro kompilationer, men
i fråga om förhållanden närmare hans egen tid ega
själfständig betydelse. Dessa äro Vandalia (1518),
en historia om de vid södra östersjökusten boende
slaverna (ven-derna), Saxonia (1520), sachsarnas
historia, Dania, Svetia och Norvagia (utg. 1546
under titeln Chro-nica regnorum aquilonarium)
samt Metropolis sive historia de ecclesiis sub
Carola Magno Saxonia in-stauratis (1548). Alla ha
utgifvits i flera uppl. och öfvat stort inflytande
på senare historieskrifvare, bl. a. därför att
de tillhörde de äldsta tryckta arbetena lörande
Nordens historia. I de nordiska rikenas historia
medtog K. folkvamlringstiden, tilldelande danskarna
langobardernas, svenskarna öst-och västgöternas
samt norrmännen normandernas historia. För Nordens
äldsta historia stödde sig K. väsentligen på Saxo,
hvarjämte han för Nord-Tysklands historia särskildt
anlitade flera goda tyska stadskrönikor. Om norska
och isländska källor hade han ingen kännedom. Hans
krönikor gå i regel från äldsta tid till år 1500
och äro själfständiga samt ganska pålitliga i fråga
om med honom själf samtida händelser. "Metropolis"
kan närmast betraktas som en fortsättning af Adams
af Bremen historia. Hans egna arbeten fortsattes,
delvis under samma titlar, af David Chytrseus (se
d. o.). Gustaf Vasa uttalade i bref till Olaus Magnus
missnöje öfver den dansk-väuliga tendensen i K:s
arbeten. Utdrag af dessa äro tryckta hos Annerstedt,
"Scriptores rerum sueci-carum", III. Jfr L. Daae,
"Nogle bemserkninger om historieskri veren Albert
K." (i "Norsk hist. tidsskr.", anden rsekke, 5:e bind,
1886). V. S-g.
Krantz. 1. Jean Baptiste Sébastien K., fransk
ingenjör och politiker, f. 1817, d. 1899, byggde
utställningspalatset i Paris 1867 och var 1878
generalkommissarie för utställningen. Som politiker
var han moderat republikan.
2. Jules Francois Émile K., den föregåendes kusin,
fransk sjöofficer, f. 1821, var 1871 och 1888-89
sjöminister.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
