lifvet". 1775--80 var L. president i Åbo hofrätt. L. var en allmänt aktad man med varmt intresse för vitterhet och konst. I.sina yngre dagar tillhörde han den vittra krets, som samlade sig omkring fru Nordenflycht. Sedermera var han medlem af Tankebyggarorden och sällskapet Utilo dulci samt af Vitt. akad. och Mus. akad., hvars medstiftare och förste preses (1771-72) han var. Han skref vers på svenska, latin och franska. Utom åtskilliga öfversättningar och tal efterlämnade han Tankeval i anledning af sön- och högtidsdags-evangelier (1790). 10. Karin Sofie L., den föregåendes brorsons dotter, författarinna. Se Adlersparre 7. 11. Karl Viktor Gustafsson L., friherre, ättling i 6:e led af den i släktöfversiktcn nämnde Gustaf Eriksson L., militär, f. 21 aug. 1822 på Kvista gård i Stora Skedvi socken, d. 8 mars 1900 i Stockholm, blef 1840 underlöjtnant vid Svea artilleriregemente, till hvars öfverste och chef han småningom steg (1872), samtidigt med att han på hof-banan avancerade från kavaljer hos hertigen af Dalarna (1848) till hofmarskalk hos änkedrottning Josefina (1859). L. blef 1873 t. f. och 1874 ord. generalfälttygmästare och chef för artilleriet och i sammanhang därmed generalmajor. Han utnämndes 1887 till generallöjtnant i armén, tog 1890 afsked från generalfälttygmästarämbetet, men kvarstod till 1898 som generallöjtnant i reserven. Under den tid L. var generalfälttygmästare infördes rafflade bakladdningspjäser vid fältartilleriet (8 cm. kanon, modell 81) samt vid positions- och fästningsartilleriet, det förutvarande infanterigeväret (m/67) med stor kaliber ändrades, så att kalibern blef mindre (8 mm.), artilleriskjutskolorna på Marma och på Vaxholms fästning trädde i verksamhet, och artilleriets fältmässiga utbildning öfver hufvud tog ett stort steg framåt. Särskildt vid inrättandet af det efter våra förhållanden storartade skjutskoleetablissemanget på Marma gjorde sig L:s stora organisationsförmåga uti ifrågavarande afseende gällande. Äfven artillerimuseet i Stockholm inrättades under hans generalfälttygmästartid. L. var chef för Landtförsvarsdepartementcts kommandoexpedition 1866-72, fullmäktig vid krigsbefälets sammanträden 1865, 1883, 1888, led. af Direktionen öfver Arméns pensionskassa 1865-74, led. af kommittéerna ang. granskning af förslag till härordning (1873, 1874, 1882, 1890), ang. landets fasta försvar (1876, 1878) och ang. inskrifter å fanor och stånd ar (1888) och ordf. i artillerima-terielkommittén (1876). Han var 1878 utomordentligt sändebud till italienska hofvet med anledning af Viktor Emanuel II:s död och Umbertos tron-bestigning. Sedan 1868 var han led. af Krigsvet. akad. -- Hans son Karl Axel Karlsson L., f. 1865, sedan 1904 kapten vid Södermanlands regemente, har utgifvit Svensk adelskalender för åren 1899-1906 och Ny svensk släktbok (1901-06). 12. Broder Abraham L., friherre, den föregåendes syssling, militär, f. 31 mars 1823 i Örebro, d. 31 aug. 1911 å Bergshamra vid Stockholm, genomgick krigsakademien å Karlberg och utnämndes 1842 till underlöjtnant vid dåv. Ingenjörkåren. 1855 blef han kapten där och var sedan mars 1868 tillika öfverstelöjtnant i armén, då han 4 juli s. å. utnämndes till generalmajor och chef för kåren, hvilken året förut återfått sitt gamla namn Fortifikationen. Från 14 jan. 1870 till 23 dec. 1874 var L. statsråd och chef för Sjöförsvarsdepartementet och återgick sedan till chefskapet öfver Fortifikationen. 1881 blef han inspektör för militärläroverken (till 1888), generallöjtnant i armén och militär ledamot i Högsta domstolen (till 1893); 1890- 1905 var L. ordf. i Direktionen öfver arméns pensionskassa. 1891 lämnade han chefskapet för fortifikationen. -- L. deltog från 1856 i de sista ståndsriksdagarna, var 1866 ordf. i statsrevisionen och satt 1876--84 i riksdagens Andra kammare som en af Stockholms stads representanter. På hösten 1884 omvaldes han icke i Stockholm, men blef af Kopparbergs läns landsting invald i Första kammaren, hvilken vid 1885 års riksdag insatte honom i statsutskottet. 1893 lämnade han sin plats i Första kammaren. 1884 och 1890 var han adelsmötets ordf. Sedan 1859 var L. led. af Krigsvet. akad. och sedan 1872 hedersled, af örlogsmannasällskapet. 1880- 93 var L. ordf. i direktionen öfver Gymnastiska centralinstitutet. L. var dels led., dels ordf. i en mängd militära kommittéer, bl. a. landtförsvars-, befästnings- och härordningskommittéerna 1861, 1864, 1867, 1868, 1876, 1878, 1882, 1884 och 1890 samt kommittén för granskning af inskriptioner å fanor och standar 1888; han var äfven ordf. i kommittén ang. elektriska ledningar 1888 och adjungerad led. i Eiksdagshusbyggnadskom-mittén 1889-94. Han fick äfven åtskilliga såväl kommunala som enskilda uppdrag af olika art. - L. åtnjöt stort anseende som militär samt framhöll vid kommittéarbeten och riksdagsförhandlingar eftertryckligt behofvet af ett starkare försvar. Till försvars- och skattefrågornas sammankoppling var han en afgjord motståndare. I tullstriden på 1880-talet tillhörde han fri handlarna, och i unionsfrågan påyrkade han tillmötesgående mot norrmännen, dock med förbehåll af Sveriges rätt och intressen. 13. Sigrid Amalia L., brorsdotter till L. 10, personhistorisk skriftställarinna, f. 5 juli 1862 i Stockholm, filos. kandidat i Uppsala 1888, lärarinna vid Åhlinska skolan 1892--1909, därjämte vårdarinna af Vitt. hist. o. ant. akad:s bibliotek från 1901, har författat Kvinnan inom svenska litteraturen (tills. med Sigrid Brithelli, 1893), Fredrika Bremer (tills. med S. L--d Adlersparre, 2 dlr, 1896) och Ur svenska gårdsarkiv (1902) samt utgett "Agneta Horns lefverne efter Ellen Fries efterlämnade manuskript"