Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kusnezk. 1. Kretsstad, 2. Stad - Kusserow, Heinrich von - Kussin - Kussmaul, Adolf - Kusso - Kussotoxin - Kust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
333
Kusserow-Kust
334
Stora garfverier och sämskmakerier. - 2. Stad
i sibiriska guv. Tomsk vid Tom, som är segelbar
dit. 3,141 inv. (1897). Stora stenkolslager i trakten.
J. F. N.
Kusserow [ko’s-], Heinrich von, tysk diplomat,
f. 1836, d. 1900, inträdde 1860 i den preussiska
diplomatiens tjänst, invaldes 1871 i den första
tyska riksdagen och deltog där i det liberala
rikspartiets bildande, tjänstgjorde 1874-85 inom
utrikesministeriet och användes särskildt som
föredragande där och förbundsrådskominissarie i
riksdagen vid behandlingen af frågor rörande tysk
politik bortom hafven. K. medverkade därvid afgörande
till inrättandet af statssubventionerade ångbåtslinjer
till Öst-Asien och Australien samt förvärfvandet
af de tyska protektoraten i Sydväst- och Öst-Afrika
samt på Nya Guinea och angränsande öar. Han var en
af de tyske delegerade på Kongokonferensen 1884- 85
och 1885-90 preussiskt sändebud i Hamburg och vid de
mecklenburgska hofven. V. S-g.
Russin, farm., med. Se K u s s o. Kussmaul [ko’s-],
Adolf, tysk läkare, f. 22 febr. 1822 i Groben nära
Karlsruhe, d. 28 maj 1902, blef 1855 docent och
1857 e. o. professor i Heidelberg, ord. professor
i invärtes medicin i Er-langen 1859, i Freiburg
im Breisgau 1863 och i Strassburg 1876 samt lefde
sedan 1889 som privatman i Heidelberg. K. var en
af sin tids mest betydande kliniska lärare och har
såväl genom rent kliniska som genom experimentella
undersökningar i väsentlig grad befordrat den
vetenskapliga medicinens utveckling på många
områden. Bland hans arbeten märkas
Untersuchungen iiber ursprung und ivesen der
faUsuchtartigen zuckungen bei der verblutung,
sowie der fallsucht iiberhaupt (i förening med
Tenner; 1857), Untersuchungen iiber das seelenleben
des neugeborenen menschen (1859; 3:e uppl. 1896),
Ueber die behandlung der magenerweilerung durch eine
neue methode (magpumpen, 1869) och Die slörungen der
sprache. Versuch einer pathologie der sprache (1877;
2:a uppl. 1881). Af K:s Jugend-erinnerungen eines
alten arztes utkommo inom ett år (1899) tre upplagor
(8:e uppl. 1909). Efter hans . död utgaf Czerny K:s
efterlämnade skrift Aus \ meiner dozentenzeit (2:a
uppl. 1908). R- T-dt.
Kusso (Ko u ss o, Ko s o), farm.) med., det abessinska
namnet på de torkade honblomvipporna af Hagenia
abyssinica Wild. (Brayera anlhelminlhic.a Kunth),
ett till fam. Rosacece Juss. hörande, vackert, 15-20
m. högt träd, som växer på Abessiniens berg på en
höjd af omkr. 3,000 m. ö. h. i Tyska Öst-Afrika och
på Madagaskar. Bladen äro enkelt parbladigt delade,
med uddblad. Parflikarna äro utdraget lan-settlika,
hvasst sågade, intill 9 cm. långa med mellan dem
sittande rundade småflikar. Undertill äro bladen
ludna. De V2 m- långa, hängande, mycket greniga
blomvipporna utveckla sina blommor i december
månad. Hvarje enskild blomma har 2 runda förblad,
hvilka hos honblommorna slutligen bli rödletta. De
bredt ovala flikarna i blomfodrets yttre krans äro
hos hanblommorna mycket mindre än de inre, men hos
honblommorna utväxa de till 3 gånger större längd och
antaga därvid en rödaktig färg. Det är dessa röda
förblad och fodcrflikar, som äro kännetecknande
för handelsdrogen röd kusso, hvilken, då den är
af bästa slag, just består af de torkade, vanligen
med halmen af en Cyperusart omlindade, cylindriskt
hopklämda honvipporna. Svenska farma-kopén tillåter
emellertid, att drogen kusso 1. Flos Koso får bestå
af fria honblommor. Drog af bästa beskaffenhet är
nämligen tidtals omöjlig att anskaffa. Brun kusso,
som i Sverige icke är officinell, är en blandning af
unga honblommor med fragment af hanvippor och fria
hanblommor, igenkända på sina små grönaktiga eller
bruna yttre foderflikar och förblad. Kusson har en
svag lukt, närmande sig fläderns. Smaken är till en
början föga märkbar, men efteråt skarp, bitter och
sammandragande. Drogen är med framgång begagnad mot
binnikemask. Den verksamma beståndsdelen är sannolikt
det giftiga ämnet kosotoxin 1. kussotoxin, C36
H34 010, som ombildas till ogiftigt kosin (kousm,
kussiri), ett gult, smaklöst, kristalliniskt
ämne, som förr antogs vara drogens verksamma
beståndsdel. Kosotoxinets verkningar likna mycket deni
af beståndsdelar hos vissa ormbunkar (se Maskmedel
och Ormbunkrot). Viktigast är dess egenskap att direkt
förlama muskelbildningar; härpå beror sannolikt dess
inverkan på bandmask. Vid maskkur med kusso ges 15-20
gr. sönderskuren eller groft pulveriserad drog, utrörd
med vatten eller i form af mos, till intagning i flera
portioner under en eller annan timme, hvarefter följer
laxermedel. Kuren stores ibland af illamående och
kräkningar, men leder mindre ofta än ormbunk-rot till
verklig förgiftning. Handelns kusso är ej sällan af
dålig beskaffenhet, hvarför medlet råkat i misskredit.
O. T. S. C. G. S.
Kussotoxin, farm. med. Se K u s s o.
Kust (Kustbildning, Strand), den mot haf eller
större insjöar närmast gränsande delen af landet,
antingen detta senare är ett fastland eller en
ö. Kusterna utgöra således de delar af landet, som
äro utsatta för verkningarna af ebb och flod samt
för vågornas angrepp. Somliga kuster fortlöpa långa
sträckor nästan rätlinigt eller som svagt buktande
linjer, andra förete en oafbruten växling af ut- och
ingående uddar och vikar. Somliga äro sönderstyckade
af djupa, långt inskurna fjordar (se Fjord),
begränsade af höga bergsidor (Norge, Skottland,
Nord-Amerika m. fl.); flera höja sig tvärbrant
ofvan vattnet, andra äro flacka eller långsamt
sluttande (t. ex. större delen af Nord-Tysklands,
Danmarks och Hollands kuster). Dessa kusternas
olika former och begränsningar ha sin orsak dels i
själfva berggrundens geologiskt olika beskaffenhet
och lagerbyggnad, dels i forna geologiska verkningar,
dels också i de nuv. verkningarna af vind och våg. Vid
kusterna sönderbrytas af vågorna och bortföras lösare
bergarter fortare än hårda samt hastigare, om lagren
luta in emot landet, än om de luta från detsamma
(se fig.). Kustranden och sjöbottnen närmast densamma
äro därför vanligen betäckta med sönderbrutna delar af
landet i form af stenar, grus, sand och klippblock. På
flacka, låga kuster uppkasta vågorna stora massor af
sand, som mångenstädes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
