2,675 inv. (1905). Kalk- och cementindustri, maskin verkstäder m. m. Lengjum, socken. Se Längjum. Lengyel [lä'ndjäl], by i komitatet Tolna, Ungern, där lämningar förekomma af en liten befäst stad från senare delen af den yngre stenåldern. Befästningarna bestå af jordvallar, som omge en hög platå och äro försedda med särskildt väl skyddade ingångar. De sedan 1882 företagna utgräfningarna ha bragt i dagen en mängd lämningar af runda eller elliptiska hyddor samt grafvar. I en del byggnader voro eldstäderna anlagda på jordytan eller något nedgräfda i marken; andra voro anbragta nere i lössgrunden och hade bikupform. Grafvar ha anträffats på ett par ställen innanför vallarna, i v. omkr. 50, i ö. öfver 80 skelett, mestadels med uppdragna knän. Tillsammans med skeletten hittades stenyxor med och utan skafthål, knifvar af flinta och obsidian, lerkärl, knappar af musslor med ∧-borrning, pärlor af olika slags musslor (Dentalium m. fl.) samt kopparpärlor i några fall. I nästan hvarje graf hittades ett "svampformigt" lerkärl med en flat skål på en hög fot. Dessa kärl voro stundom rödmålade, i åtminstone ett fall var kärlet prydt med målade spiraler. Äfven många lerkärl med fördjupade geometriska ornament, fyllda med en hvit massa, ha anträffats. Litt.: Wosinsky, "Das prähistorische schanzwerk von Lengyel, seine erbauer und bewohner" (1888--91), och Much, "Die kupferzeit in Europa" (1893). T. J. A. Lenhofda, socken i Kronobergs län, Uppvidinge härad. 28,353 har. 2,236 inv. (1910). L. bildar med Ekeberga ett konsist. pastorat i Växjö stift, Uppvidinge kontrakt. Lenient [loniä'], Charles Felix, fransk litteraturhistoriker, f. 1826, d. 1906 som professor i fransk poesi vid Sorbonne, skref arbeten öfver Bayle (1855), satirdiktningen i Frankrike 1859 och 1866, m. m. Lenientia. Se Lenitiva. Lenis, lat., mjuk, svag. Se Konsonant. Lenitiva, Reme'dia lenitiva, Lenie'ntia (af lat. lenire, lindra), med., betecknar eg. "lindrande medel", men nyttjas äfven som en benämning på lindrigt lösande eller afförande medel. Honung t. ex. kallas sålunda ibland ett "lenitivum". O. T. S.* Lenkoran (pers., "ankarplats"), kretshufvudstad i ryska guvern. Baku, vid floden Lenkorankas utflöde i Kaspiska hafvet. 8,768 inv. (1897). Hamnen, som ligger 3 km. från staden, är utsatt för alla vindar, men dock tämligen betydande för sjöfarten. L. eröfrades af ryssarna 1813. J. F. N. Lennander, Karl Gustaf, kirurg, akademisk lärare, f. 20 maj 1857 i Kristianstad, d. 15 mars 1908 i Uppsala, blef student i Uppsala 1875, med. kandidat 1881, med. licentiat vid Karolinska institutet 1886, disputerade 1887 i Uppsala för doktorsgrad (Om tracheotomi för croup) samt promoverades där 1888 till med. doktor. Han utnämndes s. å. till docent och 1891 till professor i kirurgi och obstetrik vid Uppsala universitet. L. offentliggjorde ett stort antal afh. inom olika områden af kirurgiens och gynekologiens vida fält. Särskildt i afseende på den operativa behandlingen har hans penna belyst nästan hvarje kapitel, som i väsentligare mån berörts af de sista tjugu årens forskning. Främst och oftast (1889-1907) drogs han in på appendicitens och peritonitens patologi och terapi, och därvid gick han i främsta ledet. Under sina senare lefnadsår egnade han särskild uppmärksamhet åt frågan om känseln i inre organ och väfnader, särskildt inom bukhålan; hans uttalanden riktade uppmärksamheten på detta dittills föga beaktade spörsmål och gåfvo upphof till många nya undersökningar. L:s arbeten äro till större delen tryckta i Uppsala läkarförenings förhandlingar samt ha i öfv. publicerats i flera utländska tidskrifter. Af sin efterlämnade förmögenhet testamenterade L. största delen till Uppsala universitet, af hvilket den skall förvaltas som en särskild fond under namn af "Elisabet (L:s moders namn) och K. G. Lennanders fond för naturvetenskaplig och medicinsk forskning". Fondens afkastning (15,000 kr.) skall utdelas i form af stipendier om 500 till 3,500 kr. Därjämte donerades till Svenska läkarsällskapet 20,000 kr. till "Fonden för Lennanders föreläsningar i kirurgi och hygien". Läkarsällskapet skall ena året utse en kirurg, det andra året en hygieniker, som skola hålla föredrag öfver ett aktuellt ämne i en fråga, som är under debatt eller som håller på att arbeta sig fram. L. var led. af Vet. soc. i Uppsala (1893) och Vet. o. vitt. samh. i Göteborg (1902). Jfr nekrologer af J. Berg ("Hygiea", 1908), F. Zachrisson (i Uppsala läkarförenings förhandlingar, 1908) och K. Fürst (i Vet. akad:s årsbok för 1909). R. T-dt. Lennartsfors, förr järnbruk i Värmlands län, Trankils socken, vid det vattendrag, som förenar sjön Foxen med Lelången, nu trämassefabrik samt kvarn, såg med snickar- och reparationsverkstad samt smedja med ett sammanlagdt taxeringsvärde af 292,300 kr. (1910), eges till 3/4 af J. N. Biesèrt och till återstående 1/4 af f. d. statsrådet, ingenjör E. Biesèrt och fröken E. Biesèrt. Lennartsnäs, herresäte i Stockholms-Näs socken, Uppsala län, vid Mälarens fjärd Görväln, omfattar

Lennartsnäs' manbyggnad.

med underlydande i socknen (Aspvik, Berga, Frölunda och Tuna) 14 1/8 mtl, tax. till 285,200 kr.,