Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krevadpunkt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1285
Krig
1286
har man att skilja de våldsamheter, som därvid begås,
likasom de, hvilka förekomma vid tvångs lagliga
användning af statsmaktens organ inom staten, från
våldsamheter, som begås af enskilda personer och
under namn af mord, dråp, misshandel, rån äro i lag
belagda med straff. Detta rättsmedels användning bör
vara noga bestämd beträffande både dem, som ega att
uppträda som krigförande parter, d. v. s. använda
kriget som rättsmedel, och det förfarande, som därvid
bör iakttagas.
Därvid möter först frågan om, hvem som eger att
föra krig (jus belli i subjektiv mening) eller är
berättigad ah uppträda som krigförande part. Ett
krigstillstånd kan uppstå endast emellan parter, för
hvilka den yttersta grad af själf-hjälp är tillåten
och möjlig, således egentligen blott mellan fullt
fria, af hvarandra faktiskt oaf-hängiga, ingen
gemensam högre myndighet underkastade stater. De
tvångsåtgärder, som vidtagas mot utom staten
stående personer eller band, såsom fribrytare och
sjöröfvare. falla icke inom krigets rätt, enär dessa
icke äro fiender, som efter krigsrätt behandlas,
utan missdådare, som straffas. Ej heller kan något
sällskap eller handelskompani i och för sig anses som
krigförande part. Då det engelska ostindiska kompaniet
förde krig, kunde dess rätt därtill betraktas endast
som en af den engelska regeringen åt kompaniet
delegerad rätt. Strid mellan politiska partier
inom samma stat frambringar ett upprorstillstånd,
hvarvid det parti, som ej innehar regeringsmakten,
betraktas som upproriskt, men kan icke grundlägga
ett egentligt krigstillstånd, så länge icke de
mot hvarandra stridande parterna ha tagit samt
behålla under sin besittning och organiserade
faktiska makthöghet skilda delar af statsområdet,
i hvilka fall hvardera parten kan som krigförande
göra anspråk på att behandlas efter krigets rätt. -
Hvardera krigförande parten kan utgöras af en eller
flera stater. I senare fallet kunna de gemensamt
uppträda som hiifvnd-parter, eller ock kan den ena
som bundsförvant, allierad, ha förbundit sig till
en viss hjälp, ett visst understöd. I båda fallen
kan den stat, mot hvilken förbundet är riktadt,
betrakta ej allenast hufvudparten, utan äfven den
biträdande parten som krigförande makt, mot hvilken
den gör krigets rätt gällande. De, hvilka hvarken som
hufvudparter eller som allierade deltaga i kriget,
äro att betrakta som neutrala, mot hvilka folkrätten
ej tillåter någon tvångsåtgärds vidtagande, så länge
de afhålla sig från hvarje försök att ge hjälp eller
bereda understöd åt någon af de krigförande. - Likasom
kriget är regleradt i fråga om, hvilka skola anses
som krigförande parter, finnas bestämmelser äfven i
afseende på det eller de områden, där krigets rätt
kan göras gällande, krigsskådeplatsen. Med afseende på
staternas territoriella beskaffenhet kan kriget vara
dels l a n d k r i g, dels sjökrig. Krigsskådeplats
blir därför de fientliga staternas landområden med
därtill hörande inre vatten vid landkrig, de till
statsområdena hörande yttre territorialvattnen
likasom öppna hafvet vid sjökrig. Dock pläga
aflägsnare belägna farvatten utanför de krigförandes
territorier stundom anses som liggande utom den
verkliga krigsskådeplatsen.
De krigförande parterna äro i krigets utförande bundna
af vissa allmänt antagna folkrättsliga regler;
kriget har därför sina bestämda normer och former
(jus belli i objektiv mening). Krigets rätt sträcker
sig ända till att tillintetgöra den fientliga statens
själfständiga tillvaro. Den eger för detta ändamål
använda det yttersta våld mot den fientliga statens
medlemmar. Men som allmän grundsats gäller numera,
att det icke är människa, som kämpar mot människa med
förgörelse till mål, utan stat mot stat, som med alla
till buds stående krafter och medel söker att genom
angrepp och försvar drifva igenom sin vilja under
iakttagande af härvid gällande s. k. lagar för kriget
och krigsbruk. De förra utgöra en sammanfattning af
rättsregler, som folkrättsligt gälla med afseende på
krigstillståndet mellan kulturstater; med krigsbruk
däremot förstås sammanfattningen af de regler, som
gälla med afseende på utöfningen under krigstillstånd
af egentligt krigsvåld. Hvarje rättsstridig af-vikelse
därifrån, som ej kan rättfärdigas, berättigar
motståndaren till repressalier (se d. o.). Endast
utomordentliga omständigheter, nämligen antingen
den yttersta nöd eller ock upprätthållandet af de
folkrättsliga reglerna själfva, kunna som s. k. k r
i gs-r e s o n berättiga till afvikelse från vanliga
regler. Sådan afvikelse eger ofta rum, särskildt när
kriget föres af kulturstater mot vilda stammar och
röfvar-band, hvilka ej erkänna någon humanitetslag
öfver sig.
De viktigaste förslagen till internationell
kodi-fiering af lagarna för krigföringen till
lands, hvilka officiellt framställt;), innefattas
i de 1874 i Bruxelles samt 1899 och 190 / i
Haag uppgjorda bestämmelserna härom, hvilka till
större delen äfven af Sverige underskrifvits och
ratificerats. Dessa konventioner förplikta de däri
deltagande staterna att utfärda instruktioner för
sina militära myndigheter i öfverensstämmelse med
ett till dem fogadt landkrigföringsreglemente, hvars
föreskrifter dock bli bindande endast i krig mellan
makter, som båda biträdt konventionerna Förslag
till bestämmelser rörande sjökrigets förhållanden
ha likaså uppgjorts dels i Haag 1907, dels i London
1909 vid konferenser mellan åtskilliga stater. Dessa
bestämmelser utgöra egentligen en formulering af
gällande praxis och beteckna så att säga det maximum,
hvarom, internationell enighet verkligen råder. Jämte
dessa beslut förtjänar uppmärksammas det förslag,
som 1880 utarbetades af det s. k. Folkrättsinstitutet
(tr. i dess "Annuaire", bd V, sid. 157) och som
af Svenska föreningen för frivillig vård af sårade
och sjuka i fält 1881 utgafs i svensk öfv. ("Lagar
vid krigföringen till lands"). Af stor betydelse
har ock varit den konvention, som 1864 slöts i
Geneve ang. vården af sårade och sjuka i landkrig,
1906 ersatt af en ny, som dock ännu ej af Sverige
ratificerats, och fullständigad med afseende på
sjökriget dels genom beslut å fredskonferensen i
Haag 1899 (se "Svensk förf. saml." 1900, n:r 76),
dels genom tionde konventionen i Haag 1907.
Då krigstillståndet sålunda är ett lagbundet fientligt
tillstånd mellan staterna, hvilket afbryter den
fredliga samfärdseln mellan dem, måste på något sätt
anges tiden för krigets början. Fordom skedde detta
genom högtidlig krigsförklaring, men sedermera ansågs
hvarje förfarande, hvari afsikten att begynna krig
tydligen framträdde, tilhäckligt, t. ex.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
