187 Leonard-Leonhard 188 Leonard [leånar], Hubert, belgisk violinist, f. 1819 nära Liége, d. 1S90 i Paris, kom 1836 till Paris' konscrvatorium som Habenecks elev och fick därjämte anställning i tcatcrorkcstiar, bl. a. vid Stora operan. Efter 1841 gjorde han konsertrcsor (till Sverige 1847, 1851 och 1859). 1848 blef han vio-linprofossor efter de Bériot vid Bruxclles' konser-vatorium, men var från 1867 bosatt i Paris som högt ansedd och eftersökt privatlärare. Han utgaf Gym-naslique du violinist e, 24 études classiqnes, violinskolan Écvle L., Uandenne école italienne, Le vio-lon au pninl de vue de 1'orcheslration m. Q. instruktiva arbeten, dessutom en mängd kompositioner för violin, bl. a. 5 konserter, m. m. - L. gifte sig 1851 mod Antonia Sitcher de M e n d i (f. 1827 i Spanien), en förträfflig sångerska, som deltog i hans konsertresor. A. L.* Leonard-koppling [leånar-], elektrot., en kombination mellan två likströmsmaskincr, af sedd -att möjliggöra en vidt-gående hastighetsförändring. Generatorn G (se fig.) är ständigt kopplad till motorn A/, hvars magnetlindning tillföres en konstant ström. Generatorns magnetlindning åter matas med ström, hvars styrka efter behag kan ändras medelst ett motstånd. ökas denna magnctström, ökas generatorspänningen och därmed motorns hastighet. Anordningen användes i sådana fall, då en noggrann eller snabb hastighetsförändring åstun-das inom vida gränser, t. ex. för manövrering af kanontorn, för drift af revcrservalsverk, grufspel m. m. A. E-m. Leonardo af Pisa [leåna'rdå] 1. Leonardo P i s a n o. Se P i s a n o, L. Leonardo da Vinci [loåna'rdå da vi'ntji], italiensk konstnär. Se Lionardo da Vinci. Leonardo de Argensola [leåna'rdå de archcnså'la]. 1. LupcrcioL., spansk författare, f. 1559 i Barbastro (Hucsca), förvärfvade juridisk och filosofisk grad i Zaragoza, innehade flora hofsysslor och kallades som statssekreterare till Neapel, då grcfvcn af Leinos där blef vicckonung. L. skref lyriska, dramatiska, litteraturkritiska och historiska arbeten, af hvilka en del gått förlorade. Till hans ungdomsarbeten höra tragedierna Filis, Isabela och Ale-jandra (i "Obras sucltas" 1889), uppförda med stort bifall 1585 i Madrid och Zaragoza. Cervantes omnämner dem med stort beröm i "Don Quijotc", och Schack lofordar diktionens elegans och språkets renhet. Af historiska arbeten ha Anales de Celliberia och Anales de Aragon vunnit erkännande. - 2. Bartolomé Juan L., den föregåendes broder, skald och historiker, f. 1562 i Barbastro (Hucsca), d. 1631 i Zaragoza, graduerades i Hucsca och prästvigdes. L. författade en mångfald cancioncs, redon-dillas, sonetter, epigram, elegier m. m., flera historiska arbeten: Historia de la conqiiista de las islas Molucas (1609), Relncion de las alleraciones populäres en Zaragoza iö9t m. fl., hvilka återfinnas i Latassas "Biblioteca antigua y nueva de escritores aragoncses", bd l, i Gallardos "Ensayo de una bib-lioteca espanola", bd 2-4. och i Eivadeneiras "Bib- lioteca de autorcs espanolcs", bd 35, 42, 62 o. 65 samt i "Obras sucltas" (1889). l o. 2. Ad. H-n.. Leona'rdo Pisäno [-då -nå]. Se P i sa n o, L. Leoncava'llo, Ruggiero, italiensk operakompositör, f. 1858 i Neapel, måste i många år försörja sig som privatlärare, kafépianist o. d., tills han 1892 i Milano gjorde furor med operan Pagliacci*. som hastigt vann insteg på nästan alla ope-rasccricr (i Stockholm "Pajazzon", 1893). Hans därnäst uppförda, men tidigare komponerade operor I Medici (1893) och Challerlon j (1896) gjorde ej samma ' lycka, och La bohéwe (1897) fördunklades af Puccinis strax förut framkomna opera med samma ämne. L. försökte sig vidare utan egentlig framgång med operorna Zaza (1900), Der Roland von Berlin (1904).. skrifvcn på uppdrag af kejsar Vilhelm II och med. mycken pomp framförd i Berlin, samt Mn:a (1911). L. hör till den af Mascagni inledda "vcristiska" riktningen, och hans musik är, om ej så genialisk soin Mascagnis, likväl mera fint konstnärligt gjord än dennes, hvarjämte han har företrädet i enhet mellan text och ton, i det han i likhet med Wagner diktar sina librotter själf. F. ö. har han med Wagner knappt mycket annat gemensamt än vissa instrumcn-talcffoktor; i det hela bygger han på italiensk grund i den moderna, hälft deklamatoriska, delvis från Frankrike påverkade skiftning, som man återfinner i Ponchicllis "Gioconda" och Verdis "Otello'". "Pajazzon" offrar, liksom den veristiska skolan i allmänhet, väl mycket åt en degenererad smak för det sensationella och gräsliga, men frånsedt detta, hör dess andra akt ostridigt till det mest dramatiskt spännande, som den scenisk-musikaliska konsten någonsin åstadkommit. L. har vidare komponerat den symfoniska dikten Serafila, baletten La vila d'una Marionetta och åtskilliga sånger. A. L.* Leon de los Aidamas. Se L e o n 6. Leon f örte [leånfå'rtc], stad i italienska prov. Ca~ tania (Sicilien), nära järnvägen Palermo-Catania. 19,751 inv. (1901). Svafvcl-^och saltgrufvor, spannmåls-, vin- och oljehandcl. J. F. N. Le'onhard [-hart]. 1. Karl Cäsar von L., tysk geolog, f. 1779, d. 1862, var under en tid af stor-hertigdömct Frankfurts tillvaro (1810-13) chef för dess domänförvaltnine, kallades 1815 till vet. akad. i Miinchcn och blef 1818 professor i Heidelberg. Han tillhörde urspr. Werners geologiska skola, men stod vid slutet af 1820-talet i det ultravulkanistiska lagret. L:s märkligaste arbeten äro Handbnch der orykto-gnosie (1822; 2:a uppl. 1826), Chnrnklerislik der 'fekarten (1823-24), det första försöket till en petro-grafi, vidare den vidlyftiga monografien Die basalt-gebilde (1831-32) samt det populärt hållna verket Geologie öder naturgeschichte der er de (1833-44). Ett litterärt centralorgan för flera närbesläktade vetenskapsgrenar skapade han gen^m "Taschcnbuch fur die gcsammte mincralogie" (1807-29) och dess-fortsättning "Jahrbuch fur mineralogie, geognosie,.