189 Leonhardi-Leontev 190 geologie und petrefaktcnkunde", hvars utgifvande han 1830-58 ombesörjde tills, med H. G. Bronn. -2. Gustav von L., son till L. l, geolog, f. 1816, d. 1878, studerade under faderns ledning och blef universitetslärare i Heidelberg. Han skref bl. a. Grundztige der geognosie und geologie (1851; 4:e uppl. efter författarens död ombesörjd af R. Hocr-nes, 1889) och fortsatte efter fadern utgifvandet af "Jahrbuch fur mineralogic etc.", först i förening med Bronn och efter dennes död (1862) tills, med H. B. Geinitz. (A. Ung.) LeonhaYdi, Hermann Karl von, friherre, tysk filosof, f. 1809, d. som professor i Prag 1875. L. var lärjunge (och måg) till filosofen K. Ch. Fr. Krause, och för hans läras utbredning verkade han med energi och framgång dels genom utgifvande af sin lärares skrifter, dels genom egen skriftställar-verksamhet. L. H. Å.* LeonhaYdi, August Edward, tysk målare, f. 1826 i Sachsen, d. 1905, var L. Richters mest betydande lärjunge och blef en mästare i intim, poetisk och kärleksfull skildring af mellersta Tysklands natur, af månskens- och nattstämningar, ensamhet i skogen o. d. L. är representerad i gallerierna i Dresden, Karlsruhe m. fl. st. G-s N. Le'pnhardt, Gerhard Adolf Wilhelm, tysk jurist och statsman, f. 1815 i Hannover, d. där 1880, blef 1865 hannoversk justitieminister, kallades 1867 till förste president i den i Berlin för de nya provinserna upprättade högsta domstolen (Oberappcllationsgcricht) samt blef s. å. "kronsyn-dikus", medlem af horrchusct och (dec.) preussisk justitieminister. Såsom ordf. i förbundsrådets lagutskott tog L. verksamt del i införandet af den nya strafflagen för Tyska riket. Under hans ledning utarbetades äfven förslag till ny rättsförfattning, straff-och civilprocess, hvilkas genomförande blir ett viktigt steg till det nya rikets verkliga enhet. L. fick för sjuklighet afsked 1879. Bland hans skrifter må nämnas D le juslizgeselzgebunri des königreichs Hannover (3 bd, 1851; 3:o uppl. 1859-60, bd 2 i 4:e uppl. 1867) samt Zur reform des civilprocesses in Dentsch-land (1865). Leoni f-åni]. Se Tutuila. Leonidas [leå'n-], grek. Azcorldag, lat. Leonidas, två spartanska konungar. 1. . L. I, en son af konung Anaxandridas, efterträdde omkr. 490 f. Kr. sin broder Klcomenes I på tronen. L. vann ovansklig ära genom det uppoffrande hjältemod, hvarmcd han 480 f. Kr. vid Xcrxcs' stora härnadståg mot Grekland försvarade passet Thcrmopylai. Med en kärntrupp af 300 spartaner och omkr. 6,000 man hjälptrupper besatte han denna viktiga punkt, som för den norrifrån kommande fienden betingade tillträdet till mellersta Grekland. Han tillbakaslog under två dagars tid persernas tallösa skaror, till dess förrädaren Efialtes visade fienderna en bergstig, på hvilken de kunde krinsrgå L:s ställning. Vid underrättelsen härom hemsände L. sina modfällda bundsförvanter, men valde hjältedöden för sig och spartanerna, hvilkas öde frivilligt delades af 700 (eller 1,000) thc-spier. L:s och hans stridskamraters hjältebragd firades af grekerna både i sång och med minnesmärken, hvarjämte i Sparta spel (Leonid élf n) utfördes till hans ära. Den grafskrift, som af amfiktyo-nerna ögnades de fallne spartanerna, lydde i öfv.: "Främling, hälsa spartanerna, att vi ligga här, hör- samma mot statens lagar". - 2. L. II var son af Kleonymos, samregent med Agis IV och ifrig motståndare till dennes reformplaner, som dock sedermera upptogos och åtminstone delvis genomfördes af L:s egen son Klcomenes III efter dennes tronbestig-ning (236 f. Kr.). A. M. A. LeonidéTa. Se Leonidas I. Leoniderna, astron., en stjärnfallssvärm, som uppträder omkr. 14 nov. och därför stundom äfven kallas novemberstjärnfallen. Benämningen Lconider har uppkommit däraf, att denna mc-teorströms radiationspunkt alltid ligger i stjärnbilden Lejonet (Leo). Se St järn f all. (B-d.) Leonmska ringmuren. Se Gitta Leonina. Leoninsk vers. I den romerska poesien förekom i allmänhet icke rim, men stundom finner man, att slutstafvelsen i en hexameter ljöd lika med cesurstaf-vclsen (manlig) i tredje versfoten, såsom i versen agricola incurvo terram moliiur aralro. Hos Vcrgi-lius har man räknat 924 sådana verser (på 12,914). Äfven i pentamctorn. förekom motsvarande, t. ex. el teneat culti iugera mnlla soli (Tibullus). Någon gång träffas tvåstafviga rimljud, t. ex. i Ovidius' vers Quot calum sldlns, lol habel Ina Roma puellas. Bruket af dylika tvåstafviga rimslut blef mycket vanligt i medeltiden, och verserna kallades l e o n i n s k a efter en diktande munk vid namn Leo (omkr. midten af 1100-talet). Hela skaldestycken författades ock i dylika verser. Ett egendomligt exempel finnes i den kända hopflickade versen Conligii in Lenum: dno danskir lupu for ennm. Som exempel på rimslut i en pentameter må anföras ut sis nocie lems, si l libi ccuna breris. K- Tdh. LeonTsm, en kättersk lära, som i början af 4:e årh. c. Kr. drefs af ön Leo, som förkastade kyrkans auktoritet och sakrament och ansåg, att tron på Kristus och studiet af skrifterna vore salighetens enda grundvalar. Leonit, kem., ett dubbelsalt af sammansättningen SO, Ko, SO,, Mg 4- 4 H20, som förekommer i de stora saltaflagringarna vid Stassfurt. H. E. Leonora Kristina, dotter af danske konungen Kristian IV och hans maka Kirsten Munk. Se U 1-feld. Leo'ntes, det forntida namnet på en asiatisk florl i El-bika, d. v. s. dalsänkan mellan Libanon och Antilibanon, forntidens Cclesyricn. L. börjar på vattendclarcn vid Baalbek, hvilken som en knappt märkbar tröskel går tvärs öfver El-bika och från hvilken den större floden Orontcs rinner mot n., L. mot s. s. v. I sin öfre del heter den numera Nnhr el-Litäni och i sin nedre, sedan den i västlig riktning genombrutit Libanon, Nnhr el-Käsimije samt faller ut i Medclhafvet, 8 km. n. om Tyros (Sur). J. F. N. Leontev, Konstantin N i k o l a j c v i t j, rysk politiker och rcligionsfilosof, f. 1839, d. 1891, studerade först medicin och deltog i Krimkriget som fältläkare, inträdde därpå i utriko.pminiVp.rirts asiatiska departement och innehade 1863-73 konsulat-befattningar i Turkiet. Återkommen till Ryssland, var han en tid censor och medarbetare i "Varsjav-skij dcnnik", bosatte sig som -eremit i Optina-pustynj (en munkasyl i guv. Kaluga) och blef slutligen munk i Sergievska klostret nära Moskva under namnet K l i-ment. Andligt befrvndad med Pobjodonnstsrv och personlig vän till Katkov. var L. strängt konservativ