samma användas, alltefter vattendjupet, flytande stöd, pontoner, eller fasta stöd, bockar, öfvergång öfver en krigsbro skall ske lugnt och tyst med marsch i otakt; kavalleri alltid i skridt och vid stark blåst eller sjögång afsuttet. Enär krigsbro-materielen städse skall vara till hands under operationerna, måste en slagen krigsbro, om förbindelsens vidmakthållande är af nöden, snarast möjligt ersättas af en fältbro (se d. o.). Jfr Bock, sp. 848 o. fig. 1-4, Broslagning och Militärbroar. L. W:son M. Krigsbrokolonn, förut Krigsbryggekipage, Broekipage, Krigsbryggträng och Broträng, krigsv., en för viss normalbrolängd afsedd materielmängd med fordon och hästar m. m. Krigsbrokolonnen sammansättas olika i olika länder och ingår äfven till olika antal i en arméfördelning, resp. armékår. I Tyskland finnas sålunda kårbroträng (2 bock- och 26 pontonvagnar, alla 6-spända, 2 skanstygs-, l sprängmedels- och 2 förrådsvagnar, alla 4-spända, och l 2-spänd packvagn) samt divisionsbroträng (2 bock-, 6 ponton-, l förråds- och 4 skanstygsvagnar); Österrike har per armékår 3 normalekipage (8 underslags-, 4 bock-och 2 verktygs- och packvagnar) och ett i 2 divisionsbrokolonner delbart lätt ekipage (8 underslags-, 8 plank- och 4 bock-vagnar); Frankrike har kår- och armébrokolonner, af hvilka den förstnämnda delas i 2 divisioner å 18 och l reserv å 4 vagnar; i Ryssland medföras per armékår 2 brokolonner och l pontonpark; o. s. v. I Sverige afses en krigsbro-kolonn för hvarje arméfördelning, och kolonnen, som består af 129 man personal, 121 hästar och 32 fordon, kan delas i 2 afdelningar, hvardera om 2 brosektioner och 1 parksektion; en brosektion delas i 2 halfsektioner, hvardera om 1 bock-, 1 stäf- ponton- och 1 mellanpontonvagn; en parksektion innehåller 1 reservpontonvagn, 1 verktygsvagn och 2 lifsmedelsvagnar. Se vidare Krigsbro och Krigsbromateriel. L. W:son M. Krigsbromateriel, all den på förhand tillverkade bromateriel, som medföres i fält för att möjliggöra hastigt öfverbroande eller öfverskeppning af vattendrag. Den utgöres af pontoner, vanligen af stålplåt, som flytande stöd, bockar, vanligen tvåbenta, som fasta stöd, underslag, plankor och of verslag in. m. för broningen, rodd- och förankringsmateriel m. m. Till den svenska krigsbrokolonnen höra 10 stäfpontondelar, 8 mellanpontondelar, 8 bockar, broning för 12 mellanstycken i normalbro, 9 ankare, 9 ankartåg, 32 fästpålar, 54 åror, 18 båtshakar, 52 dragtåg, 32 ledtåg, 256 surrtåg, diverse utstaknings-och belysningsmateriel samt verktyg m. m. Om såväl bockar som pontoner kunna användas som stöd, kan med en krigsbrokolonns materiel slås normalbro af högst 72 m. längd, förstärkt bro af högst 48 m. längd, smal bro af högst 96 m. längd och, om strömhastigheten medger användandet af äfven oförankrade pontoner, spång af högst 124 m. längd. Med samma materiel kunna byggas 4 fyrdeliga eller 3 sexdeliga eller 2 åttadeliga eller 1 sextondeligt koppel. L. W:son M. Krigsbruk, folkr. Se Folkrätt och Krig, sp. 1286. Krigsbryggekipage, Broekipage [-paj]. Se Krigsbrokolonn. Krigsbryggträng. Se Krigsbrokolonn. Krigsbyte. Se Byte 2 och Krig, sp. 1289 -90. Krigsdagbok kallas den dagbok, som efter särskildt formulär skall föras vid alla trupper ända ned till kompanier och vid militära anstalter i krig och som lägges till hufvudsaklig grund för skildringen af krigets historia. Dagboken åtföljes lämpligen af operationsöfversikter, strids berättelser och andra handlingar. C. O. N. Krigsdala, oriktigt sockennamn. Se Kristdala. Krigsdans. Se Dans, sp. 1312. Krigsdepartement, en i Regeringsformen (§ 15) förekommande benämning på Landt- och Sjöförsvarsdepartementen. Krigsdeputationen. Se Deputation, sp. 169. Krigsdomstol, särskild brottmålsdomstol, som har att upptaga åtal mot dem, som lyda under Strafflagen för krigsmakten, för brott, som är i nämnda lag be-lagdt med straff, äfvensom de öfriga brottmål, som äro angifna i § 18 af k. förordn, om krigsdomstolar m. m. 11 juni 1868. Lägsta domstol vid krigsmakten utgöres af krigsrätt, andra domstol eller öfver-domstol är Krigshofrätten eller, i vissa fall, öfver krigsrätt, öfver dessa står Högsta domstolen, såsom i grundlagen är stadgadt. Härtill kommer ståndrätt, som må i vissa fall förordnas. Bestämmande grund för dessa domstolars sammansättning är grundsatsen, att den åtalade skall dömas af sina likar. Därför är det öfvervägande antalet ledamöter i krigsdomstol militärer, och därför är äfven i § 20 Regeringsformen stadgadt, att 2 militärpersoner af högre grad, som konungen utser och förordnar, böra, med domarjäf och ansvar, i fredstid öfvervara och rösta öfver mål, som från krigsdomstolarna dragas under Högsta domstolens, pröfning. Under krig skall enligt § 20 i R. F. förhållas med utöfningen af konungens domsrätt i dessa mål efter krigsartiklarna. Härom finnes i nu gällande krigslagar intet bestämdt, utan må således bero på särskild lagstiftning. Jämte krigsdomstol ega äfven vederbörande chefer eller befälhafvare bestraffningsrätt öfver underlydande. (Jfr Disciplin och Krigslagar.) Det åligger dock krigsdomstol att öfvervaka det sätt, hvarpå denna extraordinära bestraffningsrätt handhafves (jfr § 154 i Strafflag för krigsmakten, af 7 okt. 1881), och upptaga besvär, som däröfver anföras. H. L. R. (E. K.) Krigsexpeditionen, den redan i Karl XII:s kansli-ordning af 1713 införda afdelning af rikets kansli, genom hvilken krigsärenden bereddes. I spetsen därför stod sedan 1719 en statssekreterare, och denne var sedan 1809 som föredragande af krigsärenden led. af statsrådet. Till hans föredragning hörde, utom i kommandomål (se d. o.), både landt- och sjöförsvarsärenden, men öfver de senare fördes dock 1824--39 särskildt registratur inom expeditionen. I sammanhang med departementalstyrelsen s införande upphäfdes 1840 Krigsexpeditionen, och de ärenden, som dittills tillhört dennas handläggning, fördelades på Landt- och Sjöförsvarsdepartementens kansliexpeditioner (se vidare Kansli). (S. B.) Krigsfartyg. Se Örlogsfartyg. Krigsfiskal är enligt k. förordn, om krigsdomstolar och rättegången därstädes 11 juni 1868 allmän åklagare vid krigsöfverdomstol. Vid Krigshofrätten utnämncs han af konungen, men, där öfverkrigsrätt finnes, förordnar högste befälhafvaren särskild