147 Lemon squash- Lemström 148 Ixellcs nära Bruxellcs, bestämdes af sin far för ad^ vokatyrket, men försummade sina juridiska studier för litterära sysselsättningar. Efter faderns död bosatte han sig 1866-69 på det aflägsna slottet Burnot och offentliggjorde Nos flamands, som hyllar Rubens, Rousseau och naturen. 187U tog han ifrigt Frankrikes parti och väckte stort uppseende med Sedan (1871), som uttalade a f sky-för allt krig. Contes flamands et vallons (1875) och ett grundläggande arbete öfver målaren Cour-bet (1878) följdes af Un måle (1881), en vild och tragisk kärlekshistoria, och Le mor l (1882), med ett mord som centrum i berättelsen. Då belgiska regeringen vägrade att tilldela L. det litterära fera-årspriset, hölls 1883 en stor demonstrativ bankett för honom i Bruxelles. Happe-chair (1886) skildrar i stor realistisk stil grufarbetet. La Belgique (1888) är en omfåttanie skildring af L:s fädernesland, för hvilken han fick femårspriset. L'arche, journal d'une maman (1894) är en stilla familjchistoria, L'ile ner ge (s. å.) och Adam el Eve (1899) symboliserande. Af hans senare skrifte.:. må nämnas den för anstöt-lighet åtalade, men frikända romanen L'homme en amour (1897), de socialt eller patologisk-psykologiskt anlagda Au coeur frais de la föret (1899), Le vent dans les monlins (1900), Lcs deux conscien-ces (1902), Le petit homme de Dieu (s. å.), Le sang et les roses (s. å.), Comme va le ruisseau (1903), L'amant passionné (1904), Le droit au bonheur (1905), La vie beige (s. å.), L'haUali (1907), Quand fétais homme (s. å.), Les vieux créneaux (s. å.) och La maison qni dort (1909). Se biogr, af Bazalsrette 1904 och "Revuc de Belgique" för 15 febr. 1903. Lemon squash [lekman skwå'j], eng., "citron-urkram", namn på en öfverallt begagnad sommardryck, som tillverkas - fabriksmässigt eller för gången - af kallt eller iskyldt vatten, färsk saft af citron (eng. lemon} och vanligen socker. Lemontey [bmåtä], Pierre Édouard, fransk häfdatecknare, f. 1762, d. 1826, valdes som advokat i Lyon till medlem af Lagstiftande församlingen, där han (1791-92) tillhörde den moderata minoriteten, och måste efter 10 aug. gå i landsflykt till Schweiz, hvarifrån han återvände 1795. Från 1797 egnade han sig i Paris åt litterära sysslor, blef 1804 chef för censurbyrån och erhöll af Napoleon ett årligt anslag för historiskt författarskap. Detta resulterade omsider i de båda arbetena Essai sur Vétablissement monarcniqve de Louis XIV (1818), utmärkt för ny, själfständig uppfattning och strängt nagelfarande Ludvig XIV, samt Hisloire de la Pé-gence et de la minorité de Louis XV (2 bd, 1832). L. uppträdde äfven - utan större framgång - som skådespelsförfattare och invaldes 1819 i Franska akademien. Hans Oeiivres utgåfvos 1829-31 i 7 bd. Lemosi. Se Kat al ans ka språket, sp. 1254. Lemot [tama], Francois Frédéric, baron, fransk skulptör, f. 1773 i Lyon, d. 1827 i Paris, fick sin utbildning i Paris (hos Dejoux) och i Rom. Bland hans arbeten må nämnas den långa reliefen för Louvre-kolonnaden, dekorativa figurer för l'Are de carrousel, samt ryttarstatyerna Henrik IV (för Pont-neuf i Paris) och Ludvig XIV (i Lyon). L. var medlem af Institutet och professor vid École des beaux-arts. (G-g N.) Lemovices. Se L i m o g e s. Lemoyne [lomwa'n], Camille André, fransk skald, f. 1822 i dep. Charente-inférieure, en tid typograf, sedermera arkivarie vid École nationale des arts décoratifs, är en blid och själfull naturlyriker, tillhörande Les parnassiens. Han har flera gånger erhållit Franska akademiens pris. Bland L:s diktcykler må framhållas Les roses d'An tan (1865), Les charmeuses (1867), Les legendes des bois, Les paysages de mer (samlade i Poésies, flera bd). Pris-belönt af Franska akad. äi äfven hans prosaroman Une idi/lle normande (1874) L'empire c'est la paix [läplr sä la pä], fr., ''kejsardömet är freden", ett yttrande, hvilket Napoleon III fällde som franska republikens president i ett tal vid en bankett i Bordeaux 9 okt. 1852 och som sedermera ofta ironiskt citerades under hans kejsartid, då Frankrike efter hvartannat invecklades i krig med Ryssland, Österrike, Kina, Mexico och Tyskland. Lempois' kanal [le'mpåjs]. Se L e m p ä l ä. Le'mpälä, socken af Birkkala härad och domsaga, Tavastehus län, Finland. Landareal 257 kvkm. Befolkningen, finsk, 5,575 pers. (1909). Konsistoriellt pastorat af 3:e kl., Borgå stift, Tammerfors prosteri. Inom L. ligger Lempois' kanal, som genomskär Lempois' näs och genom hvilken det blifvit möjligt att, med förbigående af Kuokkala m. fl. forsar, trafikera vattenleden mellan städerna Tavastehus och Tammerfors. Kanalen, som har en bottenbredd af 8,? m. och är försedd med en sluss, öppnades för trafik 1873. A. G. F. Lemsal, slott i västra Livland, intogs af svenskarna 1621, hvarefter dess befästning underhölls till 1682, då densamma raserades. I mars 1628 slog G. Horn i grund 7 fanor polska kosacker vid L. L. \V:sonM. Lemström, Karl Selim, finsk vetenskapsman, f. 17 nov. 1838 i Ingå socken, d. 2 nov. 1904 i Helsingfors, blef student i Helsingfors 1857, egnade sig åt naturvetenskapliga, särskildt fysikaliska, studier, aflade 1862 filos, kandidatexamen, specimine-rade, efter en studieresa till Stockholm, under hvilken han arbetade hos den bekante fysikern Edlund, 1869 för docentur i fysik vid universitetet i HeU singfors med afh. Om volla-indiiklionsströmmarnes intensitetsförlopp samt blef 1874 filos, doktor. 1878 -1903 var han ord. professor i fysik vid Helsingfors' universitet. I en mängd afh. och uppsatser, dels på svenska, dels i fransk och tysk öfv., nedlade han resultaten af sina undersökningar, hvilka till största delen hänföra sig till jordmagnctismen (Om orsakerna till jordens magnetiska iillslå.nå) 1877; professors-specimen) samt luftelektriciteten. Det var i synnerhet åt polarljuset och därmed sammanhängande fenomen, som L. alltsedan 1868, då han i egenskap af fysiker deltog i den svenska polarexpeditionen, egnade sina forskningar. Genom teoretiska betraktelser leddes han bl. a. till konstruktion af en apparat för experimental framställning af polarljuset, hvilken, utförd på bekostnad af grosshandlaren 0. Dickson i Göteborg, vid den internationella geografiska kongressen i Paris 1875 exponerades och tillvann sig ett pris af första klassen. Med ifver sökte L. sedermera utveckla sin teori för norrskenet, och han var därför själen i och ledaren af den af Finska vet. soc. utrustade expeditionen