Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kuratel - 301 - 301 - Kurativ - Kurator - Kuratorskonvent - Kurban beirami - Kurbett - Kurbits - Kurbskij, Andrej Michajlovitj - Kurck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
Kurativ-Kurck
förord, gåfva eller testamente träffad bestämmelse,
huru respektive hustrus eller omyndigs egendom
skall förvaltas. - Äfven då myndighet har att
tillsätta kurator, är det icke alltia samma slags
myndighet. Regelrätt tillkommer befogenheten
domstol. Men den kan äfven vara anförtrodd åt
domhafvanden, Konungens bcfallningshafvande,
utmätningsman, skiljemän och ännu andra. Myndigheten
har icke att såsom vid förmynderskap följa någon viss
ordning. Undantagsvis kan densamma dock vara helt
bunden, nämligen då arfvingar i denna sin egenskap
ha att som eventuella rättsegare tillträda arf
eller aifslott (Ä. B. 7 § 2 och 15 §5). Företeelsen
är gammal i vår rätt och har sitt intresse som ett
särskildt slags germanskt kuratel. Med afseende å de
i lagen om sameganderätt afhandlade slagen kuratel
förklarar densamma, att det ej finnes någon skyldighet
att mottaga dem. Huru det i öfrigt ställer sig i
denna sak, lär få bedömas med hänsyn därtill, huruvida
kuratelet har afsetts skola tjäna till att fylla ett
förmynderskaps uppgifter och förty kan anses vara
likställdt med detsamma i nödvändighet. Beträffande
kuratels upphörande växla ock reglerna alltefter
dess art. Äfven då myndighet tillsatt kurator, kan
uppdraget förfalla alldeles formlöst med inträffande
af viss händelse och bl. a. därigenom, att den, för
hvars räkning kuratelet inrättats, blir i tillfälle
att själf eller genom annan iakttaga sin rätt. Men
det kan ock vara så, att myndigheten har att på
dylik persons bcgäian af kunna beslut i saken eller
t. o. m. eger fri pröfningsrätt därutin-nan. Gäller
det att ersätta en af myndighet tillsatt kurator
med annan, tillkommer befogenheten principiellt den
myndighet, som utöfvat tillsättningsrätten. - Hvad
angår de genom kuratel grundlagda rättsförhållandena,
har regelrätt man att i tillämpliga delar
använda reglerna för respektive sysslomanna-och
fullmäktigskap. För vissa fall ha dock stadgan-dcna
om förmyndcrskapet förklarats skola gälla, nämligen
beträffande dem, som satts att som gode män vårda
frånvarande dödsbodelegares rätt eller öfva tillsyn
öfver minderårig utlännings person och egendom eller
förvalta hustrus förvaltningsgods (Lagar 16 maj 1890
och 29 maj 1896, Lag S^juli 1904 kap. 4 § 5 samt
Ä. B. kap. 19 § 4 enligt Lag l juli 1898). Allenast
hustrun har dock mot sin gode man den förmånsrätt, som
tillkommer myndling mot förmyndare. Särskilda frågor
för kuratels del äro till sist de, som röra myndighets
lokala behörighet, samt inrikes onh mellanfolkliga
kompetenskonfliktcr mellan särskilda kuratel samt
mellan kuratel och förmynderskap. Se Fullmakt,
Förmyndare, Förmyndarkammaren och Syssloman. Litt.:
Winroth, "Svensk civilrätt", IV, s. 432- 480(1903).
A. w.
Kurativ (af k u r e r a, se d. o.), bote-, som
medför bot.
Kurator (lat. cvrätor, af cnra, omsorg),
eg. om-besörjare, uppsyningsman; dels titel
på åtskilliga tjänstemän i den romerska staten,
särskildt under kejsardömets tid (t. ex. på dem, som
hade tillsyn öfver vägar, skeppsfart, kloak väsen,
statyer, fördelning af spannmål etc.), dels, liksom
i det moderna samfundet, benämning på den, som af
myndighet förordnats att omhändertaga annans rätt,
då denne ej är i tillfälle att öfvervaka densamma,
vare sig i egen person eller genom målsman, för-
myndare eller laga fullmäktig (se Kuratel) eller,
då gemensam förvaltning af fleras, delvis stridiga,
intressen erfordras, t. ex. vid konkurs. -
I Sverige är kurator (förut curalor ad litern)
titeln på en viss tjänsteman i Förmyndarkammaren
(se d. o.). Vid de svenska universiteten kallas,
sedan 1600-talct, ordf. för en "nation" kurator
eller förste kurator. Bär ordt. titeln förste
kurator, kallas kassaförvaltaren andre kurator och
bibliotekarien någon gång tredje kurator. Sammanträde
mellan samtliga försto kuratorer vid ett universitet
kallas k u-ratorskonvent (jfr Konvent). Ur detta
kuratorskonvent har, särskildt i Uppsala, utvecklats
ea representation för studentkåren, i det att till en
början kurator för Stockholms nation och sedermera
en af konventet vald kurator som curalor curalorum
blef kårens ordf. Numera kan ordf. väljas äfven
utom kuratorernas krets och väljes af kåren själf,
hvarjämte kuratorskonventet ersatts med kårens
direktion, som är vald af nationerna, men där
förste kuratorerna äro själfskrifna ledamöter. I
äldre tider var det sed, att en nation valde någon
högättad studerande, som tillhörde densamma,
till curalor honora-rius 1. curalor illustris
(hcdcrskurator). I Preussen är kurator titeln på
en person (någon hög ämbetsman), som å statens
vägnar utöfvar inseende öfver ett universitet. Vid
Lunds universitet funnos från dess stiftelse (1666;
det trädde i verksamhet först 1668) till 1676 två
"kuratorer", som å kanslerens vägnar handhade
den närmaste öfverstyrclsen. Ett försäk att införa
sådana vid Uppsala universitet blef af universitetet
lyckligen afböjdt. (Rid.)
Kuratorskonvent. Se Kurator.
Kurbän beirami. Se B a i r a m.
Kurbe’tt. Se C o u r b e 11 e.
Kurbi’ts (ty. kurbis, af lat. cucufrbila), bot. Se
Cucurbita. .- Det hos profeten Jona, kap. 4, omtalade
trädet kikajön (af Luther öfvcrsatt med kurbis)
har vanligen, men utan tillräcklig grund, antagits
vara Ricinvs communis-, äfvenså har man gissat på
Citrullus Colocynthis (fam. Cucurbitacea1).
Ku’rfcskij, Andrej Michajlovitj, rysk furste,
författare och statsman, f. 1528, d. 1588, deltog
med utmärkelse i tsar Ivan Vasiljevitjs fälttåg mot
Kazan, Krim och Livland, blef ståthållare i Jurjev
(Dorpat), men måste för tsarens vrede fly till
den polske konungen i Livland. Han författade en
historia om Ivan den förskräcklige af psykologiskt
intresse. Af stort historiskt och litterärt värde
är hans polemiska korrespondens med tsaren, hvaraf
utdrag finnes i A. Jensens "Kysk kulturhistoria", I.
A-d J.
Kurck, två svenska adliga ätter. Den äldre, sedan
gammalt bosatt i Finland, utslocknade på manssidan
1522 med biskopen i Åbo Arvid K. (se nedan K. 1). Den
yngre, till hvilken den äldres gods öfvergingo,
härstammade från en halfsyster till Arvid K., Elin,
och en småländsk frälseman, Knut Eriksson. Denne
skref sig till Laukko (den äldre ättens stamgods i
Vesilaks socken af Björneborgs län), var 1514 lagman i
Österbotten och Satakunta, inkallades 1523 af Gustaf I
i rådet och sändes s. å. som fredsunderhandlare till
"Ryssland. 1525-33 var han åter lagman i Österbotten
och Satakunta och 1533-35 i hela norra Finland samt
var död 1538. Hans son, Jöns Knutsson till Laukko
(f. 1503, d. 1586), hvilken 1535 efterträdde
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
