Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska / 127-128 (1911) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krüger, Hermann Gustav - Krüger, Friedrich Joachim Christian - Krügersdorp - Krylbo - Krylbo-Norbergs järnväg - Krylov, Ivan Andrejevitj

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kyrkohistoriker, f. 1862 i Bremen, 1889 e. o. och 1891
ord. prof. i Giessen, har vunnit sin berömmelse
genom forskningar inom gamla kyrkans litteratur-
och dogmhistoria, bl. a.
Lucifer von Calaris (1886),
Geschichte der altchristlichen literatur (1895, med "Nachträge", 1897) och
Das dogma von der dreieinigkeit und gottmenschheit (1905) samt
en mängd artiklar i Haucks realencyklopädie.
Åt reformationstiden äro egnade
Petrus Canisius (1897),
Landgraf Philipp als politiker (1904) och
Ph. Melanchthon (1905).
Das papsttum (1907)
är en god öfversikt af påfvedömets historia.
K. representerar den liberala teologien.

^{Hj. H–t.}

Krüger, Friedrich Joachim Christian, tysk astronom,
f. 22 dec. 1864 i Dassow, Mecklenburg, inrättade 1898
ett privat observatorium i Altenburg. Han har utfört
observationer och undersökningar öfver kometer,
stjärnfall, föränderliga stjärnor, stjärnspektra
m. m. Hans mest bekanta arbete är
Catalog der farbigen sterne zwischen dem nordpol und dem 23. grad südlicher declination mit besonderer berücksichtigung des spectraltypus (1893).

^B–d.

Krügersdorp, stad i Transvaal, 31 km. v. om
Johannesburg, invid den till Klerksdorp förande
järnvägen. 12,118 inv. (1904) i hela kommunen. K. är
mest bekant genom de stora högtidligheter,
som där årligen, och särskildt hvart femte år,
16 dec. firas till minne af boernas seger öfver
sulukafferhöfdingen Dingaan. Deltagarna samlas
därvid omkring det i stadens närhet uppresta
s. k. Paardekraalsmonumentet (en hög stenobelisk
med kringbyggd plattform). Strax v. om K. ligger
Waterval, där en boerstyrka af omkr. 1,200 man
under Cronje tillbakakastade den under dr Jamesons
befäl stående, närmare 600 man starka friskara, som
i dec. 1895 inföll i Transvaal för att bemäktiga
sig Johannesburg och hvars nederlag fullbordades
2 jan. 1896 vid Doornkop, s. v. om Johannesburg.

^{H. J–dt.}

Krylbo, municipalsamhälle samt järnvägs-, post- och
telegrafstation i Folkärna socken, Kopparbergs län,
vid Norra stambanan, med hvilken där förena sig den 19
km. långa banan Krylbo–Norberg samt den 64 km. långa
Södra Dalarnas järnväg (till Borlänge). Byggnads-,
brand- och ordningsstadgarna för rikets städer samt
hälsovårdsstadgans för riket bestämmelser rörande
stad tillämpas enl. k. br. 27 juli 1906. Omkr. 1,300
inv. (1909). Stationshuset i Krylbo finnes afbildadt
i fig. 13 å pl. till art. Järnväg.

Krylbo–Norbergs järnväg (sign. K. N. J.), som är
normalspårig (1,435 m.), 19 km. lång och eges och
trafikeras af Krylbo–Norbergs järnvägsaktiebolag,
är med 6 km. belägen inom Kopparbergs och med 13
km. inom Västmanlands län och sträcker sig från
Krylbo station (en bild af stationshuset meddelas å
pl. till art. Järnväg i fig. 13) vid Norra stambanan,
där den äfven står i förbindelse med Södra Dalarnas
järnväg, till Kärrgrufvans station vid Norbergs
järnväg, genom hvilken förbindelse erhålles med
Stockholm–Västerås–Bergslagens järnväg. Vid
Kärrgrufvan eger jämväl anslutning rum till
Kärrgrufvan–Klackbergs järnväg. Järnvägen öppnades
för trafik i sept. 1874. Vid 1909 års slut uppgick
bokförda byggnadskostnaden till 1,054,845 kr., hvaraf
för rullande materiel

104,861 kr., aktiekapitalet till 500,000 kr. och
reservfonden till 41,700 kr. Järnvägsbolagets
styrelse har sitt säte i Krylbo.

^{A. d’A.}

Krylov, Ivan Andrejevitj, rysk fabeldiktare,
f. 1768, d. 1844. Tidigt väcktes hans håg för
litteraturen, och redan vid 15 års ålder skref
han en opera, Kofejnitsa (Kaffespåkvinnan). Äfven
sedan han omkr. 1784 erhållit anställning vid det
s. k. kejserliga kabinettet (ett slags hofkansli)



i Petersburg, följde han sin böjelse att dikta,
skref tragedierna
Kleopatra (1785) och
Filomele (1786)
samt utgaf tidskriften
"Potjta durhov" (Andarnas post; 1789)
och lämnade slutligen, 1790, ämbetsmannabanan för att
helt och hållet egna sig åt litteraturen. Han utgaf,
till en början tillsammans med Kljusjin, tidskrifterna
"Zritelj" (Åskådaren; 1792) och
"S. Peterburgskij Merkurij" (1793),
men återvände därefter till sitt teaterskriftställeri
och författade bl. a. komedierna
Bjesjenaja semja
(Den galna familjen; 1793) och
Prokaznik (Upptågsmakaren; s. å.).
1797–1801 lefde han på sin gynnare furst Sergej Golitsyns
gods i Kievska och Saratovska guvernementen, var sedan
1801 en kort tid chef för generalguvernörens i Riga
kansli och kom sedan till Moskva. Där knöt han
bekantskap med den ryktbare fabeldiktaren Dmitrijev,
som skänkte mycket bifall åt K:s öfversättningar af
tre af Lafontaines fabler och lät trycka dem i
tidskriften "Moskovskij zritelj". Denna framgång
afgjorde för alltid riktningen af K:s författarskap.
Han slöt sig till den alsterrike teaterförfattaren
furst Sjachovskoj och började publicera sina fabler i
dennes tidskrift "Dramatitjeskij vjestnik" (Dramatiske
budbäraren). 1808 utkom första samlingen (23 st.) af
hans fabler, som med ens gaf honom ett rum bland
världslitteraturens yppersta fabeldiktare. Samtidigt
fick K. genom sin gynnare, den bekante arkeologen
Olenin, anställning som amanuens vid kejserliga
bibliotekets ryska afdelning, där han sedermera under
30 år, ända till 1841, var bibliotekarie, sedan 1814
med titel kollegiiassessor. Hans allmänt erkända talang
som fabeldiktare tillvann sig äfven regeringens
uppmärksamhet.

Ett genomgående drag i K:s alla, för öfrigt rätt
olikartade, verk är den satiriska riktningen. Ett
af de förnämsta ämnena för hans satir var de
ryske adelsmännens uppfostran efter utländskt
mönster, hvilken gaf dem en europés glänsande yta,
men ingalunda en sann bildning, utan kväfde all
nationalanda. I detta förhållande låg, enligt
K:s tanke, grunden äfven till hans samtids öfriga
brister: ringaktning af fosterlandet, dess seder
och språk, oförståndigt slöseri, lättsinne och
godtycke. Såsom det husliga och offentliga fördärfvets
representanter framställer K. spelare, oärliga köpmän,
ockrande ämbetsmän, i synnerhet domare, smickrare,
öfvermodiga människor o. s. v. Såväl till lynne
som till uppfostran var K. konservativ; alla slags
förändringar, på hvilket område som helst, mötte
han med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>