85 Leighton Buzzard--Leijoncrona och 1878 blef dennas president. 1896 upphöjdes han till baron (till knight redan 1878). L. var sin tids främste målare inom den engelska akademiska riktningen. Han tog till sin uppgift att framställa formädla människor, nakna eller ädelt draperade, i klassisk stil och i en klassisk miljö, som han återgaf med mycken arkeologisk kunskap. Typiska både för riktningen och för L:s egen konst äro målningar som Gyllene timmar (med ett för denne målare ovanligt starkt färgackord), Psy-ches bad (Tåte gallery), Den fångna Androma-che (Liverpools galleri), Elektra vid Ågamemnons graf, Orfens och Eury-dike, Romeo och Julia (National gallery), Frigi-dariiim, Musiklektion (romerska damer), Bollspel (grekiska flickor), Sommarmåne (två slumrande flickor). L. målade äfven fresker, bl. a. i South Kensingtonmuseet (Konsterna i krig och i fred) .och i Londons börs (Fenicier handla med britter] samt porträtt (själfporträtt i Uffizigallcdet, Florens). Han var verksam också som skulptör. Statyn Dagdrifvaren ses i South Kensingtonmuseet, så ock gruppen Atlet i kamp med en jätteorm (i brons, ett exemplar i marmor finns i glyptoteket i Köpenhamn), som är mera märklig genom det raska uppslaget än genom den plastiska behandlingen. L:s måleri är en förnäm och kall, förfinad, skicklig, formsaker och temperamentslös konst. L. blef 1878 adlad (sir L.) och 1896 lord. - Monografier af mrs A. Lang (1885), Rhys (3:e uppl. 1900), Williamson (1902) och mrs Russel Barrington (1906). G-g N. Leighton Buzzard [léYtn ba'sod], gammal stad i engelska grefsk. Bedford, vid Grand Junctionkana-len. 6,331 inv. (1901). Spannmåls- och trähandel, gammalt rådhus och en kyrka från 1200--.talet. J. F. N. Leijonancker, Fredrik Vilhelm Erik Karl, ämbetsman, ingenjör, f. 19 mars 1818 på egendomen Viken, Skaraborgs län, d. 16 april 1883 i Stockholm, tillhörde en adlig släkt, som härstammar från skotske köpmannen D a-niel Young (f. 1627, d. som kommerseråd 1688), hvilken 1666 adlades med namnet L. Han blef 1836 sekundlöjtnant vid flottan samt gjorde sedan tjänst å handelsfartyg under resor på Nord-Amerika och Västindien. Efter sin hemkomst genomgick L. Högre artilleriläroverket å Marieberg och blef 1839 ingenjörofficer. Sedermera vidgade han sina insikter i olika grenar af ingenjörvetenskapen vid Trollhätte kanalbyggnad och Motala verkstad. Han var 1844-64 lärare i civil- samt väg- och vattenbyggnadskonst vid Marieberg, 1846-54 lärare i praktisk byggnadskonst vid Akademien för de fria konsterna och 1858-70 lärare i byggnadskonst vid Teknologiska institutet. Under tiden avancerade han vid Väg- och ratten-byggnadskåren, där han 1858 utnämndes till öfverstelöjtnant. S. å. förordnades han till byråchef i Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader. Bland de många arbeten L. under denna tid ledde må nämnas Stockholms, Karlskronas och Jönköpings vattenledningar samt nya kemiska laboratoriebyggnaden i Uppsala, hvarjämte han utarbetade en mängd förslag till järnvägs- och farledsbyggnader. 1870 förordnades L. att bestrida landshöfdingetjän-sten i Hallands län och blef 1876 ord. landshöfding där. Han verkade till länets förkofran i många afseenden; särskildt inlade han förtjänst om dess sam-färdsförbindelser och var den verksammaste be-fordraren af Halmstad-Nässjö-banans anläggning. Som själfskrifven ledamot af ridderskapet och adeln bevistade L. ståndsriksdagarna ända från 1844, och 1868-76 hade han plats i Första kammaren, som representant för Göteborgs och Bohus län. Under nio riksdagar var han led. af statsutskottet. L. utgaf (tills, med R. M. Klinckowström) "Tidskrift för svenske ingenieurer" (1850-52). Han var led. af Krigsvet. akad. (1850) och Landtbruksakad. (1858). Leijonbergh, Johan, friherre, diplomat, f. i början af 1620-talet i Stockholm, där hans fader, Jakob Barkmann, var rådman, d. i aug. 1691 i London, var anställd i kansliet på den stora ambassaden till Moskva 1647 samt följde som sekreterare Palbitzki på hans resa till Spanien (1650) och I. Lagerfelt på hans beskickning till England (1653). 1653-54 ledsagade han som "conduc-teur" engelske ambassadören Whitelocke till och från Sverige samt anställdes 1655 som svensk kommissarie i London. Han kallades emellertid 1657 till Karl X:s sida, var med vid Frederiksodde och Köpenhamns första belägring samt gick under sommaren 1659 som underhandlare mellan konungen och den i de danska farvattnen kryssande engelska flottan. Han var konungen följaktig till Göteborg och vistades efter hans död (1660) i Stockholm, tills han 1661 återvände till England, som resident. Där stannade han, sedan 1672 med rang af envoyé extraordinaire, till sin död. Under tiden utnämndes han till assessor i Kommerskollegium (1664) och fick hofråds titel (1674). 1658 erhöll han adlig värdighet (han hette före adlandet Barkmann) och 1687 friherrlig. Hans i Riksarkivet förvarade depescher innehålla värdefulla upplysningar om tilldragelserna i England under de händelserika år han dar bevakade Sveriges intressen. Leijoncrona (skref sig äfven Leyoncrona), Kristofer, skald, f. omkr. 1662, d. 8 apr. 1710, son till en drottning Kristinas hofskräddare och kammartjänare Johan Holm, som 1653 hade utnämnts till hofintendent och adlats samt då antagit namnet L. I senare hälften af 1680-talet vistades L. ett par år i Paris. Han blef 1688 kommissionssekreterare i London, 1697 resident och 1703 envoyé extraordinaire vid engelska hofvet. De dikter af L., hvilka finnas i behåll, synas härröra från hans yngre mannaår. Han var väl förtrogen med den samtida sydeuropeiska poesien och försökte sig, icko utan framgång, i sonetten och sestinen. Hans