149 Lemströms kanal-Lemuria 150 till Sodankylä i finska Lappmarken 1882-83 och 1883-84, genom hvilket företag Finland bidrog till do internationella cirkumpolära observationsserierna under de nämnda åren. Resultaten af expeditionens verksamhet finnas nedlagda i en diger publikation, 'Exploration internationale des regions polaires", hvars del III (1898) redogör för undersökningarna rörande polarljuset. Under loppet af sina undersökningar, öfver hvilka L. utgaf äfven en populär framställning i "L'Aurore boréale" (Paris, 1886), Öm polarljuset eller norrskenet (Stockholm, s. å.), lyckades han med sina apparater frambringa en norrskcnsstråle öfver en fjälltopp och såg i detta försök ett starkt bevis för sin teori för norrskenet. Mycket kända äro L:s studier öfver nattfrosterna och medlen att förebygga frostskada; han bevisade, att de förra frambringas af den nattliga värmeutstrålningen och icke, såsom tidigare ansetts, af värmebindningen vid vattnets afdunstning. Som skyddsmedel mot frostskada rekommenderade L. användning af rök, för hvars frambringande han uppfann s. k. frostfacklor. Hans förnämsta skrifter i denna fråga äro Om nattfrosterna och medlen alt förekomma deras härjningar (1881) och Ön night-frosts (s. å.). L. gjorde äfven omfattande försök öfver elektricitetens inverkan på växtligheten och trodde sig här ha funnit ett medel att väsentligen höja landtbrukcts växtprodukten. Metoden, som i utlandet tilldragit sig stor uppmärksamhet, har senare förbättrats genom sir Oliver Lodge och J. E. Newman. Ehuru en inverkan konstaterats, äro dock villkoren för dess uppträdande ännu outredda. Resultaten af L:s försök äro sammanfattade i två akademiska inbjudningsskrifter (1890, 1901) äfvensom i .en tysk skrift, Elektrokultur (1902), och i en engelsk, Electricily in agricitUure and horliciilture (1904). L. arbetade som universitetslärare ifrigt för den fysikaliska undervisningens förbättrande. L. var led. af Finska vet. soc., Internationella po-larkonferensen och Société francaise de physi-que. A. R-y. (A. Rll.) Lemströms kanal. Se Lemland. Le'mur, M a k i s l ä k t e t (R ä f - a p s l ä k- En lemur. tet), zool., hör till fam. lemurer (Lemuridce), halfapornas afdelning (Prosimm) af däggdjurens klass. Det utmärkes genom sitt långsträckta hufvud, som liknar räfvens, med måttligt stora ögon och öron; de senare äro rikt hårbevuxna, ofta t. o. m. försedda med hårknippen. Öfvcrkäkcns framtänder äro små, men lika stora. De bakre lemmarna äro betydligt längre än de främre. Vristen är icke förlängd. Händerna och fötterna äro ofvanpå tunn-håriga, svansen längre än kroppen och pälsen mjuk, undantagsvis äfven ullig. Dithörande arter lefva sällskapligt i Madagaskars och angränsande öars skogar, klättra hastigt och vigt, utföra långa språng från gren till gren och uppsöka sin af insekter och frukter bestående föda. Till skillnad från många andra halfapor äro de ej nattdjur. Till sin natur äro dessa djur milda och fredliga, låta tämja sig med lätthet och kunna hålla länge ut i fångenskap. - Mor m ak i n, L. macaco, blir ungefär 90 cm. lång, hvaraf mer än hälften kommer på svansen. Hannen är mer eller mindre rent svart, stundom med en rödbrun skiftning på kroppens sidor och lemmarna. Honan är i allmänhet ljusare eller mörkare rostbrun (på ryggens midt någon gång stötande i purpurrödbruntj, med kinderna, svansen och fötterna i regel hvitaktiga, blott undantagsvis rostbruna; honan skiljer sig så mycket från hannen, att hon förr bcskrifvits som särskild art (L. leucomystax). - K ät t m ak in, L. catta. blir 35 cm. lång, med 50 cm. svans. Färgen växlar från grå till roströd. Nosen och en ring omkring ögat äro svarta; ansiktet, öronen och kroppens undre sida äro hvita samt svansen försedd med svarta och hvita ringar. C. R. S. (L-e.) Lemörerna, Lemuridce, zool., en familj inom halfapornas afdelning och däggdjurens klass. Denna familj innefattar alla på Madagaskar och närbelägna öar lefvande halfapor. Som de afpassat sig till ganska skiljaktiga lefnadssätt, äro de sinsemellan med afseende på tändernas, lemmarnas m. m. byggnad ganska olika. De of verensstämma däremot sinsemellan och skilja sig från de i Afrika och i den orientaliska regionen lefvande halfaporna genom mellanörats byggnad: trumbenet kvarstår hos dem under hela lifvet på ett skede, som motsvarar fosterskedet hos flertalet andra däggdjur, medan detsamma hos de icke på Madagaskar förekommande halfaporna når en högre utbildning. Betecknande är ock, att Madagaskar-halfaporna i detta afseende öfverensstämma med vissa utdöda fränder från Europa. -. Hit föras makisläktot (Lemur), indrisläktet (Liclianotus) fingerdjur-släktet (Chiromys) o. a. L-e. Le'mures, lat. Se Larv se. Lemuria, myt. Se L a r v se. Lemuria, en hypotetisk kontinent i Indiska hafvet, som teoretiskt konstruerades på 1860-talet af engelske zoologen Ph. L. Sclater för att fylla en lucka mellan Madagaskar, Ceylon och Väst-Australien. Dessa länder utmärkas nämligen genom ön synnerligen egendomlig öfverensstämmelse i sin fauna. Namnet gafs efter halfapfamiljen Lemuridce, som ansågs karakteristisk för Madagaskar och Ceylon, men som sedan träffats i eocena lager både i Europa och Nord-Amerika och äfven fortlefver i östra Afrika. Namnet L. har därför ansetts mindre träffande, och man brukar nu kalla denna hypotetiska kontinent Gondwanaland. Bland djur-geografiska relationer mellan Madagaskar, Ost-