183 Leo-Leobschiitz 18-1 1694 nära Neapel, d. 1744 i Neapel, lärjunge af Pro-vonzalo och Fago, blef 1717 kapellmästare vid Santa Maria dclla Solitaria i sin födelsestad. En lärar-bofattning vid Conservatorio dclla pictå utbytte han 1725 mot en dylik vid San Onofrio. L. anses som en af de mest framstående representanterna för den neapolitanska skolan, en af Scarlattis förnämsta efterföljare och själf utmärkt lärare åt sina efterträdare Jomelli och Piccinni. Hans dramatiska kompositioner stiga till mer än 60 nummer; han utmärker sig för ädel melodik och i de komiska operorna för lif och glädtighet. Hans första opera, Pisistrnto, skrcfs för Neapel 1714, den sista, La contesa deWa-more colla virlu, 1744. Dessutom skref han flera oratorier, mässor, motettcr, hymner och andra kyrksakcr (bland dem ett berömdt åttastämmigt Miner er e samt ett innerligt A ve Maria för sopran, stråkinstrument och orgel), 6 cellokonserter, klavcrtoccator, orgclfugor m. m., det mesta bevaradt i manuskript i klostret Mön te Cassino, Neapel, Rom, London, Paris och Berlin, ett och annat (framför allt hans miscrcre) utgifvet i nyare samlingar, af Rochlitz, Gömmer, Choron, Gevaert m. fl. Biogr, af Giac. Leo (1905). A. L.* Leo [Va], Heinrich, tysk historie?krifvarc, f. 19 mars 1799 i Rudolstadt, d. 24 april 1878 i Hallo, var 1825-27 e. o. professor i historia i Berlin samt blef 1828 e. o. och 1830 ord. professor i samma ämne vid universitetet i Hallo. 1863 blef han lifs-tidslcd. af preussiska landtdagcns första kammare (horronhaus). Som ung student var L. ifrig deltagare i burschenschaft-rörclsen, men bröt snart all förbindelse med denna. Sina konservativa politiska och kyrkliga åsikter framlade han först i Lehrbuch der geschichle des mitlelalters (1830). Mindre framträdde de i Geschichte der italienischen slaaten (5 bd, 1829-32), som ingår i Heeren-Ukerts samling, och Zwölf biicher niederländischer geschichlen (2 bd, 1832-35). Men ur skarpt utpräglad kyrkligt ortodox och politiskt konservativ synpunkt skref han Lehrbuch der universalgeschichte (6 bd, 1835 -44; 3:e uppl. 1849-55) och Leitfaden fiir den nnterricht in der universalgeschichle (4 bd, 1838 -40). Äfven på ett mera direkt sätt, i strö-skriftcr, i pressen och från landtdagsbänken, förde L. sin lidelsefulla fejd med liberalismen och de tyska enhetssträfvandena. 1854-67 utgåfvos hans Vorlesungen iiber die gescliiclite des deutschen volks und reidis (5 bd). Förtjänstfulla voro L:s forskningar inom det forngcrrnanska och keltiska språkområdet: Allsachsische und angelsächsische sprachproben (1838), Beownlf (1839) och Angelsäclisisches glossar (1872-77) m. fl. arbeten. Efter hans död utgafs Ans meiner jngendzeit (1880). - Jfr Krägclin, "Heinrich L.", d. I (1908), som går till 1844. Leo [Va], Friedrich August, tysk skriftställare, Shakspereforskare, f. 1820 i Warschau, d. 1898 i Glion (Schweiz), började 1846 sin litterära bana med en öfv. af H. Hertz' "Kong Renés datter" och öfversatte äfven sedermera flera danska vitterhetsarbeten (t. ex. J. L. Heibergs "En sjael efter döden", 1861). Från 1853 sysslade L. i främsta rummet med Shakspereforskningar, utgaf 1864 en kritisk uppl. af "Coriolanus" och lämnade under årens lopp en mängd bidrag till "Jahr-buch der deutschen Shakespeare-gesellschaft", som han redigerade 1P80-98. Sina, delvis alltför djärfva, textkritiska anmärkningar och hypoteser samlade han i Shakespeare-noies (1885). Bland L:s öfriga Shakspere-studicr märkas Gtfliiyelte worle und volksihämlich gewordene aassprilche aus Shakespeare's drnmatischcn werken (i "Jahrbuch der deutschen Shakespcarc-goscllschaft", XXVII, 1892) och en essay öfver Hamlet (i "Jahrbuch etc.", XXXIII, 1897). Jfr biografi af A. Cohn (i "Jahrbuch etc.", XXXV, 1899). V. s-g. Leo [Va], Friedrich, tysk filolog, f. 1851 i Regonwaldc, Pommern, 1877 docent vid Bonns universitet, 1881 professor i Kiel samt senare efter hvart-annat i Rostock, Strassburg och (från 1889) i Göttingen. L. är en af samtidens allra främsta representanter för den klassiska, särskildt den latinska, filologicn. Bland hans många, om djupgående lärdom, skarpsinne och genialitet vittnande arbeten må nämnas textkritiska upplagor af "Senccas tragedier" (1878 -79), 'Venantius Fortunatus' (1881); dikten 'Culox' '(1891) samt 'Plautus' (1895-96); Plau-linische forschnngen (1895); monografierna Die grie-chisch-römische biographie (1901), Der salurnische vers (1905), Der monolog im drama (1908) m. fi. äfvensom ett betydande antal uppsatser, de flesta införda i den af honom tills, med C. Robert redigerade tidskriften "Hermes, zeitschrift fur clas-sische philologie". Som lärare är L. synnerligen uppburen; hans föreläsningar äro mycket talrikt besökta. H.Sgn. Leo Africänus [le'å], eg. Hassan Ib n Muhammed el-Wazzän, morisk geograf, f. omkr. 1494. sannolikt i Granada, d. 1552 i Tunis, bereste 1512 -20 hela norra och nordvästra Afrika samt hela Arabien, Armcnicn m. m., tillfångatogs af sjöröfvare och skänktes åt påfven Leo X, som gjorde honom till kristen och vid dopet gaf honom sitt namn. Efter en längre tids vistelse i Rom och Bologna öfvergick han enligt någras uppgift åter till islam. L:s hufvud-verk, ön beskrifning öfver Afrika, utgafs af förf. själf 1526 i ital. öfv. i Rom och trycktes efter han? egen handskrift i Ramusios "Raccolta" (bd I, 1550) och var ända till nyare tid en af de förnämsta källorna för vår kännedom om Sudanländcrna. En eng. öfv. utgafs af Pory 1600 (ny uppl. 1896, bd 92-94 i Hakluyt socicty), en tvsk af Lorsbach 1805, en ny fransk af Ch. Schcfer 1896-98. H. A.v Leoben [leåbcn], stad i österrikiska hertigdömct Steiermark, v'd Mur och österrikiska sydbanan. 8,426 inv. (1900), mest tyskar. Bergsakademi (1894. sedan 1904 kallad montanistisk högskola), bergs- och hytteskola. Ett marmormonument erinrar om den där 18 april 1797 mellan Österrike och franska republiken afslutna prcliminärfrcden, som ledde till freden i Campo Formio. Genom sina vidsträckta brunkolslager och betydande järnverk utgör L. medelpunkten i den öfversteiriska bergverksindustrien. (J. F. N.> Leobo'tes. Se Labot as. Leobschiitz [leåb-], tjoch. Hlubczyce, stad i preussiska reg.-omr. Oppeln (Schlesien), vid Oders biflod Zinna och järnvägen mellan Neisse och Rati-bor. 12,700 inv. (1905). Gymnasium, katolskt lärarscminarium. Stora mälterier, linncväfveri, tillverkning af glas och maskiner, klockgjuteri, kvarnar, spannmålshandel. L. fanns redan på 900-talet och var 1524-1623 hufvudstad i brandenburgska fur-stcndömct Jäeerndorf. (J. F. N.)