kastar han i väggen, så att den fastnar, och han säger till sin mor, att när blod börjar flyta ur borsten, är det ett tecken till, att det är ute med honom. I Pohjola kufvar han alla med sina trollsånger och lämnar, ringaktande, blott en gammal blind herde fri från trolldomsbanden. För att vinna Pohjolas mö utför han allehanda hjältedåd, som föreläggas honom, men då han skall skjuta svanen i Tuonelas, dödsrikets, älf, dödas han med ett pilskott af den i försåt liggande herden; till pil begagnar denne ett "tillslutet rör" af sprängört (Cicuta virosa), ett i trollkonster användt redskap. Nu flyter blod ur borsten där hemma, och L:s moder far ut att söka upp honom; hon räfsar upp bitarna af hans lik ur dödens älf, helar honom med besvärjelser och far hem med den återvunne sonen (Kal. 11--15). Så vinner sedan Ilmarinen den sköna Pohjolajungfrun. L. blir mäkta vred öfver, att han ej blir bjuden på bröllopet, far dit objuden, ställer till krakel och dödar Pohjolas husbonde i svärdskamp; Skyndsamligen måste han nu ge sig på flykten; han lyckas komma hem och far på moderns inrådan till en aflägsen ö för att hålla sig dold, men ställer till så mycket spektakel bland flickorna på ön, att han måste fly äfven därifrån. Vid hemkomsten finner han sitt hem förstördt af Pohjolas folk, far på hämndetåg till Pohjola, men fryser fast på hafvet genom Pohjolahärskarinnans konster och kan med knapp nöd komma hem igen (26--30). På Väinämöinens stora tåg till Pohjola för att bortröfva Sampo är sedermera äfven L. med; på återvägen med den bortröfvade klenoden kan han inte hålla sig tyst, utan väcker Pohjolafolket med sina ljudliga fröjdesånger, så att de komma efter och den definitiva kampen om Sampo uppstår (39--42). I sångerna om L. har Lönnrot förenat hufvudsakligen tre från början ej sammanhörande sånger, en om herden och L:s död, en om L:s besök hos sina elaka släktingar, som söka efter hans värsta, och en om Kaukos strid i ett dryckeslag och kärleksäfventyr på "Ön". Den första af dessa sånger återger uppenbarligen myten om Balder och Höder (se Balder) och är såsom i gammal tid kommen från skandinaverna af största värde för bedömandet af Baldersmytens utveckling, vare sig denna är af hedniskt eller kristet ursprung. Den andra sången återger en hop i många länder kända sagomotiv. Kauko-runan slutligen härstammar ytterst från Ingermanland, och den ö (Saari), som däri omtalas, synes vara Retusaari, den ö, hvarpå Kronstadt är byggdt. Jfr K. Krohn, "Kalevalan runojen historia" IV, "Lemminkäinens tod <Christi> Balders tod" (i "Finnisch-ugrische forschungen", V). L:s död och hans moders sökande efter honom ha gifvit motiv åt finsk konst (Gallén) och musik (Sibelius). K. B. W. Lemmus, zool. Se Lämmelsläktet. Lemna L., bot. Se Andmat. Lemnaceae, bot. Se Andmat. Lemnhult, socken i Jönköpings län, Östra härad. 7,445 har. 664 inv. (1910). Annex till Korsberga, Växjö stift, Östra härads kontrakt. Lemniskäta (af grek. kmnifskos, band), mat., kallas en kroklinje, som är så beskaffad att, om man sammanbinder en godtycklig punkt på densamma med två gifna punkter, rektangeln af de två sammanbindningslinjerna alltid är lika med kvadraten på halfva afståndet mellan de gifna punk- terna. Lemniskatan är en algebraisk kroklinje af fjärde graden; den har ungefär utseendet af en åtta eller af det matematiska tecknet "oändligheten": oo y och är fullt symmetrisk i afseende på båda axlarna. Lemniskatan eger flera intressanta egenskaper; så kan t. ex. medels elliptiska integraler dess rcktifikation ske och dess omkrets på elementargeometrisk väg delas i 2n + l lika delar, då n är ett helt tal. (l- F-) Le;mnius, G u i l i e l m u s (W i 11 e m), holländsk läkare, f. omkr. 1530 i Zierikzee, d. på 1570-talet, son till den på sin tid berömde läkaren och naturforskaren L e v i n u s L. (f. 1505 i Zierikzee, d. där 1568), som författade bl. a. det Erik XIV tillegnade arbetet De miraculis occultis naturce libri IV (1564; 13:e uppl. 1666). L. tog med. doktorsgrad i Pisa och inkallades till Sverige af Erik XIV, hvars lif-medikus han blef. Han vann i hög grad konungens förtroende cch beskylles för att genom ett sitt ogrundade vittnesmål ha bidragit till den skymfiiga behandlingen af Nils Sture 1567. Efter Eriks al-sättning blef han Johan III:s lifmedikus. Som sådan framkom han på dennes befallning med ett förslag till läkarkonstens reformering i Sverige. Bland hans skrifter kunna nämnas Emot pestilentzie etc. (1572) och Om sjukdomars kurerande genom de i Sverige växande örter (otr.). Se Sacklén, "Sveriges läkare-historia", I (1822). Le^nius, D r W., pseudonym för Gustaf Björlin. Lemnos (grek. Λῆμνος, nygrek. Limno, turk. Limni, it. Stalimene), ö i norra delen af Egeiska hafvet, på lika afstånd från bergudden Athos i v. och Mindre Asien i ö. Areal 454 kvkm. Hela ön är af vulkanisk natur och i hög grad hemsökt af jordbäfningar. Den ansågs af denna orsak i forntiden helgad åt Hefaistos (Vulcanus), som troddes ha sin boning i den på öns östra del belägna, numera utslocknade vulkanen Mosychlos. Ehuru till stor del uppfylld af berg, är ön bördig på vin och spannmål. Äfven odlas där bomull, silke, oliver och fikon. Mineralriket lämnar den bekanta röda bolusleran (se Bolus). De äldste invånarna på L. benämnas af Homeros sinties, d. v. s. röfvare. Efter dem kommo minyer, enligt sagan härstammande från argonauterna, som under sin härfärd gästade på L. Ön lades omkr. 500 f. Kr. af Dareios under persiskt välde, men befriades ej långt därefter af Miltiades och var sedan under lång tid förenad med Aten, till dess den togs i besittning först af macedonerna och sedan af romarna. F. n. hör den till det turkiska riket och eger vid pass 27,000 inv., till större delen greker. Hufvudorten, Limni (l. Kastro), på västra kusten, ligger på samma plats som den forntida staden Myrina. På L. ha i senare tid påträffats åtskilliga inskrifter, af hvilka de äldsta, härrörande från en tid, som föregår öns besittningstagande af atenarna, visa släkttycke med de etruskiska. Man har trott sig böra sammanställa denna omständighet med den hos forngrekiska författare meddelade notisen, att L. i äldsta tid varit bebodt af tyrrhener (etrusker). A. M. A. Lemo. 1. Socken af Virmo härad och Masku domsaga, Åbo och Björneborgs län, Finland. Areal 36 kvkm. Befolkningen, finsk, 906 pers. (1909). L. utgör med kapellet Villnäs (se d. o.) ett imperiellt