1503 Kroma-Kroman 1504 antingen grön eller blåviolett. De violetta salternas lösningar färgas vid upphettning gröna, emedan sal-terna sönderdelas -i fri svafvelsyra och en komplex kromsvafvelsyra, hvars anion är grön. Mest kändt bland kromoxidcns salter är kromalunet, Cr K (S04)2, 12 H2 O eller denna formel fördubblad. Detta salt kristalliserar liksom vanligt alun i reguljära oktaedrar och umärkcs af sin nästan svarta, mörkvioletta färg. KroiLkloriden, Cr C13, bildar, sådan den erhålles på torra vägen genom glödg-ning af kromoxid och kol i klorgas, vackert metall-glänsande, syrenfärgade blad, som lösas endast mycket långsamt af kokande rent vatten; genom tillsats af Gr C12 bli kristallerna lösliga redan vid vanlig temperatur. En lösning af kromoxidhydrat i saltsyra ger vid afdunstning gröna kristaller af vattenhaltig klorid. - Kromsyre a nhydri-d e n, Cr 03, som erhålles af kaliumkromat och svafvelsyra, bildar praktfullt skarlakansröda, lättlösliga kristallnålar, hvilka med lätthet afge syre åt oxider-bara ämnen. Man känner intet hydrat af kromsyran, men väl salter, kromat, som äro till färgen gula eller röda, dels lösliga, dels olösliga, samt isomorfa med svafvelsyrans salter. De neutrala sältorna äro sammansatta enligt formeln M2 Cr 04. Verkliga sura salter af kromsyran och alkalier äro icke bekanta, men väl anhydrosura salter. Ett sådant är kaliumbikr ornat 1. surt kromsurt kalium, K2 Cr2 07. Detta salt är det viktigaste krompreparatet och tillverkas i stor skala af kromjärn, som pulveriseras, blandas med kalk och soda samt glödgas på flamugn under tillförande af luftens syre. Den glödgade massan utlakas med vatten, och ur lösningen f allés kalk med svafvelsyra. Under afsvalning af den heta lösningen kristalliserar natriumbikromat, Na2Cr207, hvilket genom dubbel omsättning med K Cl förvandlas till kalium-bikromat i vackra och luftbeständiga, orangeröda kristaller. Uppslutningen af kromjärn går emellertid lättare, om kali, KOH, användes i stället för soda. Kalium-bikromat användes i svafvelsur lösning ofta som oxidationsmedel och nyttjas dessutom till beredning af målarfärger samt till tygtryck. Kromat användes äfven vid några fotografiska och fototypiska metoder. Under det att de äro i rent tillstånd ej Ijuskänsliga, få de denna egenskap, när man blandar dem med reducerande organiska substanser, t. ex. lim. En blandning af lim och ett lösligt kromat omvandlas genom belysning så, att limmet blir olösligt. Tillsätter man således till kromatlim ett färgämne, öf-verdrager med denna blandning papper, som man täcker med ett genomskinligt "negativ", och utsätter detta för ljuset, så blir öfverdraget olösligt på sådana ställen, där ljuset har inverkat. Från de öfriga ställena kunna limmet och färgämnet borttvättas med varmt vatten, och nian får således en ljusbild. Ett annat förfarande beror därpå, att en blandning af lim och kromat antager efter belysning egenskapen att upptaga fet tryckfärg. - Förekomsten af kromföreningar i talrika färger och föremål, äfven i därmed färgade närings- och njutningsartiklar, samt användningen af sådana föreningar som läkemedel medföra af och till såväl akuta som kroniska förgiftningar; de senare ha förekommit särskildt bland arbetare i vissa fabriker. Genom lämpliga försiktighetsmått kunna dessa dock numera i regel skyddas mot sådan förgiftning. Såväl kromsyra som kaliumbikro-mat verka i stark koncentration etsande. Redan 3 cg. bikromat om dagen kunna efter några dagar vålla förgiftning. Större doser angripa häftigt matsmältningsorganen och orsaka häftiga buksmärtor, kräk-ningar af gul, blågrå eller grön färg, ibland miss-färgade af blod, samt tunt, blodigt diarré, dålig puls, ägghvita och blod i urinen jämte andra tecken till svår akut njurinflammation. Äfven gulsot iakt-tages. F. ö. märkas svindel, andnöd, medvetslöshet och konvulsioner; äfven dödsfall ha förekommit. Utom blågrå till brunröd missfärgning och etsning af matsmältningskanalens öfre del ända ned i tolffinger-tarmen anträffas efter döden svåra förändringar i grof- och ändtarm och njurar äfvensom fettlefver m. m. Utom försiktig magsköljning användas invärtes som motgift dels medel, som mätta syra (mag-nesia, natriumbikarbonat), dels reducerande ämnen (formalin, natriumsulfit) äfvenså slemmig eller oljig vätska m. m. Den numera sällsynta kroniska förgiftningen utmärktes af sårnader på huden (händer, armar), å nässkiljeväggen, hvars broskdel ej sällan genombröts, skrumpnjure, kronisk bronkit m. m. Äfven ögon och öron angrepos. Som läkemedel användes något såväl kromsyra, acidum chromi-cum, som kaliumbikromat, dichromas kalicus. Syran nyttjas utvärtes i substans eller stark lösning till etsning af vissa lokala hud- och slcmhinneåkommor, i 5 proc. lösning till pensling mot fotsvett. Äfven saltet har användts till etsning på liknande sätt samt dessutom invärtes, 6-15 mg., vid vissa mag-lidanden m. m. Det ges dock numera mest åt djur. P. T. C. (H. E.) C. G. S. Kroma [krå-], mus. Se C hr om a. Kromalun. Se Alun och Krom. Kroman [krå-], Kristian Frederik Vilhelm, dansk filosof, f. 29 mars 1846, blef 1863 se-minarist och 1869 student, tog 1874 magisterkonferensen och 1877 doktorsgraden, blef 1883 docent, 1884 professor i filosofi och pedagogik vid Köpenhamns universitet samt var 1886-99 undervisningsministeriets pedagogiska konsulent. Hans förnämsta arbeten äro Tcenke- og sjcelelcere (1882; 2:a uppl. 1888), V or naturkjendelse Bidrag til en mathematikens og fysikens theori (1883), Isaac Newton og hans betydning for videnskaben (1884), Om mani og midler for den höjere skoleundervisning (1886), hvari han framlägger förslag till en skola för allmänbildning, byggd företrädesvis på matematik och naturvetenskap, med åsidosättandet af latinet, KorlfaUet tcenke- og sjczlelcere (1889; 4:e uppl. 1905) och Etik. Almindelig del (\§W. K. har ifrigt sökt främja införandet af gymnastik och slöjd i undervisningen. Ett säreget intresse har han visat genom Kapsejladsens logik. Bidrag til lösning af maale-problemet (1893). E. Ebg. Ord, som saknas under K, torde sökas under (X