141 Lemke-Lemminkäinen 142 klar kolorit samt bröd t och fritt utförande". Sannolikt genom Ehrenstrahls bedrifvande inkallades L. af Karl XI till Sverige som batalj målare och ankom till Stockholm i okt. 1683. Oförtöfvadt begynte han sitt värf, under öfverinscende af Erik Dahlbergh, hvars med händelserna samtida teckningar han ganska troget följde. Slaget vid Halmstad och den första täflan öfver Slaget vid Lund aflämnadcs 1684, och sedan följde de öfriga ganska snabbt. Samtliga dessa för det allmännas räkning utförda stycken förvaras nu å Drottningholm i öfre och nedre gallerierna. De äro 24 till antalet, af dem 4 mindre scener och 20 bataljplaner. (En af dem är meddelad i art. B e 11.) De senare äro framställda nästan i fågelperspektiv, med konungarna eller stridande och krigiska grupper i förgrunden samt allt det öfriga summariskt bchandladt. Tidens åverkan, en grof rengöring på 1700-talet och andra tillstötande omständigheter ha vållat, att dessa af Tessin som oförlikneliga prisade målningar numera, trots en på senaste tiden företagen renovation, förete snarare ett historiskt än ett konstnärligt intresse. Karl X Gustafs bataljer finnas, efter laverade kopior af Alean-dcr, utgifna i akvatintagravyr af A. F. Skjöldebrand (1806). Men L:s flitiga pensel alstrade äfven en mängd taflor af mindre mått, hvilka han af yttrade till enskilda. Dessa högst sällan signerade målningar förekomma tämligen spridda i våra samlingar, där de förr ofta gingo under oriktiga namn. De äro ganska ojämna till värdet. I de tidigare märker man ännu mycket af en mäktig och lätt alstrande konstnärsindividualitet. Eomerska och svenska fältscener, röfvaranfall o. d. framvisa ofta ett raskt och kraftigt lif, präktiga bakgrunder, en full och klar färg, med ett ord, äro framstående konstverk, medan andra åter förråda ålderdomens och kanske äfven bchof-vens tryckande inflytande genom en tung, åt svart-brunt dragande färgton, en slappare teckning och en mer mekanisk framställning. I alla händelser är L. en af de få verkligt betydande konstnärer, som Sverige egde under den karolinska tiden. Han fram-lefde sin sista tid i mycken torftighet, då af sättningen af hans taflor vä. var knapp, och halfva hans bätaljmålarlön sedan 1700 innestod. Sedan 1698 var L. fordringsegare hos staten för tio af de målningar, hvilka ofvan nämnts såsom uppsatta å Drottningholm, bland dem de flesta öfver Karl Gustafs bedrifter. Taflorna ärfdes af L:s syster och af lämnades 1720, efter hennes död, till Karlberg af tyska församlingens föreståndare, hvilka hon insatt till testamentsexekutörer. Dessa anhöllo s. å. hos Ulrika Eleonora om fordringarnas likviderande, men sekreta utskottet ansåg, att bristande medel omöjliggjorde all likvid "det året". På förnyad ansökan af L:s arf-vingar i Niirnberg befallde konungen 1739 en utredning af fordringsbeloppet. Därmed afstannade förmodligen alltsammans, och svenska statsverket har således, efter allt utseende, aldrig betalat de tio taf-lorna, som förhärliga en af landets största konungar. Som raderare tillhörde L. fullständigt den tyskholländska riktningen. Tre blad tillskrifvas honom med full säkerhet, bland dem Tobias och ängelen, efter hamburgaren J. de Wet, samt Falkcneraren, ett särdeles behagligt litet blad. Hans handteckningar äro tämligen spridda. Nationalmuseum, där han ej är representerad genom någon tafla, eger en betydande samling teckningar af honom, och ej hel- ler på enskilda händer äro de sällsynta. L. tecknade dels med rödkrita, dels med penna och tusch samt äfven enbart med tusch (i lavyr). Hans hand är säker och omsorgsfull, hans naturstudier omväxlande och skarpt upptagna. -rn.* Lemke, Otto Vilhelm, präst, biografisk skriftställare, f. 25 maj 1819 i Hjortcd socken, Kalmar län, d. 3 apr. 1900, blef 1845 filos, magister och 1848 teol. kandidat i Uppsala, var 1853-95 teol. lektor i Visby, prästvigdes 1855 och innehade 1859 -65 Västkinde prebendcpastorat. Han blef 1859 hedersprost och 1860 teol. doktor. L. utgaf bl. a. Visby stifts herdaminne (1868; suppl. 1892). Lemland, socken af Ålands härad och domsaga, Åbo och Björneborgs län, Finland. Areal, tills. med kapellet Lumparland, 130 kvkm. Befolkningen, som är svensk, utgjorde 1909 i L. 2,773, i kapellet 646 pers. Nämnda församlingar bilda tillsammans ett imperiellt pastorat af 3:e kl., Åbo ärkestift, Ålands prosteri. -- L. sammanhängde förut med "fasta Åland" genom ett smalt näs, men skiljes numera därifrån af Lemströms kanal, som öppnades för trafik 1882. Kanalen har en bottenbredd af 6 m. och ett djup af 4 m. under lägsta vattenytan. O. I. (A. G. F.) Lemma (grek., skal), log., sats, som förbereder en annan eller på hvars giltighet den senare hvilar och som därför bevisas, utan att ega något själfständigt värde. Termen nyttjas numera ytterst sällan. Le'mmen, Georges, belgisk konstnär (födelseåret obekant), är en af den moderna konströrelsens mest mångsidiga krafter. Han började som målare, påverkades af impressionisten Seurat, hvars dekorativa linjeföring och punkteringsmetod med rena färger han upptog. Hufvudsakligen inom konstindustrien sökte L. sedan utlopp för sin skapande förmåga och sin mycket individuella läggning. Hans område blef det rent ornamentala och abstrakta, linjekomposition, fläckmönster. Han har utfört mönster för tapeter och väfnader samt äfven ritningar till möbler, till bokutsmyckning, vinjetter, monogram, exlibris, järnbeslag, glasmosaik. Under de sist förflutna åren har L. återupptagit måleriet i olja, akvarell, pastell och har äfven utfört litografier. Hans porträtt äro förträffliga; han har också lämnat mycket individuella aktstudier och kompositioner samt interiörer af utsökt känslig koloristisk hållning. Hans måleri är kultiverad och distingerad konst. Hans ornamentstil har haft stort inflytande, och många tecknare gå i hans spår. G-g N. Le'mmens, Jacques Nicolas, belgisk orgel* virtuos, f. 1823, d. 1881, var lärjunge af Fetis*vid Bruxelles' konscrvatorium, senare (1846) af Hcsse i Breslau och blef 1849 professor vid konservatoriet i Bruxelles. 1879 öppnade han i Mecheln en ansedd skola för organister. L. skref ett stort antal berömda orgelkompositioner, en flerstädes begagnad École d'orgue samt andra tonstycken. A. L.* Lemminkäinen, den tredje hufvudpersonen i det finska nationaleposet "Kalevala" (se d. o.). Han skildras däri som en munter kvinnojägare, hvilken beslutar vinna den stolta och sköna Kyllikki, som pläcar afvisa alla friare. Han beger sig till Saari ("Ön"), den skönas hemvist, lefver ett lustigt lif med öns flickor och röfvar till slut bort Kyllikki. Snart öfverger han henne dock och far trots sin moders varningar till Pohjola på frieri. Sin borste