Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kurant - Kurantdaler - Kurantdukat - Kurare - Kurarin - Kuratel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
Kurantdaler-Kuratel
300
ningsmynt (t. ex. en engelsk sovereign i motsats
till en guinea. en gammal hamburger i. lubecker mark
courant i motsats till räkningsmyntct hamburger mark
banco). I fråga om varor betyder ordet lätt-såld,
begärlig. - Ordet nyttjas äfven i hvardags-språkct
liktydigt med "frisk och kry". (A. W:son AI.)
Kurantdaler. Se Daler, sp. 1164.
Kurantdukat. Se D u k a t, sp. 1042.
Kuräre, med. farm. Se C u r a r e.
Kurarin, med. farm. Se C u r a r e.
Kuratel (fr. curalelle, a:’ lat. cura, omsorg),
jur., omvårdnad af en eller flera enskilda
personer (k u-ratorer) om annans intressen enligt
förordnande af myndighet eller i allt fall af
annan än rättsintressenten själf. Genom denna
senare begreppsbestämning skiljer sig kuratelet
från sysslomannaskapct och fullniaktsförhållandet
samt företer åter likhet med förmynderskapet. I
motsats till det senare, som har till uppgift att
afhjälpa bristande rättskapacitet hos en person och
därför ock innebär en principiell befogenhet att i
alla afseenden handla i hans ställe, betecknar åter
kuratel vårdnadsuppdrag allenast i visst afseende och
är oftast anordnadt för rätts-kapabel person, utan
att dock vara därtill inskränkt. Med åtskillnaden
sammanhänger, att förmyndcrskap i främsta rummet
framträder som ett målsmanskap, d. v. s. en rätt
att ställföreträda den omyndige i förhållande
till tredje man, på samma sätt som en fullmäktig
sin hufvudman, medan kuratel närmast har naturen
af ett sysslomannaskap och medför nyssnämnda slags
ställföreträdarrätt, allenast i mån som förordnandets
innehåll påkallar det. För en person kan ej heller
bestå mera än ett förmynderskap, låt vara att flera
må ega att utöfva det och ytterligare kunna ha
dess särskilda värf sig emellan fördelade på visst
sätt. Något hinder är åter icke, att med afseende
å särskilda en persons angelägenheter anordnats
flera kuratel jämsides med hvarandra, och att så
exempelvis skett af olika myndigheter. Mot såväl
förmynderskaps som kuratels väsen strider, att do
kunna af innehafvaren öfverlåtas, och är, fastän
de närmast förutsättas afse förmögen hetsrättslig
vård, åter med dem förenlig en tillsyn om den
hjälpbchöfvandes person. - Uppslaget till don med
afseende å den svenska rätten angifna åtskillnaden
mellan förmynderskap och kuratel har gifvits af den
romerska rätten. Därstädes var själfva ändamålet med
kuratel anordnandet af en förmögenhetsförvaltning,
medan förmynderskap (lulela), hvarunder stodo
män under pubertetsåldern (14 år) och kvinnor
i allmänhet, väl kunde vara förbundet med nämnda
slags förvaltning, men närmast afsåg att fullständiga
myndlingens bristande rättskapacitet. Härtill voro ock
förmyndarens rätt och plikt inskränkta, då fråga var
om kvinnor. Förmyndaren afgaf ock sitt samtycke till
en myndlingens rättshandling genom medverkan vid hans
viljeförklaring (interposilio auctori-talis), under
det att kuratorerna lämnade sitt godkännande när som
helst och för ändamålet ej behöfde vara närvarande på
platsen. Ett dylikt godkännande kunde åter förekomma,
då, såsom förhållandet i en senare tid allmänt var
med minores (män i åldern mellan 14 och 25 år),
rättskapacitet väl vunnits, men kuratelet tjänada
till inskränkning i dess utöfvande. Eljest hörde
visserligen icke till kuratelet ett godkännande af
skyddslingens rättshandlingar. Sålunda tillsattes
bl. a. kuratorer äfven för vansinniga och
slösare och alltså för personer utan förmåga att
företaga rättshandlingar. Till den del, som de
romerska reglerna afvika från de förut skildrade
svenska, göra de det också från annan modern rätt i
dess närvarande skick. Emellertid påträffas här och
hvar än i dag anordningen, att personer till viss
ålder skola stå under förmyndare och därefter en tid
bortåt under kuratorer - nämligen i Danmark och Norge
till 18 år under förmyndare samt i Danmark till 25
och i Norge till 21 under kuratorer. Förmyndarna
ha dock visserligen att i egna personer företaga
rättshandel och ej blott därvid bistå sina myndlingar
och åter kuratorerna att ge eller vägra sitt samtycke
till sina skyddslingars åtgärder med afseende å
förmögenheten, men ej bestrida dess förvaltning. Något
motsvarande skulle enligt svensk lag egentligen
jämväl bestå så till vida, som, då skäl förclåge
att för någon förlänga hans omyndighet utöfver
den stadgade åldern, hans egendom skulle sättas
"under laga kuratorers vård och säkra förvaltning"
(k. förordn. 7 juni 1749 § 8;. Faktiskt kommer dock
personen att såsom förut stå under förmyndare. -
Det senast anförda är för öfrigt blott ett exempel
på det svenska rättsväsendets reagerande mot de från
lagstiftningens sida tid efter annan gjorda försöken
att införa det romerska institutet kuratel. I sak har
det emellertid ej kunnat undvaras. Men till namnet
finnes det icke. Visserligen går den romerska "cura" i
båda afseendena igen hos Stockholms förmyndar-kammares
kurator. Men han är dock en tjänsteman och icke en
privat person. För öfrigt brukas för hvarje fall ej
termerna kuratel och kurator, där de skulle ha sin
användning. Det talas i dess ställe om förordnande
af "god man". Härvid må då märkas, att denna senare
benämning i allmänhet förekommer, så snart myndighet
har att förordna enskild person till ett värfs
besörjande, och på sådant sätt bland annat också
begagnas om sådana förtroendemän som vidräkningsmän
i rättstvist, skiljemän i väghållnings-frågor,
solennitetsvittnen samt biträden vid laga skifte
och undersökning i anledning af väckt fråga om
dikning eller vattenaflcdning m. m. d. I 1734 års
lagtext utmärker "god man" till och med förmyndare,
såframt han tillsatts af domstol och ej i annan
ordning trädt till sitt värf (Ä. B. 20 g§ 6 och 7). -
Till art och omfång kan ett kuratel vara af ytterst
växlande beskaffenhet. Oftast betros kuratorn med en
större eller mindre förmögenhetsförvaltning. Men det
kan ock stanna vid en rådgif-vares ställning eller
inskränka sig till att utföra talan i rättegång. För
detta senare fall är merendels, mot hvad eljest är
händelsen, förordnandet icke gif-vet i hufvudmannens
intresse, utan i ändamål att bereda en hans motpart
tillfälle att mot honom utföra sin rätt, trots
det att han är borta och ej har ställt ombud för
sig. En särskild fråga är, huruvida myndighet kan
i andra än de af lagen särskildt, bestämda fallen
tillsätta kurator för en person, som genom utevaro
eller eljest är hindrad från att vårda sin rätt
och synes vara i behof af hjälp därutinnan. Att så
skett i rättspraxis, är otvifvelaktigt. Men just
med afseende å densamma torde ock, i betraktande af
faran med ett dylikt ingripande, rätten få anses vara
inskränkt till fall af förordnande för rätts-inkapabel
person. I sammanhang härmed må anmärkas, att lagen
väl förutsätter kuratel enligt en-skildt förordnande,
men allenast i form af en genom
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
