Lepteena-Leptothrix 226 Lenbach i Munchen samt är bosatt i Berlin och medlem af secessionen där. L. målar goda porträtt (två dylika finnas på Nationalgalleriet). Äfven hans hustru, S a b i n e L., född Graf, f. 1864, är porträttmålarinna (oftast dam- och barnporträtt). 1. K. P.* 2. A.G-n. 3. G-gN. Leptaena Dalman, paleont., fossilt släkte tillhörande armfotingarna (brachiopoda). Formen är vanligen halfrund, låsranden rät. Det större skalet är konvext; det mindre är konkavt och sluter sig nära intill det större. Skalen, som leda mot hvarandra medelst tänder och låsgropar, äro utvändigt vanligen försedda med radicrandc strimmor. Släktet förekommer allmännast i silursystemet (L. quinque-eostata, L. sericea, L. transversalis m. fl.), och efter detsamma har tagits benämningen leplannkalk för en i Dalarnas silursystem förekommande mäktig kalkstcnsbildning, motsvarande andra områdens bra-chiopodskiffer. De yngsta Leptaena-aiterna ha anträffats i öfre lias och äro mycket små. . B. L-n.* Leptaenakalk, paleont. Se L e p t se n a. Le'ptalis, zool. Se P i er i d se. Lepti'didae, zool. Se S n ä p p f l u g o r. Le'ptis, zool. Se Snäppflugor. Le'ptis. 1. L. ma gno, (nu Lobda), fenicisk ruinstad ö. om Tripolis i norra Afrika vid Syrtcn. Den bestod af två delar: gamla staden, som liknade Kartago till läge och plan och af hvilken massiva kajer och dockor finnas kvar, samt den vida större nya staden, hvars ruiner tillhora den senare perioden af romerska kejsartiden. Scptimius Sevcrus (193-211), som var född i L., icke allenast gaf staden jus italicum, utan uppförde där många dyrbara palats. Enligt Ammianus förstördes L. 370 af austurierna (en libysk stam). Och ehuru Justinianus (500-talct) omgaf staden med nya murar och gjorde den till hufvudstad i prov. Tripolis, återfick den aldrig sitt forna välstånd. Efter den arabiska cröfringens (slutet af 600-talet) tid försvinner den ur historien. Do lokala inskriptionerna äro grekiska, latinska och puniska. - 2. L. parva, likaledes en fenicisk koloni, af hvilken ruiner af dockor, amfitcatcr, akropolis m. m. anträffats n. v. om Lemta, vid Hammamctvikcn på Tunisiens östra kust. Julius Caesar gjorde det till bas för sina operationer före slaget vid Thapsus (46 f. Kr.), och under kejsartiden var det ett mycket blomstrande samhälle. Leptlt (af grek. leptofs, fin), petrogr., af D. Hummel föreslagen, på senare tid åter i bruk kommen benämning för de finkorniga, kristalliniskt skiff-riga bergarter inom Sverige, som vanligen sammanförts under namnen evrit, Tiälleflinlgnejs, och gra-nulit (se d. o.). Jfr D. Hummel, "Öm Sveriges lagrade urberg" (i Bih. till Vet. akad:s handl. 1875). ' E. E.* Leptja. Se L e p c h a. Leptobla'stus Angclin, pnleont., till Olenidae hörande trilobitsläkte, utmärkt genom sin från kindens ytterrand tvärt afsätta, korta, nästan raka kindtagg. A. Ung. Leptoca'rdii, zool., ett namn, som stundom användts för den djurgrupp, som representeras af lan-settfisken (se d. o.). Leptocefalider, zool. Se Å l s l ä k t e t. Leptoce'ntrisk, bot. Se K ä r l s t r ä n g, sp. 581. Leptoce'phalus morrisii, zool. Se H af sal en. Tryckt den 4/10 11 Leptoci'rcus, zool. Se P a p i l i o n i d JB. Leptodöra, zool., ett släkte, tillhörande blad-fotingarna bland kräftdjuren. Hufvudet har ett mycket stort öga; skalet är litet och tjänstgör blott som förvaringsställe för äggen; sex benpar finnas; En Leptodöra (mycket förstorad). bakkroppen är mycket lång, cylindrisk; hela kroppen är genomskinlig; längden är nära l cm. L. hy (dina, som förekommer i sötvatten på många ställen i Europa, äfven i Sverige, tillhör de pclagi-ska djuren och uppehåller sig i allmänhet i vattenytans närhet; den lifnär sig af smärre djur, äfven kräftdjur. L-e. Leptoga'ster. zool. Se E of flugor. Leptogra'ptus Lapw., pnleont., ett i närheten af Coenograplus (se G r a p t o l i t e r) stående graptolit-släkte med två enkla grenar utan sidogrenar. A. Ung. Leptolepis Äg., paleont., ett från lias- till äldre krittidcn lefvande fisksläkto, närmast liknande det nu lefvande sillsläktct, men saknande bukrcfbcn. L. förekommer alltid tillsammans i stora skaror, särskildt vanlig i litografiska skiffern vid Solcn-hofcn i Bajern (L. spraltiformis Äg., L. Knorri Äg.); en art, L. Nalhorsti Smith-Woodw., är funnen i öfre juran på Kung Karls land. A. Ung. Leptöm, bot. Se K är Is trän g. Leptomeningltis, med. Se M c n i n g i t i s. Leptomitus, bot. So Saprolegniaeese. Lepto'n (plur. lepta), forngrekisk vikt, = omkr. 10 mg.; forngrckiskt kopparmynt, det minsta i det cginctiska myntsystemet; nygrekiskt kopparmynt [uttal: leftiVn], = 1/100 af en draclune (se d. o. 3). Leptophyes, zool. Se V å r t b i t a r e. Leptophyllia Rcuss, paleont., fossilt, under jura-och krittiden lefvande korallsläkte; arterna äro oftast skifformiga, med talrika scpta och tvärblad, men utan opitek. L. ballica Hng är karakteristisk för nordöstra Skånes mammillatuskrita. A. Ung. Lepto'ptilus, zool. Se S t or k fåglar. Lepto'siphon, bot. Se G i l i a. Leptospe'rmum, bot., ett till fam. Myrtacew hörande växtsläkte. So Australien, sp. 455. Leptosporangiätae, bot. Se Filicales. Leptothörax, zool. Se M y r m i c i n se. Lepto'thrix (af grek. leptofs, tunn, och thrix, h?ir), bakteriol., släktnamn för mikroskopiskt små svampar, som ha formen af mycket långa och smala trådar utan förgrening. Vissa arter förekomma konstant i munhålan. En art, L. innominata, anträffas i synnerhet i den gulhvita, lösa massa, som finnes på och mellan tänderna; en annan i munhålan konstant förekommande art benämnes L. 16 b. 8