47 Legitimitet-Legnone 48 samt försök att uppsätta grefven af Chambord på Frankrikes tron. Den andra franska republikens misslyckande, Napoleon III:s statskupp och de fel och olyckor, hvilka utmärkte slutet af hans välde, bidrogo emellertid att höja legitimisternas aktier hos det franska folket. De bref och manifest, hvilka grefven af Chambord vid flera tillfällen under loppet af dessa år utfärdade, ingåfvo visserligen betänkligheter genom sina fordringar på upprätthållande af påfvens världsliga makt, men voro likväl egnade att väcka sympati genom sin ridderliga och värdiga ton. Det olyckliga sätt, hvarpå först Napoleon III och därefter den tredje republiken fört kriget mot Tyskland, gjorde, att vid de allmänna valen till nationalförsamlingen 8 febr. 1871 legitimisterna vunno flera platser än något annat parti. Hoppet om det legitima konungadömets återupprättande syntes då nära att förverkligas. Efter 40 års frånviro gjorde grefven af Chambord ett kort besök i Frankrike, där han från slottet Chambord 5 juli 1871 utfärdade en proklamation, hvari han antog titeln af konung Henrik V. I denna proklamation erkände han den allmänna rösträtten och det konstitutionella styrelsesättet med två kamrar, men förkastade den trefärgade fanan, revolutionens och det moderna Frankrikes segertecken. "Fransmän", skref han, "Henrik V kan icke öfverge Henrik IV:s hvita fana." Under de närmast följande två åren utfärdade han flera liknande bref och manifest. Emellertid lyckades legitimisterna i nationalförsamlingen med tillhjälp af orlcanisterna och bonapartisterna störta Thiers' republikanska regering och göra den monarkiskt sinnade marskalk Mac Mahon till republikens president (24 maj 1873). För att med nationalförsamlingens bistånd kunna uppsätta grefven af Chambord på Frankrikes tron var det i främsta rummet nödvändigt att åstadkomma en försoning och förening, en "fusion", mellan Icgitimister och orleanister, mellan den äldre och den yngre bourbonska linjen. En sådan "fusion" hade redan 1849 och följande år varit på tal, men då strandat på konung Ludvig Filips motstånd. Grefven af Paris. Ludvig Filips sonson, visade sig emellertid mer tillmötesgående och aflade 5 aug. 1873 ett högtidligt besök hos grefven af Chambord i Frohsdorf, hvarvid han uttryckligen erkände den äldre bourbonska linjens rätt till Frankrikes krona. "Fusionen" var därigenom ett fullbordadt faktum. I sept. s. å. sände "fusionisterna", såsom de till ett parti förenade legitimisterna och orleanisterna kallades, två ombud till Frohsdorf för att inhämta underrättelse om den tillämnade konungens åsikter rörande den kyrkliga frågan, konstitutionen och trikoloren. Grefven af Chambord förklarade då, att han trots sina katolska sympatier icke skulle bryta freden med Italien (som beröfvat påfven hans världsliga makt) och att han önskade regera efter 1814 års konstitutionella författning med vissa ändringar, såsom införandet af allmän rösträtt och decentralisa-tion, hvarom han skulle besluta i samråd med nationalförsamlingen; därjämte hoppades han, att nationalförsamlingen skulle samtycka till att trikoloren ersattes med den hvita fanan. I en fusionsförsamling i Versailles 25 sept. s. å. förklarade de liberale orleanisterna, att de voro missnöjda med grefvens af Chambord nyssnämnda förklaringar och att de fordrade ett bestämdt erkännande af trikoloren, innan de kunde samtycka till hans åtenippsättande på tro- nen. För inledande af nya underhandlingar med grefven af Chambord tillsatte fusionisterna i okt. s å. ett niomannautskott, hvilket afsände Chcsnelong och tre andra förtroendemän till Salzburg för att underrätta grcfven af Chambord, att den allmänna meningen i Frankrike fordrade trikolorens bibehållande m. m. Grcfven förklarade då, att han afstod från att fanan ändrades före hans återkallande, men att han, sedan han tillträdt regeringen, ämnade förelägga deputeradekammaren ett förslag till frågans lösning, som han åtog sig att genomdrifva. Vid sin återkomst från Salzburg meddelade Chcsnelong och hans tre kolleger för niomannautskottet ChamboTds sväfvande förklaring, men i den form, att grefven samtyckt till att bibehålla trikoloren, tills deputeradekammaren gåfve sitt bifall till dess ändrande. Fusionisternas glädje öfver denna förmenta eftergift från "konungens" sida var utomordentlig, och man rustade sig på allvar att för nationalförsamlingen, som hade ferier, men åter skulle sammanträda 5 nov., föreslå det legitima konungadömets återupprättande, med "Henrik V" (grefven af Chambord) som konung och grefven af Paris som tronföljare. Då kom som ett åskslag ett bref från grefven af Chambord 27 okt. 1873 till Chesnelong, hvari han förklarade, att han aldrig skulle samtycka till att bli "revolutionens legitime konung" och att han aldrig skulle förneka den hvita fanan. Detta bref, som 30 okt. offentliggjordes i tidningen "Union", krossade för alltid legitimisternas förhoppningar att uppsätta "Henrik V" på hans förfäders tron, ty det var uppenbart, att hvarken folket eller armén någonsin skulle samtycka till trikolorens utbytande mot den hvita fanan. Det legitimistiska partiets inflytande har sedan dess varit i ständigt aftagande. Sedan grefven af Chambord aflidit (24 aug. 1883), började själfva partinamnet Icgitimister småningom komma ur bruk. I stället användes numera vanligen partmamnet roja-lister. E. W. Legitimitet, Legitimitetsprincipen. Se Legitim. L'église réformée francaise fleglirs refårme frä-sä's], fr. Se Franska reformerta församlingen. Legnago [lenjägå], befäst distriktshuvudstad uti italienska prov. Verona, vid högra stranden af Adige, bildar med Verona, Mantua. och Peschiera den s. k. fästningsfyrkanten. L:s befästningar, en-ceinte och några framskjutna verk, äro emellertid tämligen värdelösa och komma sannolikt att inom kort slopas. 2,767 inv. (1901; som kommun 14,529 inv.). Tillverkning af olja, socker och siden. Risodling. 26 mars 1799 ledo fransmännen under Sché-rer ett nederlag där mot österrikarna, anförda af Kray. (J. F. N. L. W:son M.) Legnano [lenjänå], stad i italienska prov. Milano, vid floden Olona, n. v. om Milano. 9,647 inv. (1901; som kommun 12,002 inv.). Liflig bomulls-och silkesindtistri. Stor maskinverkstad. Platsen är historiskt bekant genom de lombardiska städernas seger där öfver kejsar Fredrik I Barbarossa 29 maj 1176. Jfr F. Giiterbock, "Zur kontroverse iiber die schlacht bei L." (i "Historische vierteljar-schrift", 1911). En minnesvård restes på slagfältet 1876. (J- F. N.) Legnone [lenjåne], M ön t e, berg i Bergamasker-alperna, ö. om Comosjön. 2,610 m J. F. N.