Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Labrador - Labrador, miner. - Labradorit - Labradorsten - Labradorströmmen - Labrax lupus - Labra y Cadrara, Rafael Maria de - Labridæ - Labrinæ - Labrouste, Henri - Labrum - Labrunie, Gérard - Labrus - La Bruyère, Jean de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pälsjakten var äfven här öfverlämnad åt Hudson-bay-kompaniet,
hvars befästa faktorier äro de hvites enda
boningsplatser på de västra, norra och sydöstra
kusterna samt i det inre; särskildt må nämnas Rupert
house, East Main fort och Fort George vid James
bay, Fort Chimo vid Koksoaks mynning, Fort
Mingan vid S:t Lawrenceviken, Fort Nichicun och Fort
Mistassini vid sjöarna af samma namn. Den största
orten är Rigolet vid Hamiltonflodens mynning (1,200
inv.). — L. var det Helluland, som isländaren Leif
Eriksson fann redan år 1000. Det upptäcktes ånyo
1498 af Caboto och erhöll 1501 sitt portugisiska
namn af Gaspard Cortereal (se d. o.). Hudson
kringseglade halfön 1610—11, medan kännedomen om det
inre erhölls först genom Hudson-bay-kompaniets
pälsjägare. På senare tider har en mångfald vetenskapliga
upptäcktsresande genomströfvat landet, bl. a.
Rob. Bell (1875—77, 1880 och 1884—85), A. P.
Low (sedan 1877) och V. Eaton samt Hind, Stearns,
Peck, Packard, Bryant, Hite och mrs L. Hubbard.
En kartläggning af L. pågår f. n. under ledning af
Mc Gregor och Grenfell. — Litt.: Hind, "Explorations
in the interior of L. peninsula" (1867), Stearns,
"Labrador" (1885), Packard, "Labrador coast"
(1891), Grenfell, "Vikings of to-day" (1895),
Hubbard, "A woman’s way through unknown L."
(1908). J. F. N.
Labrador, miner., till natron-kalkfältspaterna (se
Fältspat) hörande mineral, sammansatt enligt
formeln Ab1 An1 eller Ab3 An4. Eg. v. =
2,69–2,72. Utsläckningsvinkeln på ytan M = 17–23°
mot genomgångarna efter P; maximum för den symmetriska
utsläckningen på ytan P mot genomgångarna
efter M = 33–37°. Mineralet påträffades
först på kusten af Labrador (däraf namnet) och har
på grund af sin iriserande glans användts till
smycken, käppknoppar, dosor o. s. v., i lågt kullrig
slipning. En blekare, dystrare varietet kallas oxöga.
Labradoren är en väsentlig beståndsdel i vissa mera
basiska eruptivbergarter, gabbro, diabas, hyperit,
fältspatbasalt, och har som sådan allmän utbredning.
Grofkorniga iriserande individer finnas t. ex.
på ön S:t Paul (Nord-Amerika), vid Ojamo och
Mäntyharju (Finland), Kamenoi Brod (vid Kiev)
o. s. v. A. Hng.
Labradorit, miner. Se Labradorsten.
Labradorsten l. Labradorit, miner.,
detsamma som Anortosit (se d. o. och Fältspat).
Labradorströmmen [läbrədå̄´ə-] kallas en kall
hafsström, som nedgår från Baffinsviken längs med
kusten af Labrador och hvars fortsättning utefter
nordamerikanska landet fått namn af "Arktiska
motströmmen". Den möter Golfströmmen vid östra kanten
af Newfoundlands-banken och dyker därvid under
denna. (J. F. N.)
Labrax lupus, zool. Se Hafsabborre.
Labra y Cadrara [-i ka-], Rafael Maria de,
spansk författare och politiker, f. 1841 (eller 1843) i
Habana, studerade juridik i Cádiz och Madrid, blef
deputerad och slöt sig till en början till liberalerna,
men senare till Salmeróns parti; som parlamentarisk
talare verkade han outtröttligt för slafveriets afskaffande
och koloniernas frigörelse. Dessutom har L.
ingripit reformerande på skolväsendets område samt
hållit mycket besökta föreläsningar i Madrid i statsrätt
och nationalekonomi. L:s skriftställarverksamhet
har varit mycket omfattande. Af hans till ett
hundratal utgifna arbeten må nämnas La abolición
de la esclavitud en las Antillas españolas (1869), La
cuestión colonial, Libertad de los negros de Puerto
Rico (1873), Las colonias de Inglaterra en America
(1874), La colonización en la historia (1877),
Estudios de economia social (1892), Historia de las
relaciones internacionales de España, La república y los
libertades de Ultramar (1899), La mujer y la legislación
española och La literatura contemporánea de
Portugal. Ad. H-n.
Labridæ, zool. Se Bergfiskar.
Labrinæ, zool., de egentliga bergfiskarna. Se
Bergfiskar, sp. 1457.
Labrouste [-brōst], Henri, fransk arkitekt, f.
1801, d. 1875, studerade vid École des beaux-arts
och vann Rompriset 1824, var från 1829 verksam i
Paris och blef medlem af Institutet 1867. Hans båda
förnämsta verk äro biblioteket S:te Geneviève
(påbörjadt 1843) och tillbyggnaden af Nationalbiblioteket
(1855 ff.). I den förstnämnda byggnadens yttre är
den klassiska stilen särdeles nobelt och fyndigt
behandlad på ett enkelt och personligt sätt. Det inre
är hållet i järnkonstruktion, lyckligt harmonierande
med hela byggnadens stil. L. framstod här som
nyhetsman — likaså i Nationalbibliotekets läsesal, med
nio hvalf, hvilande på lätta, tunna kolonner af järn.
L. var i dessa verk en af de främste föregångsmännen
till den moderna järnarkitekturen, med nya former,
betingade af nya ändamål och nytt material. —
Äfven hans äldre broder, François Marie
Théodore L., f. 1799, d. 1885, var arkitekt. Hans
mest betydande verk är skolan S:te Barbes
nybyggnad. G-g N.
Labrum, lat. Se Romerska bad.
Labrunie [-brynī], Gerard, fransk författare
under pseudonymen Gérard de Nerval, f.
1808, förde ett äfventyrligt och oroligt lif, hvilket
slutligen hos honom framkallade en själssjukdom,
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
