Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lemke ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
Lemströms kanal-Lemuria
150
till Sodankylä i finska Lappmarken 1882-83 och
1883-84, genom hvilket företag Finland bidrog till
do internationella cirkumpolära observationsserierna
under de nämnda åren. Resultaten af expeditionens
verksamhet finnas nedlagda i en diger publikation,
’Exploration internationale des regions polaires",
hvars del III (1898) redogör för undersökningarna
rörande polarljuset. Under loppet af sina
undersökningar, öfver hvilka L. utgaf äfven en
populär framställning i "L’Aurore boréale" (Paris,
1886), Öm polarljuset eller norrskenet (Stockholm,
s. å.), lyckades han med sina apparater frambringa
en norrskcnsstråle öfver en fjälltopp och såg i
detta försök ett starkt bevis för sin teori för
norrskenet. Mycket kända äro L:s studier öfver
nattfrosterna och medlen att förebygga frostskada;
han bevisade, att de förra frambringas af den nattliga
värmeutstrålningen och icke, såsom tidigare ansetts,
af värmebindningen vid vattnets afdunstning. Som
skyddsmedel mot frostskada rekommenderade
L. användning af rök, för hvars frambringande
han uppfann s. k. frostfacklor. Hans förnämsta
skrifter i denna fråga äro Om nattfrosterna och
medlen alt förekomma deras härjningar (1881)
och Ön night-frosts (s. å.). L. gjorde äfven
omfattande försök öfver elektricitetens inverkan
på växtligheten och trodde sig här ha funnit
ett medel att väsentligen höja landtbrukcts
växtprodukten. Metoden, som i utlandet tilldragit
sig stor uppmärksamhet, har senare förbättrats
genom sir Oliver Lodge och J. E. Newman. Ehuru
en inverkan konstaterats, äro dock villkoren
för dess uppträdande ännu outredda. Resultaten
af L:s försök äro sammanfattade i två akademiska
inbjudningsskrifter (1890, 1901) äfvensom i .en tysk
skrift, Elektrokultur (1902), och i en engelsk,
Electricily in agricitUure and horliciilture
(1904). L. arbetade som universitetslärare ifrigt för
den fysikaliska undervisningens förbättrande. L. var
led. af Finska vet. soc., Internationella
po-larkonferensen och Société francaise de physi-que.
A. R-y. (A. Rll.)
Lemströms kanal. Se Lemland.
Le’mur, M a k i s l ä k t e t (R ä f -
a p s l ä k-
En lemur.
tet), zool., hör till fam. lemurer
(Lemuridce), halfapornas afdelning (Prosimm)
af däggdjurens
klass. Det utmärkes genom sitt långsträckta hufvud,
som liknar räfvens, med måttligt stora ögon och öron;
de senare äro rikt hårbevuxna, ofta t. o. m. försedda
med hårknippen. Öfvcrkäkcns framtänder äro små, men
lika stora. De bakre lemmarna äro betydligt längre
än de främre. Vristen är icke förlängd. Händerna
och fötterna äro ofvanpå tunn-håriga, svansen
längre än kroppen och pälsen mjuk, undantagsvis
äfven ullig. Dithörande arter lefva sällskapligt
i Madagaskars och angränsande öars skogar, klättra
hastigt och vigt, utföra långa språng från gren till
gren och uppsöka sin af insekter och frukter bestående
föda. Till skillnad från många andra halfapor äro de
ej nattdjur. Till sin natur äro dessa djur milda och
fredliga, låta tämja sig med lätthet och kunna hålla
länge ut i fångenskap.
- Mor m ak i n, L. macaco, blir ungefär 90
cm. lång, hvaraf mer än hälften kommer på
svansen. Hannen är mer eller mindre rent svart,
stundom med en rödbrun skiftning på kroppens sidor och
lemmarna. Honan är i allmänhet ljusare eller mörkare
rostbrun (på ryggens midt någon gång stötande i
purpurrödbruntj, med kinderna, svansen och fötterna
i regel hvitaktiga, blott undantagsvis rostbruna;
honan skiljer sig så mycket från hannen, att hon förr
bcskrifvits som särskild art (L. leucomystax).
- K ät t m ak in, L. catta. blir 35 cm. lång,
med 50 cm. svans. Färgen växlar
från grå till roströd. Nosen och en ring
omkring ögat äro svarta; ansiktet, öronen och
kroppens undre sida äro hvita samt svansen
försedd med svarta och hvita ringar.
C. R. S. (L-e.)
Lemörerna, Lemuridce, zool., en familj inom
halfapornas afdelning och däggdjurens klass. Denna
familj innefattar alla på Madagaskar och
närbelägna öar lefvande halfapor. Som de afpassat
sig till ganska skiljaktiga lefnadssätt, äro de
sinsemellan med afseende på tändernas, lemmarnas
m. m. byggnad ganska olika. De of verensstämma
däremot sinsemellan och skilja sig från de i Afrika
och i den orientaliska regionen lefvande halfaporna
genom mellanörats byggnad: trumbenet kvarstår hos
dem under hela lifvet på ett skede, som motsvarar
fosterskedet hos flertalet andra däggdjur, medan
detsamma hos de icke på Madagaskar förekommande
halfaporna når en högre utbildning. Betecknande är
ock, att Madagaskar-halfaporna i detta afseende
öfverensstämma med vissa utdöda fränder från
Europa. -. Hit föras makisläktot (Lemur), indrisläktet
(Liclianotus) fingerdjur-släktet (Chiromys) o. a.
L-e.
Le’mures, lat. Se Larv se.
Lemuria, myt. Se L a r v se.
Lemuria, en hypotetisk kontinent i Indiska hafvet,
som teoretiskt konstruerades på 1860-talet af engelske
zoologen Ph. L. Sclater för att fylla en lucka mellan
Madagaskar, Ceylon och Väst-Australien. Dessa länder
utmärkas nämligen genom ön synnerligen egendomlig
öfverensstämmelse i sin fauna. Namnet gafs efter
halfapfamiljen Lemuridce, som ansågs karakteristisk
för Madagaskar och Ceylon, men som sedan träffats
i eocena lager både i Europa och Nord-Amerika och
äfven fortlefver i östra Afrika. Namnet L. har därför
ansetts mindre träffande, och man brukar nu kalla
denna hypotetiska kontinent Gondwanaland. Bland
djur-geografiska relationer mellan Madagaskar, Ost-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
