(1883), Zaïre (1887) och Djelma (1893), en symfoni, ”lyriska scener”, kammarmusikverk m. m. E. F--t. Lefebvre [ləfävr], Hippolyte, fransk skulptör, f. 1863 i Lille, erhöll Rompriset 1892. Bland hans arbeten märkas Niobe (1898), De unga blinda (marmorgrupp, 1902, erhöll hedersmedaljen vid salongen s. å., Luxembourgmuscet), Eva (1905), Vinter (en gammal kvinna i päls och muff, 1906), Sången (en frackklädd herre, 1907). G--g N. Le Fèvre [ləfävr], Claude. Se Lefebvre, C. Lefèvre [ləfävr], Anne. Se Dacier, A. Lefèvre [ləfävr], Louise Rosalie. Se Dugazon. Lefèvre [ləfävr], Robert, fransk målare, f. 1756, d. 1831, är mest känd genom sina porträtt af Napoleon I -- bland dessa ett stort paradporträtt af kejsaren i full skrud på sin tron (Versailles) -- af kejsarinnorna Joséphine och Marie-Louise, af Ludvig XVIII och Karl X, Pius VII m. fl. L. målade äfven mytologiska ämnen. G--g N. Lefèvre [ləfävr], André, fransk skriftställare, f. 1834, debuterade 1857 med en finanshistorisk skrift och anställdes vid Nationalarkivet. Han skref delar af ”L’histoire de France par les monuments”, var länge kritiker i ”Illustration”, blef 1871 ledare af den litterära afdelningen i ”République française” och deltog i stiftandet af tidskrifterna ”La libre pensée” och ”La pensée nouvelle”. L:s diktsamlingar La flûte de Pan (1861; 2:a uppl. 1862) och La lyre intime (1864) röja djup naturkänsla. Vidare märkas L’épopée terrestre (1868), Religions et mythologies comparées (s. å.), La philosophie (1878) och L’homme à travers les áges (1880). L. har öfversatt Vergilius’ ”Bucolica”, Kalidasas ”Meghadūta” (1866) och Lucretius (1876), hvarjämte han utgifvit arbeten af Montesquieu, Voltaire och Diderot. Le Fèvre d'Étaples [lə fävr deta′pl], Jacques, fransk teolog. Se Faber, J. S. Lefèvre-Pontalis [ləfävr-påtalī]. 1. Germain Antonin L.-P., fransk politiker, skriftställare, f. 1830, d. 1903, juris doktor 1855, var liberal led. af lagstiftande kåren 1869--70, där han röstade mot kriget 1870, samt af nationalförsamlingen (deputeradekammaren) 1871--76 och 1885--89, där han tillhörde först vänstra centern, sedermera konstitutionella högern. L.-P. blef led. af Institutet 1888. Han författade bl. a. det af Franska akad. prisbelönta arbetet Vingt années de république parlementaire, Jean de Witt, grand pensionnaire de Hollande (2 bd, 1884). -- 2. Germain L.-P., den föregåendes son, historiker, f. 1860, var några år anställd i franska utrikesministeriets historiska afdelning, tog 1891 afsked med ambassadsekreterares titel och har skrifvit flera historiska arbeten, bl. a. Mission du marquis d’Eguilles auprès de Charles-Edouard 1745--1746 (1887--88) och (jämte L. Dorez) La chronique d’Antonio Morosini 1396--1413 (1901). -- 3. Eugène L.-P., den föregåendes broder, arkeolog, f. 1862, har särskildt egnat sig åt den gotiska konstens historia och är lärare i arkeologi vid École des chartes. Hans förnämsta arbete är Architecture religieuse dans l’ancien diocèse de Soissons aux XI:e et XII:e siècles (1894--96). Leffelanden (af ty. löffel, sked), namn på skedanden (se Andfåglar, sp. 963). Leffler, svensk släkt, hvars äldste, med full visshet kände stamfader, Hans L., lefde på 1600-talet. Hans sonson, Daniel L., f. 1685, d. 1749, kunglig räntmästare 1724--1734, adlades 1719 med namnet Lagersparre, hvilket hans änka och barn fingo byta ut mot Reuterskiöld, sedan L. afsatts från sin tjänst för förskingring. Leffler, svensk borgerlig släkt af tyskt ursprung. Äldste kände stamfadern, Georgius L., lefde i början af 1600-talet i Breslau, där en Johannes Leffler var rådsherre på 1460-talet. Georgius’ son Tobias, f. 1641, d. 1702, inkom ung till Sverige och gifte sig med en svenska. Tre hans sonsöner bildade släktgrenar här, af hvilka Gottlands- och Västmanlands-Dala-grenarna (till den senare hörde kyrkoherden i Romfartuna Erik Daniel L., f. 1761, d. 1807, som 1794 fick Svenska akad:s dubbla stora pris för ett äreminne öfver Jakob De la Gardie) utslocknat, medan däremot den göteborgska, delad i sju grenar, talrikt fortlefver. Dess stamfader, Johan Håkan L. (f. 1745, d. 1813), var mäklare i Göteborg, och ett stort antal släktmedlemmar har egnat sig åt köpmansyrket. 1. Sven Peter L., son till ofvannämnde Johan Håkan L., boktryckare, litteratör, f. 7 juni 1776 i Göteborg, d. 11 okt. 1850 i Uppsala, fick sin uppfostran i Kristiansfeld samt blef 1789 student i Lund och 1792 i Uppsala, hvarest han 1797 promoverades till med. doktor. Efter läkarstudier i Köpenhamn och någon tids praktik i Göteborg bosatte han sig i början af 1800-talet i Uppsala, från denna tid upptagen af uteslutande litterära värf. Han öfvertog 1833 det af J. G. Oudar och E. Bruzelius 1811 anlagda tryckeriet samt 1836 (jämte sin måg F. V. Sebell) akademitryckeriet. Dessa båda affärer innehade L. till sin död.

Han verkade mycket för att sprida kännedomen om den tyska litteraturen genom att i förening med Bruzelius utgifva ett eftertryck, ”Bibliothek der deutschen classiker” (76 bd, 1811--21), i hvilket arbete redaktionen och korrekturet föllo på I:s lott. Han skref äfven större delen af ”Tidning i blandade ämnen” (1811), utgaf 1833--50 Uppsalatidningen ”Correspondenten. Tidning för politik och literatur” och utvecklade mångsidig verksamhet som öfversättare både till (t. ex. af De Lolmes ”Engelska konstitutionen”, 1809) och från svenska. Så öfversatte han bl. a. till tyskan B. Höijers ”Om den philosophiska constructionen” (1801), de två första delarna af Geijers ”Svenska folkets historia” (1832--36, för den heeren-ukertska samlingen) samt uppsatser af Berzelius och Hisinger. Verksamt nitälskande för litterära och publicistiska arbeten, vann L., i trots af den hårda konflikten med de unge nyromantikerna under de första åren af 1810-talet, allmän aktning och besjöngs af bl. a. B. E.