11 nov. 1838, d. 1908 i Alger, ingick i det franska
postverkets tjänst, där han 1876 avancerade till
kassör i ett af staden Lilles distrikt. 1878 lämnade
han denna befattning. Redan vid unga år hade han
egnat sig åt filologiska specialstudier, och dessa
förde honom snart in på egyptologiens område. Han
utgaf 1868 sitt första större egyptologiska arbete,
Traduclion comparee des hymnes du XV:e chapitre
du rituel funeraire egyptien. Det behandlar
solhymnerna i 15:e kap. af Dödsboken, och i
detsamma har författaren lämnat en grundlig analys
af sagda dödsboksparti, med begagnande af i Louvre
tillgängliga döds-papyrer. 1874-75 utkom hans viktiga
arbete
Le mythe osirien. Af L:s öfriga arbeten äro
hans upplaga af Soutimes' dödspapyrus ("Papyrus
funeraire de Soutimes", 1877), utg. i förening med
Guieysse, och hans tolkning af inskrifterna å "Seti
den förstes sarkofag" särdeles förtjänstfulla. Han
utgaf f. ö. en mängd mindre, epokgörande uppsatser
rörande egyptisk mytologi dels i sin lärare Chabas'
"Melanges egyptologiques", dels i franska och tyska
facktidskrifter. L:s hufvudsakligaste verksamhetsfält
var den egyptiska mytologien och folkloristikcn, som
han mer än någon annan fransk forskare visste föra
framåt. 1879 var han maitre de conferences vid College
de France i Paris, blef 1882 lärare vid universitetet
i Lyon, var 1882-83 föreståndare för den franska
Mission archeologique i Kairo, återvände till Lyon
och blef 1887 professor vid högskolan i Alger. Af
hans senare arbeten märkas två af honom publicerade
afhandlingar om egyptiska kungagrafvar,
Tombeau de
Seti I,
Tombeau de Ramses IV (1882-89), publicerade i
"Memoires de la Mission archeologique francaise au
Caire", samt
Rites egyptiens (1890). Sina sista år
egnade han hufvudsakligen åt den svenska tidskriften
"Sphinx" (viktiga bidrag till den egyptiska
religionens historia). K. P. (N. Sbg.)
Lefebure [bfebyr],
C. J. J., belgisk militär,
främjare af svensk gymnastiks utbredning. Se Suppl.
Lefebure-Wely [lefebyr-vell],
Louis James Alfred,
fransk kompositör, f. 1817 i Paris, d. där 1869,
blef redan vid 14 års ålder sin faders efterträdare
som organist vid S:t Rochkyrkan och studerade för
Benoist, Berton, Halevy, Adam m. f1. Sedermera var
han kortare tider organist vid Madeleine-kyrkan och
S:t Sulpice. L. var skicklig musiker, framstående
improvisatör på orgel samt omtyckt kompositör af såväl
större vokal- och instrumentalverk som salongsstycken
för piano. A. L.*
Lefebvre [lofävr] 1.
Lefebre,
Tanneguy (
Tanaquillus
Faber), fransk humanist, f. 1615, d. 1672, var under
Richelieus styrelse uppsyningsman öfver tryckeriet
i Louvre, öfvergick sedan till protestantismen
och vardt 1651 professor i teologi vid akademien i
Saumur. L. utgaf bl. a.
Epistolae criticae (2 bd,
1659-64; flera uppl.),
Vies des poetes grecs (1665;
ny uppl. 1776) samt omtyckta editioner af Anakreon,
Sapfo, Aristofanes, Platon, Plutarchos, Lukianos,
Faidros, Longinus, Lucretius, Horatius, Terentius
m. fl.
Lefebvre [bfävr],
Le Fevre 1.
Le Febure, Claude,
fransk målare, f. 1632, d. 1675 i London, studerade
först de i hans födelsestad, Fontainebleau, samlade
konstverken, sedan i Paris under Lesueur och Lebrun,
hvilka rådde honom att egna sig åt porträttmåleriet. I
denna gren af konstverksamhet
vann han stort anseende. Han målade konungen,
drottningen och hofvet samt upptogs i akademien
(1663) med Colberts porträtt. Sedan flyttade han till
England, där hans arbeten voro högt värderade. Ett
par porträtt af hans hand finnes i Louvre.
Lefebvre [lofävr],
Francois Joseph, hertig
af Danzig, marskalk af Frankrike, f. 1755 i Elsass,
d. 14 sept. 1820 i Paris, son till en mjölnare,
var, då revolutionen utbröt (1789), sergeant vid
Gardes francaises. Han hade flera gånger tillfälle
Porträtt
att göra kungliga familjen personliga tjänster
samt blef 1792 kapten, 1793 brigadgeneral och
1794 divisionsgeneral. I denna egenskap gjorde
han fälttåg i Nederländerna och Tyskland, men
måste till följd af ett vid Stockach (20 mars 1799)
erhållet sår lämna krigsskådeplatsen och blef då chef
för militärdivisionen i Paris. Han fick därigenom
tillfälle att 18 brumaire år VIII (9 nov. 1799)
göra Bonaparte stora tjänster och erhöll till tack
därför 1804 marskalksvärdighctcn. Under 1806-07 års
fälttåg förde L. gardesinfanteriet samt belägrade
och intog Danzig. Med anledning däraf erhöll han
1807 titeln hertig af Danzig. 1808 följde han
Napoleon till Spanien; 1809 stod han i Tyskland
och fick kämpa med tyrolarna. 1812 ställdes L. i
spetsen för franska gardet. 1814 slöt han sig till
restaurationen samt satt under "hundra dagarna" och
sedan 1819 i pärskammaren. L. var på samma gång en
tapper soldat och en god general. Han gifte sig med
sitt kompanis tvätterska, Catherine, som genom en
komedi af V. Sardou och E. Moreau (1893) har blifvit
allmänt bekant under namnet
Madame Sans Gene.
I all sin sociala glans behöll hon flickans af
folket enkla fasoner och språk, men var en krona bland
hustrur. Se J. Wirth, "Le marechal L., duc de Dantzig"
(1904). C. O. N.
Lefebvre [lofävr],
C. C., sångerska. Se
Faure, J. B.
Lefebvre [Mävr],
Jules Joseph, fransk målare,
f. 1836, lärjunge af Cogniet, framträdde 1855
med ett porträtt och erhöll 1861 Rompriset för
Priamos' död. Medan han vistades i Rom, målade
han
Caritas romana (1864),
Vallfärd vid Subiaco,
Nymf och Bacchus (1867, Luxembourg) samt
Pius
IX i Peterskyrkan (1867). Han excellerade i
fantasifigurer som
Mignon,
Fiammetta,
Pensierosa,
Insomnad vestal och i framställningar af naket:
Sanningen (1870, Luxembourg),
Lady Godiva (1890),
Jaktnymf (1891). L. är en framstående porträttmålare;
hans porträtt af
kejsarprinsen, måladt 1874, finns
numera i Versailles. L. blef 1891 medlem af Institutet
(G-g N.)
Lefebvre [lofävr],
Charles Edouard, fransk
tonsättare, f. 1843 i Paris, fick 1870 Rompriset
vid konservatoriet och blef 1895 lärare i
ensemblespelning där. Temperament och fängslande
melodiuppfinning framträda i hans kompositioner:
körverken
Judith (1879),
Eloa och
Melka, operorna
Le tresor
