(1908; 2:a uppl. 1910) och "Ernst Ahlgren och Esseide. En brefväxling" (1910). 1. K. H. K. (Fr. W.) 2, 4--5. Fr. W. 6-8. S. B. 9. A. B. B. (L. S.) 11. H. J--dt. 12. L. W:son M. 13. L. W--m. Leijonmarck (Leyonmarck), svensk adlig ätt, härstammar från Sven Agricola (se L. 1), som 1686 adlades med namnet L. 1. Sven L., ämbetsman, f. 1649 i Uskela socken i Finland, där hans fader Kristian Agricola var kyrkoherde, d. 1728, studerade i Åbo och Uppsala, utnämndes 1685 till advokatfiskal i Kammarrevisionen och 1686 till sekreterare i Riksarkivet. S. å. fick han adelskap och tog namnet L. 1689 blef han led. af lagkommissionen, hvars 1690 inlämnade och af Karl XI 1693 gillade förslag till gifterrnålsbalk kan till stor del anses som hans verk. Vid slottsbranden 7 maj 1697 lyckades L. jämte aktuarien E. Salin med lifsfara rädda största delen af det i slottet förvarade Riksarkivets handlingar och bragte sedan de "i allsomstörsta konfusion" komna arkivalierna i ordning. Sedan han 1701 utnämnts till vice president i Åbo hofrätt, utofvade han stort och hälsosamt inflytande på lagskipningens gång och utveckling i Finland. Hans uttalanden i juridiska frågor voro äfven i rent vetenskapligt afseende betydelsefulla. Vid Karl XI:s reduktion användes han ofta, och han lade därvid i dagen mycken stränghet, men tillika större rättrådighet, än som i allmänhet utmärkte dem, som verkställde reduktionen. Senare ådagalade han mindre benägenhet för enväldet. Under Karl XII:s långa frånvaro från riket uppträdde han som en af ledarna för det parti, som önskade en politisk omhvälfning. Sommaren 1715 var L:s egendom Finstad i Roslagen samlingsplatsen för en mängd framstående personer, såsom arfprinsen af Hessen, prinsessan Ulrika Eleonora m. fi., hvilka där rådgjorde om medlen att få fred. 1721 fick L. afsked från sin plats som vice president i Åbo hofrätt. - L. egde en rik samling handskrifter i svenska historien. Han författade en stor mängd dels i andra arbeten intagna, dels i handskrift förvarade betänkanden i juridiska och politiska frågor, bland hvilka särskildt må nämnas den 1714 anonymt utgifna ströskriften Alla fyra ståndens i Finland tal till Riddare- Prest- och Borgareståndet, som bo och vistas uti Stockholm. 2. Gustaf Adolf L., den föregåendes sonson, ämbetsman, f. 6 sept. 1734 på Finstad i Uppland, d. 4 maj 1815 i Stockholm. L. egnade sig i Uppsala åt matematiska och besläktade studier samt ingick 1754 i Bergskollegium, i hvilket verk han 1805 blef vice president. Utrustad med stor arbetsförmåga, hann L. att verkställa en mängd undersökningar ang. skogs- och grufväsendet, hvilka ej direkt tillhörde hans tjänsteåliggande, samt att i egenskap af led. i kommittéer och styrelser (t. ex. 1803 års kommitté för utarbetande af förslag till pensionsinrättning för civilstaten) utföra många arbeten till det allmännas bästa. I yngre dagar deltog L. ifrigt i riksdagsförhandlingarna och var särskildt vid riksdagen 1771--72 ett af hattpartiets bästa stöd. Flera af håns memorial ha blifvit tryckta. Åtskilliga af L. författade algebraiska uppsatser finnas intagna i Vet. akad:s handlingar, af hvilket samfund han var led. alltsedan 1773. 3. Johan Adolf L., den föregåendes son, ämbetsman, f. 19 juni 1775, d. genom drunkning 7 nov. 1853, beträdde 1790 tjänstemannabanan som e. o. kammarskrifvare i Statskontoret, där han 1805 blef kamrerare. 1816 blef han kommerseråd och tog afsked 1843. -- 1803--23 var L. ord. led. af Nedre borgrätten. Vid sidan af dessa befattningar var han sedan 1805 till sin död kamrerare vid Vet. akad., af hvilken han 1829 blef led., och sedan 1815 sekreterare vid Tabellkommissionen. Han redigerade 1813--48 den af Vet. akad. utgifna statskalendern samt inlade stor förtjänst vid uppsättande af Tabellkommissionens berättelser (1810-50) samt om tabellverket öfver hufvud, hvarför han ock 1841 erhöll en belöning af Rikets ständer. L. var äfven hofman och vandrade rangtrappan uppför från hofjunkare (1800) till hofmarskalk (1823). 4. Karl Evald L., den föregåendes sonson, jurist, f. 30 jan. 1855 i Stockholm, juris kandidat i Uppsala 1883, vice häradshöfdins: 1885, assessor i Svea hofrätt 1891, revisionssekreterare 1900, t. f. expeditionschef i Justitiedepartementet 1902, blef s. å. efter företrädarens (O. Bergers) utnämning till statsråd af riksdagens banko- och riksgäldsfullmäktige insatt i justitieombudsmansämbetet, efter att alltsedan 1897 ha varit utsedd till efterträdare i detta ämbete. L. kvarstod som justitieombudsman till 1906, då han utnämndes till president i Göta hofrätt. 1. R. C.* 2. (L. S.) 4. C. G. Bj. Leijonsköld, Mårten, friherre, ämbetsman, f. 21 sept. 1600 i Jönköping, d. 27 okt. 1656 i Stockholm, var son till borgmästaren i Jönköping Augustinus Hansson. Sedan han 1616--17 genomgått skrif- och räkneskola i Hamburg, tog honom rikskanslern Axel Oxenstierna i tjänst som handskrifvare och bokhållare och införde honom 1621 i k. kansliet. Han skötte sedermera maktpåliggande kamerala uppdrag dels i Östersjöprovinserna, dels på 1630-talet i skilda delar af Tyskland. 26 sept. 1636 utnämndes han till generaltullförvaltare öfver Sveriges och Finlands stora sjötullar och 1637 därjämte till assessor i Handelskollegium, som dock ej då kom till stånd. 1649 blef han kammarråd, 1651 tillika vice direktor och 17 mars 1652 efter Johan Berndes direktor i det 1651 bildade Kommerskollegium; öfver L. ställdes emellertid 31 aug. 1652 som generaldirektor Erik Oxenstierna. 1654 erhöll L. afsked från sina tjänster, men förmåddes af Karl X Gustaf s. å. att återinträda i Kammaren. L. adlades 1645 och antog då namnet L. (han hette förut Augustinsson); 1654 blef han friherre, med Älfkarleby som friherreskap. Hans ätt utgick på svärdssidan 1833. -- Jfr personalieriia i Emporagrius likpredikan öfver L. (1658). G. W--k. Leijonsparre, Paul Ludvig, fortifikationsofficer, f. 11 aug. 1657 i Stockholm, d. där 22 iuli 1733, blef volontär vid Fortifikationen 1674 och konduktör i läran 1675, bevistade hela danska