Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lemuridæ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
Lencqvist-Lengerich
158
cieuses de la Placc royale" (1864), Saintc-Beuve,
"Causorics du lundi , samt H. K. Haycs, "The roal
N. de 1’Enclos" (1908), och M. C. Rowscll, "N. de
1’Enclos and hcr ccntury" (1910). E. A-io.
Lencqvist, Erik, historisk forskare, f. 14 sept. 1719
i Åbo, d. 12 febr. 1808 i Orivesi, blef student i Åbo
1736, magister och docent 1745, prästvigdes s. å., var
därefter anställd i olika ämbeten i kyrkans tjänst och
blef 1773 kyrkoherde i Orivesi. L. ingrep icke på ett
framstående sätt i kyrkans lif, men är märklig som en
af de samvetsgranne forskare, hvilka på H. G. Porthans
tid egnade sig åt studium af Finlands historia. Hans
uppsatser, som oftast innehöllo en mängd nya
upplysningar, publicerades i anspråkslös form, delvis
anonymt, i "Åbo tidningar", hvilkas årgångar 1772-93
innehålla bl. a. följande afhandlingar af honom: "Om
Lars Ulstadii och hans anhängares rcligionsoväsende",
"Om Åbo stads ålder", "Jämförelse mellan Karis-lojo
sockens tillstånd i det 15:e och det 18:c scculo",
"Minne af Finlands drottar", "Om Finlands fordna
borgar", "Bröllopsseder i vestra delarna af Nyland
och do finska socknarna dcrstädcs", "Om lapparnas
fordna hemvister i Finland", "Om Orivesi socken"
och "Beskrifning öfver Töfsala socken". Senare
trycktes i "Mnemosyno" 1822-23 den huf-vudsakliga
af en af honom författade "Historisk afhandling
om Åbo slott". Hans son Kristian L. publicerade
1782 under Porthans presidium två. disputationer
"De supcrstitione veterum fcnnorum theorctica et
practica", hvilka delvis grundade sig på ett par
faderns handskrifna afhandlingar. Jfr A. Hjolt,
"Historiallincn arkisto" IX. M. G. S.
Lendenfeld [-fält], Robert von. Se L d f.
Le’nderink, Henrik Jakob, holländsk blindpedagog,
f. 1846, sedan 1892 direktor för blind-institutct
i Amsterdam, har som sekreterare i en förening till
förbättrande af do blindes lott varit mycket verksam
för dessa blinda äfven i de nederländska kolonierna
samt grundat ett institut för europeiska barn i
Badocng på Java och inrättat verkstäder för vuxna
infödda blinda. Bland hans skrifter äro särskildt de
vidlyftiga praktverken Het blindenwezen in en bullen
Ncderland (1904) och Blind en donfstnm tegelijk (1907)
bekanta. G. A.
Lendgiels björkbalsam. Se Hemliga medel.
Lendinara, distriktshuvudstad i italienska
prov. Rovigo (Vcnczia), vid den från Adige till Po
förande Naviglio Adigctto. 2,605 inv. (1901; som
kommun 7,418). Teknisk skola. Vinodling. J. F. N.
Lendir menn. Se H er se.
Lenel, Otto, tysk rättslärd, f. 1849, professor 1882
i Kiel, 188i i Marburg, 1885 i Strassburg och 1907 i
Frciburg im Br., är en -af samtidens främsta forskare
på den romerska rättens område; särskildt har han
gjort pretorscdikten till föremål för grundliga och
resultatrika undersökningar. Hans förnämsta verk är
Das edictum perpetuum (1883, 1907, fransk öfv. 1901),
hvari han sökt rekonstruera cdiktct och inpassa
detsamma i dess historiskt riktiga miljö. Likaså har
han i det stora verket Palinge-nesia jiiris cicilis
(1887-89) lämnat en bestående framställning af de
i corpus juris exccrpcrade författarnas bevarade
fragment i deras sannolika sammanhang. Bland hans
öfriga arbeten nr° nämnas Ursprung nnd wirkung der
exceptionen (1877), Bei-
träge zur kunde des prälorisclien cdikts (1878),
Das Sabinussystem (1892), Neue Ulpianfragmente (1904)
och Praktikum des biirgerlichen reclils (1902). l^ld-
Lenepveu [lonavo], Jules Eugene, fransk målare,
f. 1819 i Ångers, d. 1898, studerade vid École
des beaux-arts och vann Rompriset 1847, utförde
figurtaflor i ideell stil, väggmålningar i
Saint-Sulpice, S:t Clotilde m. fl. kyrkor, i
Pan-théon (fyra motiv ur Jeanne d’Åres historia)
samt plafondmålningcn i stora operans salong, men
äfven sådana ämnen som Martyrer i katakomberna
(Luxcm-bourgmuseet), Plus IX förrättar mässan
i Sixtinska kapellet, Venezianskt bröllop,
De fyra årstiderna (väggmålningar). L. var
medlem af Institutet sedan 1865 och direktör
för franska akademien i Rom 1872-78.
G-g N.
Lenepveu [lonovö], Charles Ferdinand, fransk
tonsättare, f. 1840 i Roucn, d. 1910 i Paris, vann
1865 Rompriset vid konservatoriet i Paris, blef där
professor i harmoni 1880 och i komposition 1894 samt
1896 led. af Institutet. L. komponerade operorna
Velleda (1882) och Jeanne d3Are, en stor "lyrisk
scen" Iphigénie, en Hymne funébre et trinm-phal, ett
Requiem, körer m. m. samt utgaf 100’ Lecons djharmonie
(1898). E- F-t.
Lenevitj [Ijc-], i öfverensstämmelse med uttalet ofta
skrifvct L j e n c v i t j, men äfven oriktigt L i
n-jevitj, Ni kol a j Petrovitj, rysk militär, f. 1838
i Tjornigov, d. 21 april 1908" i Petersburg, inträdde
i armén 1855 och deltog till 1864 i krigshändelserna
i Kaukasien samt tjänade sedan där och gjorde 1877-78
fälttåget på den asiatiska krigsskådeplatsen, under
hvilket han steg till öfverste och blef svårt sårad i
ena foten. Sedan tjänade han i Kaukasien och mellersta
Asien, blef 1891 generalmajor och 1895 befälhafvare
i södra Ussuri-området. Under boxarupprorct 1899
förde han ett ryskt dctachcmcnt ända till Peking och
tillät sig därvid att dränka en mängd kineser vid
Blago-vjestjcnsk. I sept. 1900 lämnade han Peking
och stod 1901 i spetsen för ett dctachcmcnt, som hade
till uppgift att bringa östra delen af Mandschuriet
till lugn, hvarefter han fick befälet öfver den
nybildade l:a sibiriska armékåren och hösten 1903
öfver det nybildade amurska militärdistriktet. Efter
krigsutbrottet 1904 förde han befälet öfver fältarmén
till Kuropatkins ankomst, kommenderade sedan i
Amurområdct och fick efter stridskrafternas del-n;ng
i arméer i okt. 1904 befälet öfver l:a armén. Efter
nederlaget vid Mukden efterträdde L., sedan någon
tid general af infanteriet, i mars 1905 Kuropatkin
i hngsta befälet. L. satte sig med häftighet mot
fredsslutet, men lyckades illa hålla ordning inom
armén, hvarför han snart hcmkallades och användes
sedan ej. L. var en tapper krigare och älskad af
manskapet, men egde inga högre fält-herresa f vor.
C. O. N.
Uehfant du miracle [lafä’ dy mira’kl], "underverkets
barn", kallades vid sin födelse tronarfvingen grefve
Henrik af Chambord (se d. o.) af Icgiti-misterna,
enär han kom till världen 71/2 månad efter sin faders,
hertigens af Bcrry, död (1820).
Lengenfeld [-fält], stad i konungariket
Sachsen, kretsen Zwickau. 6,086
inv. (1905). Handelsskola. Textilindustri.
J- F. N.
Le’ntjerJch, stad i preussiska reg.-omr. Mönster
(Westfalen), vid södra foten af Teutoburgerwald,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
