157 Lencqvist-Lengerich 158 cieuses de la Placc royale" (1864), Saintc-Beuve, "Causorics du lundi , samt H. K. Haycs, "The roal N. de 1'Enclos" (1908), och M. C. Rowscll, "N. de 1'Enclos and hcr ccntury" (1910). E. A-io. Lencqvist, Erik, historisk forskare, f. 14 sept. 1719 i Åbo, d. 12 febr. 1808 i Orivesi, blef student i Åbo 1736, magister och docent 1745, prästvigdes s. å., var därefter anställd i olika ämbeten i kyrkans tjänst och blef 1773 kyrkoherde i Orivesi. L. ingrep icke på ett framstående sätt i kyrkans lif, men är märklig som en af de samvetsgranne forskare, hvilka på H. G. Porthans tid egnade sig åt studium af Finlands historia. Hans uppsatser, som oftast innehöllo en mängd nya upplysningar, publicerades i anspråkslös form, delvis anonymt, i "Åbo tidningar", hvilkas årgångar 1772-93 innehålla bl. a. följande afhandlingar af honom: "Om Lars Ulstadii och hans anhängares rcligionsoväsende", "Om Åbo stads ålder", "Jämförelse mellan Karis-lojo sockens tillstånd i det 15:e och det 18:c scculo", "Minne af Finlands drottar", "Om Finlands fordna borgar", "Bröllopsseder i vestra delarna af Nyland och do finska socknarna dcrstädcs", "Om lapparnas fordna hemvister i Finland", "Om Orivesi socken" och "Beskrifning öfver Töfsala socken". Senare trycktes i "Mnemosyno" 1822-23 den huf-vudsakliga af en af honom författade "Historisk afhandling om Åbo slott". Hans son Kristian L. publicerade 1782 under Porthans presidium två. disputationer "De supcrstitione veterum fcnnorum theorctica et practica", hvilka delvis grundade sig på ett par faderns handskrifna afhandlingar. Jfr A. Hjolt, "Historiallincn arkisto" IX. M. G. S. Lendenfeld [-fält], Robert von. Se L d f. Le'nderink, Henrik Jakob, holländsk blindpedagog, f. 1846, sedan 1892 direktor för blind-institutct i Amsterdam, har som sekreterare i en förening till förbättrande af do blindes lott varit mycket verksam för dessa blinda äfven i de nederländska kolonierna samt grundat ett institut för europeiska barn i Badocng på Java och inrättat verkstäder för vuxna infödda blinda. Bland hans skrifter äro särskildt de vidlyftiga praktverken Het blindenwezen in en bullen Ncderland (1904) och Blind en donfstnm tegelijk (1907) bekanta. G. A. Lendgiels björkbalsam. Se Hemliga medel. Lendinara, distriktshuvudstad i italienska prov. Rovigo (Vcnczia), vid den från Adige till Po förande Naviglio Adigctto. 2,605 inv. (1901; som kommun 7,418). Teknisk skola. Vinodling. J. F. N. Lendir menn. Se H er se. Lenel, Otto, tysk rättslärd, f. 1849, professor 1882 i Kiel, 188i i Marburg, 1885 i Strassburg och 1907 i Frciburg im Br., är en -af samtidens främsta forskare på den romerska rättens område; särskildt har han gjort pretorscdikten till föremål för grundliga och resultatrika undersökningar. Hans förnämsta verk är Das edictum perpetuum (1883, 1907, fransk öfv. 1901), hvari han sökt rekonstruera cdiktct och inpassa detsamma i dess historiskt riktiga miljö. Likaså har han i det stora verket Palinge-nesia jiiris cicilis (1887-89) lämnat en bestående framställning af de i corpus juris exccrpcrade författarnas bevarade fragment i deras sannolika sammanhang. Bland hans öfriga arbeten nr° nämnas Ursprung nnd wirkung der exceptionen (1877), Bei- träge zur kunde des prälorisclien cdikts (1878), Das Sabinussystem (1892), Neue Ulpianfragmente (1904) och Praktikum des biirgerlichen reclils (1902). l^ld- Lenepveu [lonavo], Jules Eugene, fransk målare, f. 1819 i Ångers, d. 1898, studerade vid École des beaux-arts och vann Rompriset 1847, utförde figurtaflor i ideell stil, väggmålningar i Saint-Sulpice, S:t Clotilde m. fl. kyrkor, i Pan-théon (fyra motiv ur Jeanne d'Åres historia) samt plafondmålningcn i stora operans salong, men äfven sådana ämnen som Martyrer i katakomberna (Luxcm-bourgmuseet), Plus IX förrättar mässan i Sixtinska kapellet, Venezianskt bröllop, De fyra årstiderna (väggmålningar). L. var medlem af Institutet sedan 1865 och direktör för franska akademien i Rom 1872-78. G-g N. Lenepveu [lonovö], Charles Ferdinand, fransk tonsättare, f. 1840 i Roucn, d. 1910 i Paris, vann 1865 Rompriset vid konservatoriet i Paris, blef där professor i harmoni 1880 och i komposition 1894 samt 1896 led. af Institutet. L. komponerade operorna Velleda (1882) och Jeanne d3Are, en stor "lyrisk scen" Iphigénie, en Hymne funébre et trinm-phal, ett Requiem, körer m. m. samt utgaf 100' Lecons djharmonie (1898). E- F-t. Lenevitj [Ijc-], i öfverensstämmelse med uttalet ofta skrifvct L j e n c v i t j, men äfven oriktigt L i n-jevitj, Ni kol a j Petrovitj, rysk militär, f. 1838 i Tjornigov, d. 21 april 1908" i Petersburg, inträdde i armén 1855 och deltog till 1864 i krigshändelserna i Kaukasien samt tjänade sedan där och gjorde 1877-78 fälttåget på den asiatiska krigsskådeplatsen, under hvilket han steg till öfverste och blef svårt sårad i ena foten. Sedan tjänade han i Kaukasien och mellersta Asien, blef 1891 generalmajor och 1895 befälhafvare i södra Ussuri-området. Under boxarupprorct 1899 förde han ett ryskt dctachcmcnt ända till Peking och tillät sig därvid att dränka en mängd kineser vid Blago-vjestjcnsk. I sept. 1900 lämnade han Peking och stod 1901 i spetsen för ett dctachcmcnt, som hade till uppgift att bringa östra delen af Mandschuriet till lugn, hvarefter han fick befälet öfver den nybildade l:a sibiriska armékåren och hösten 1903 öfver det nybildade amurska militärdistriktet. Efter krigsutbrottet 1904 förde han befälet öfver fältarmén till Kuropatkins ankomst, kommenderade sedan i Amurområdct och fick efter stridskrafternas del-n;ng i arméer i okt. 1904 befälet öfver l:a armén. Efter nederlaget vid Mukden efterträdde L., sedan någon tid general af infanteriet, i mars 1905 Kuropatkin i hngsta befälet. L. satte sig med häftighet mot fredsslutet, men lyckades illa hålla ordning inom armén, hvarför han snart hcmkallades och användes sedan ej. L. var en tapper krigare och älskad af manskapet, men egde inga högre fält-herresa f vor. C. O. N. Uehfant du miracle [lafä' dy mira'kl], "underverkets barn", kallades vid sin födelse tronarfvingen grefve Henrik af Chambord (se d. o.) af Icgiti-misterna, enär han kom till världen 71/2 månad efter sin faders, hertigens af Bcrry, död (1820). Lengenfeld [-fält], stad i konungariket Sachsen, kretsen Zwickau. 6,086 inv. (1905). Handelsskola. Textilindustri. J- F. N. Le'ntjerJch, stad i preussiska reg.-omr. Mönster (Westfalen), vid södra foten af Teutoburgerwald,