1211 Krankenheil-Krantz 1212 "Nåda". Som författare debuterade lian 1885 med . diktsamlingen Bugarkinje (hufvudsakligen slavisk-patriotiska ämnen) ; därpå följde djuptänkta reflexionsdikter i samlingen habrane pjesme (1898) och Trsaji (1902). Fysiskt lidands under de senaste åren hemföll K. alltmer åt resignation, skepsis och pessimism, som tagit sig vackra uttryck i hans diktning. I detta afseende är K. den kanske originellaste och mest möderne skald, som den sydslaviska vitterheten har att uppvisa. I den dramatiserade allegorien Prvi grijeli (Den första synden, 1893) och i smärre poem ("Eli! Eli! lama azåvtani?" och Den siste Adam) behandlas den religiösa världs-frågan och kristendomens ställning till den historiska utvecklingen i poetisk form. A- d J- Krankenheil [-ha7]!]. Se Tölz. Krankik, mek. Se Kran 1. Krankkammare (af ty. kränk, sjuk). Se Gesäll, sp. 1077. Krannock, mek. Se Kran 2. Kra'nnon 1. Kra'non (grek. Koavvév, lat. Cra'n-non], forngrekisk stad i tessaliska landskapet Pelas-giotis, är historiskt ryktbart genom det i dess närhet (322 f. Kr.) utkämpade fältslag, i hvilket de mace-donske fältherrarna Antipatros och Krateros besegrade de förbundne grekerna. A. M A. Kra'non, stad. Se K rån n o n. Kranpelare, mek. Se Kran 2. Kranpråm, sjöv. Se Holk. Krans, sjöv. Se Gångspel, Spel och Spelkrans. Kransalger, bot. Se Gyrophycese. Kransblommiga, bot., namn på växtfam. La- Kransborre, bot., namn på Marrubium vulgäre. Kransfikon, bot. Se Ficus. Kransges^ms, bygnk. Se Entablement, G esims och Ka rnis. Kransgolf, metall., golf vet omkring uppsättningsmålet på en masugn (jfr Masugn) eller annan schaktugn, hvilket i allmänhet är så stort, att ett visst förråd af krossad malm och andra beskickningsämnen där kan uppläggas och att tillräckligt utrymme för uppsättningens verkställande finnes. På kransgolfvet är uppställd den s. k. k r a n s v å-gen, i hvilken sättningarna uppvägas. C. A. D.* Kranslist, bygnk. Se Karnis. Krans-skål, sjöv. Se Mars och M är sr an d. Kranstak, metall., ett sluttande tak rundt omkring masugnskransens väggar, tillräckligt bredt att skydda de därstädes upplagda beskickningsämnena för nederbörd, men öppet i midten, så att masugnslågan fritt kan spela ut. C. A. D.« Kransvåg, metall., den på en hängbana eller svängarni hängande våg eller pyndare, som begagnas för beskickningens vägning och uppsättning på masugnen. Se Kransgolf och Masugn. C. A. D* Kransäg. Se S agn i n g. Krantalja, sjöv. Se Tälja och Kran, sp. 1208. Kra'ntor (grek. KpävTcog, lat. Crantor) från Soloi i Cilicien, grekisk filosof, tillhörande den akademiska skolan, var lärjunge af Xenokrates och Polernon samt lefde och verkade i Aten omkr. 320 f. Kr. A. M. A. Krantz, Albert (latiniseradt Albertus Crantzius), tysk historieskrifvare, f. omkr. 1440 eller 1445 i Hamburg, d. där 7 dec. 1517, inskrefs 1463 vid Bostocks universitet, verkade där länge som lärare samt var 1482 universitetets rektor och erhöll 1490 där teol. doktorsgrad (enligt en uppgift skall han tidigare under en resa till Italien ha blifvit teol. doktor i Perugia). Han erhöll 1493 en med kanonikat förenad lektorsbeställning vid domkyrkan i Hamburg och blef 1508 dekan vid domkapitlet där samt var från 1500 staden Hamburgs syndikus. - Redan under sin lärartid i Bostock, men i synnerhet sedermera anlitades K. ofta i diplomatiska värf. För Hamburgs och hansans räkning förde han sålunda 1497-99 underhandlingar i Frankrike, Köln och Bruges samt med flera tyska furstar och ständer, och vid stridigheterna år 1500 mellan Dithmarschens bönder samt danske konungen Hans och hertig Fredrik af Holstein anförtroddes af båda parterna i sista hand åt honom ett viktigt skiljedomaruppdrag. Som teolog var K. orotodox, men på sin dödsbädd lär han ha uttalat sig välvilligt oin Luthers uppträdande mot aflatsmissbruket, fastän skeptiskt om dess utsikter till framgång (se därom Mönchc-berg, "Der theologische character des Albert K." i "Zeitschr. f Ur hamburgische geschichte", III). --Sitt rykte hos eftervärlden eger K. som historieskrifvare. Han efterlämnade nämligen flera förtjänstfulla historiska arbeten, som visserligen rörande äldre tider mestadels äro kompilationer, men i fråga om förhållanden närmare hans egen tid ega själfständig betydelse. Dessa äro Vandalia (1518), en historia om de vid södra östersjökusten boende slaverna (ven-derna), Saxonia (1520), sachsarnas historia, Dania, Svetia och Norvagia (utg. 1546 under titeln Chro-nica regnorum aquilonarium) samt Metropolis sive historia de ecclesiis sub Carola Magno Saxonia in-stauratis (1548). Alla ha utgifvits i flera uppl. och öfvat stort inflytande på senare historieskrifvare, bl. a. därför att de tillhörde de äldsta tryckta arbetena lörande Nordens historia. I de nordiska rikenas historia medtog K. folkvamlringstiden, tilldelande danskarna langobardernas, svenskarna öst-och västgöternas samt norrmännen normandernas historia. För Nordens äldsta historia stödde sig K. väsentligen på Saxo, hvarjämte han för Nord-Tysklands historia särskildt anlitade flera goda tyska stadskrönikor. Om norska och isländska källor hade han ingen kännedom. Hans krönikor gå i regel från äldsta tid till år 1500 och äro själfständiga samt ganska pålitliga i fråga om med honom själf samtida händelser. "Metropolis" kan närmast betraktas som en fortsättning af Adams af Bremen historia. Hans egna arbeten fortsattes, delvis under samma titlar, af David Chytrseus (se d. o.). Gustaf Vasa uttalade i bref till Olaus Magnus missnöje öfver den dansk-väuliga tendensen i K:s arbeten. Utdrag af dessa äro tryckta hos Annerstedt, "Scriptores rerum sueci-carum", III. Jfr L. Daae, "Nogle bemserkninger om historieskri veren Albert K." (i "Norsk hist. tidsskr.", anden rsekke, 5:e bind, 1886). V. S-g. Krantz. 1. Jean Baptiste Sébastien K., fransk ingenjör och politiker, f. 1817, d. 1899, byggde utställningspalatset i Paris 1867 och var 1878 generalkommissarie för utställningen. Som politiker var han moderat republikan. 2. Jules Francois Émile K., den föregåendes kusin, fransk sjöofficer, f. 1821, var 1871 och 1888-89 sjöminister. Ord, som saknas under K, torde sökas under C.