Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1295
Krigsbehof-Krigsbro
1296
knektar omtalas vid det visserligen något oregelbundna
möte, som Erik XIV höll i aug. 1568, och krigsbefälet
var representeradt på det möte 1590, som snart
öfvergick till en formlig riksdag, liksom äfven på
Sigismunds kröningsriksdag 1594. Höfvitsmännen synas
i början ha åtföljts af ryttare och knektar; "meniga
krigsfolket" uppräknas också bland ständerna i några
riksdagsbeslut 1595-98, men snart namnes i dessa
endast krigsbefälet. Under Karl IX :s tid spelade
det synbarligen en viss roll och fick bl. a. deltaga
i ständerdomstolarna. På kröningsriksdagen 1607
uppsatte det liksom andra stånd sina önskemål,
och förslag till privilegier för "krigsfolket"
uppgjordes i kansliet; man finner det t. o. m. ge
särskild bevillning. I 1617 års riksdagsordning blef
det omnämndt, och i 1634 års regeringsform bestämdes,
att alla öfver-star, öfverstelöjtnanter, majorer,
ryttmästare och kaptener vid landsregementena,
såvidt de voro infödda och bofasta eller "bofaste
manna barn", finge kallas till riksmöten och där ha
"stånd och röst", när de voro inrikes och ej af
tjänsten hindrade, hvarjämte i en annan paragraf
representationen närmare begränsades så, att
öfverstarna, deras öfverstelöjtnanter och majorer samt
en ryttmästare eller kapten af hvart landsregemente
skulle kallas. Något eget stånd vardt likväl aldrig
krigsbefälet. Själfva krigsfolket stod allmogen för
nära och befälet för nära adeln; många af detsamma
voro adelsmän. Det stannade därvid, att på riksdagarna
vissa ärenden, särskildt militära, meddelades detsamma
och att dess mening inhämtades, men därefter fattade
ridderska-pet och adeln beslut, och detta blef
fastslaget genom en formlig resolution 8 juni 1664,
som äfven bestämde, att inga andra officerare än de,
som hörde under landtregementena eller den ordinarie
national-militien, egde representationsrätt. Försök
gjordes visserligen att tillskynda adeln ett
särskildt votum för krigsbefälets räkning, liksom
ett tredje för rådets, så att dessa tre vota kunde
"någorlunda balansera de tre andra stånden", men
dylika yrkanden ogillades af regeringen. I öfrigt
växlade antalet och verksamheten från riksdag till
riksdag Alltsedan 1680 var representationen i regel
begränsad till öfversten eller öfverstelöjtnanten
med en kapten eller ryttmästare från hvart
regemente. I 1723 års riksdagsordning omtalades
ej krigsbefälet. Det samlades icke desto mindre
alltjämt vid riksdagarna, och i afseende på dess
befogenhet godkändes 1664 års resolution. Alltsedan
1738 kallades äfven representanter för flottan, men
de värfvade regementenas försök att få tillträde till
riksdagarna lyckades ej. Det yttrade sig numera i
frågor om indelningsverket och därmed sammanhängande
ämnen, i befordringsfrågor m. m. d., och det
ansågs vilja göra sig till ett slags oregelbunden
öfverstyrelse för krigsmakten. Vid sammanträdena gick
det ganska lifligt till, och protokoll (för tiden
1738-78 förvarade i Eiksarkivet) fördes under flera
riksdagar vid desamma. Sedan arméns pensionskassa
inrättats 1756, ställdes den under arméns styrelse
genom dess krigsbefäl - härvid deltogo äfven de
värfvade regementena, och pensionsfrågorna blefvo
efter frihetstiden dess enda uppgift (jfr 1772
års regeringsform § 56). Men med krigsbefälets
riksdagsmannaskap tog det snart slut. Vid 1778 års
riksdag hade det af olika anledningar gett uttryck
åt sitt missnöje med Gustaf III, och
denne underlät, i strid mot 1617 års riksdagsordning,
att kalla det till 1786 års riksdag; det skedde ej
heller sedermera.
Sin befattning med Arméns pensionskas-s a (se
d. o.) fick det emellertid behålla, men själfva
krigsbefälet sammanträder numera, på kallelse af
K. M:t, endast då viktiga frågor för pensionskassan
eller för arméns under samma styrelse ställda änke-
och pupillkassa förekomma. Det utgöres då af alla
på stat varande generalspersoner och rege-ments-
eller kårchefer samt af vederbörande officerskårer
valda ombud af kaptens eller rytt-mästares grad,
hvarjämte till vinnande af ett emot generalspersoner
samt regementschefer svarande antal af kaptener och
ryttmästare extra ombud af sistnämnda grad i mån
af behof kallas. Jfr K. Grim-berg, "Krigsbefälet på
frihetstidens riksdagar" (i "Hist. tidskr.", 1905),
och K. 0. Nordensvans uppsats i Krigsvet. akad:s
tidskr. 1906. Ehd.
Krigsbehof kallas sammanfattningen af allt det
manskap, all den materiel och det penningbelopp,
som erfordras, för att en armé skall från
fredsfot kunna försättas på krigsfot och för att
den afgång, som kriget förorsakar, skall kunna
ersättas. Armé-organisationen (härordningen)
sörjer för tillhandahållandet af krigsbehofvet
af manskap och hästar. Den döda materielen,
såsom utrustningspersedlar af alla slag, fordon,
ammunition m. m., hålles i hvarje väl ordnad armé
ständigt redo, och anstalter äro där träffade för
hastigt anskaffande af lifsmedel och dylika saker,
hvilka icke kunna vara på förhand upplagda. Slutligen
äro öfverallt åtgärder vidtagna för anskaffande af
penningar. Som första tillgång af detta slag finnes
i Tyskland den s. k. krigsskatten om 120 mill. tyska
mark i guld, som togs af den af Frankrike 1871 erlagda
krigskostnadsersättningen och som Jörvaras i Spandaus
cita-dell för att i första hand användas i händelse
af krig. I Sverige finnas för samma ändamål att tillgå
endast det s. k. lilla och det s. k. stora kreditivet,
båda sedan 1895 bestämda till 7,5 mill. kr. C. O. N.
Krigsberedskap, krigsv., inträder, då
färdig-hållningsorder ges. Denna innebär,
att alla, som tillhöra krigsmakten, skola
uppehålla sig på sina tjänstgöringsorter och alla
förberedelser träffas, så att mobiliseringen
kan försiggå så hastigt som möjligt. _
C. O. N.;
Krigsberg, oriktigt sockennamn. Se Kristberg.
Krigsbro kallas hvarje af medförd, på förhand
tillverkad materiel, k r i g s b r o m a t e r i e l
(se d. o.) slagen militärbro. En sådan slås antingen
som normalbro med 3 m. bred brobana och bärande
infanteri i rotekolonn, kavalleri i kolonn med två
och fältartilleri i kolonn eller som förstärkt bro med
samma bredd, då positionsartilleri skall öfverföras :
eller trängsel och oordnad öfvergång är att befara,
eller som smal bro med 2,25 m. bred brobana och
bärande infanteri i rotekolonn utan dubblering,
kavalleri i kolonn med en och fältartilleri med
före-ställare och kanon åtskilda på mellanstyckes
af-stånd eller som: spång med l,s m. bredd och
bärande infanteri på ett led och kavalleri i
kolonn med en. När belägringsartilleri eller
tyngre lastautomo-biler skola öfverföras, bör åt
den förstärkta bron lätt kunna ges behöflig ökad
bärighet. Krigsbron skall kunna slås på kortast
möjliga tid. I den-
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
