mark. Exporten utgjordes mest af trävaror och landtmannaprodukter. Handlandenas antal var s. å. 42. Af industriella verk må nämnas garfveri, spritfabrik, brännvinsbrännerier och oljeslageri samt ölbryggerier. Den industriella verksamheten f. ö. är tämligen obetydlig, i bruttovärde uppskattad år 1908 till endast 276,000 mark. Invånarnas taxerade inkomster uppgingo år 1909 till 1,6 mill. finska mark, hvaraf 9,000 mark för näring och yrke. Vasa aktiebank och Nordiska aktiebanken för handel och industri ha i K. afdelningskontor. I staden finnas ett svenskt privatlyceum för gossar och flickor samt en finsk privat treklassig samskola. Staden utgör jämte sin landsförsamling, tills. 113 kvkm. och 4,669 invånare (1908), ett konsistoriellt pastorat af 2:a kl. i Vasa nedre prosteri och Åbo ärkestift. Genom en under byggnad varande statsjärnväg (Seinäjoki--Kaskö--Kristinestad) skall staden förenas med landets järnvägsnät. Stadens vapen (se fig. ofvan): en sköld, klufven genom vågskura af silfver och blått, det första fältet belagdt med elfva gröna granar. O. I. (A. G. F.) Kristi pinas historia. Se Passionshistorien. Kristi ståthållare l. Kristi vikarie, benämning på påfven i hans förmenta egenskap af ofelbar tolkare af Guds vilja. Kristi upphöjelsetillstånd, teol. Se Förnedring. Kristi vikarie. Se Kristi ståthållare. Kristkatoliker. Se Gammalkatoliker och Keller, Augustin (sp. 1380). Kristkyrka. Det heter i Södermannalagen, att man skall tro på Kristus, ty han är enväldig i gudomen och trefaldig i Faderns, Sonens och den Helige andes namn. Alltså användes namnet Kristus i betydelse af Gud. Alla kristna kyrkor voro och äro naturligtvis vigda åt de kristnes Gud, men det var vanligt att, under tyst förbehåll af detta, viga kyrkor till heder åt jungfru Maria eller åt det ena eller det andra helgonet. Emellertid funnos i Norge kyrkor, som kallades för kristkyrkor. Så kallades alla biskopskyrkorna, med undantag af den i Oslo. Dock funnos där äfven kristkyrkor, som icke stodo i samband med något biskopssäte. Kristkyrkor (christ-churches) förekommo äfven i England. En sådan var den första biskopskyrkan i landet, den i Canterbury, men äfven där förekommo kristkyrkor, som icke stodo i samband med biskopssäten. I latinska urkunder sägas dessa kyrkor vara trinitatiskyrkor, vigda åt den heliga treenigheten, d. v. s. Kristus betyder här detsamma som Gud. I Sverige och i Danmark (Roskilde och Lund) förekommo trinitatiskyrkor, men de kallades i dessa länder icke kristkyrkor, utan Drottenskyrkor (drotten = Herren). Legenden om Sankt Erik talar om hans sista gudstjänst i trinitatiskyrkan; den s. k. Bondkyrkan i Uppsala heter än i dag officiellt Trefaldighetskyrkan. Två svenska kyrkor ha intill våra dagar bevarat namnet Drottenskyrkor, den ena i Visby, den andra i Söderköping. Den senares namn har i nyare tid blifvit förvrängdt till Drothems kyrka. Ingendera var biskopskyrka. Hs Hd. Kristler, Hans Jakob, arkitekt från Strass-burg, inkallades af Jakob De la Gardie som byggmästare och var i hans tjänst åtminstone 1638. K:s första verk i Sverige var sannolikt Jakobsdal (Ulriks- dal) vid Stockholm, hvilket i sin ursprungliga gestalt, sådant det visar sig i Dahlbeighs "Suecia",, fulländades 1644. Samtidigt företog han, på Tyska församlingens uppdrag, ombyggnaden och utvidgningen af dess kyrka, den från medeltiden härstammande S:l Gertruds gillestuga, som redan förut undergått åtskilliga förändringar. K. var (1638) upp-hofsmannen till den då för tiden djärfva planen att låta de blifvande hvalfven hvila endast på två pelare i kyrkans midt; och han genomförde till 1642 arbetet i dess helhet. Ända till kyrkans brand 1878; kvarstod den väsentligen sådan K. byggt den, med' undantag af det förut (1618) fulländade tornet. Hans största och namnkunnigaste byggnadsföretag, Delagardieska palatset (se d. o.), det s. k. Maka-: lös, ctr jamnadt med jorden sedan 1820. K:s senare öden äro obekanta; förmodligen återvände han, efter väl förrättade värf, till sitt hemland. -rn.* Kristliga föreningen af unga kvinnor (förk. K. F. U. K.) räknar sin upprinnelse från 1855, då miss Emma Robarts i en landsortsstad i England började sammansluta unga kvinnor för bön och bibelläsning och lady Kinnaird samtidigt i London, Fig. 1. K. F. U. K:s centralfurenings i Stockholm byggnad1 (Brunnsgatan 3.) bildade hem för de sjuksköterskor, som återvändt efter att ha deltagit i Krimkriget. Dessa båda verksamhetsgrenar blefvo 1877 förenade med hvarandra i en sammanslutning med syfte att verka för unga kvinnors väl i fysiskt, intellektuellt, moraliskt ochi andligt afseende. Verksamheten utvecklade sig hastigt till att omfatta unga kvinnor af en mängd olika yrkesgrupper. Med tillväxten i antal kvinnor, som egna sig åt själfständig verksamhet, har behof-vct af sådana föreningar, som bjuda en ersättning för hemlifvet och där tillfällen ges till utbildning i olika riktningar, alltjämt vuxit. Parallellt med kristliga föreningarna af unga män. hvilkas verk- Ord, som saknas under K, torde sökas under C.