223 Leproseri-Lepsius 224 grcCcorum), men har sedermera kommit att beteckna spetälska, hvilken sjukdom hos de äldre författarna gick under flera olika namn, såsom elephanti'asis grwcorum, leontifasis, slutligen äfven lepra a'rabum. Se vidare Spetälska. Leproseri (fr. léproserie, lat. domus leprosöria), sjukhus för sådana, som lida af spetälska (lepra). Redan på 600-talet inrättades leproserier i fran-kernas rike (Yerdun, Metz, Maastricht), och på 700-talet stiftades sådana i Tyskland af den hel. Othmarus. Genom korstågen steg behofvet af dylika anstalter därhän, att man på 1220-talet räknade 2,000 i Frankrike och 19,000 i hela kristenheten. En särskild orden, den hel. Lasarus' orden, egnade sig åt de spetälskes vård, och denna ordens stormästare måste själf vara en spetälsk. I Sverige inrättades det första leproseriet under 1200-talet, och de blefvo under medeltidens lopp ganska talrika. Från denna tid omtalas leproserier i Stockholm, Sigtuna och Enköping, det sistnämnda ett af de mest betydande. Andra sådana funnos i Västerås, Arboga, Söderköping, Skeninge, Visby m. fl. st. Med den förnyade utbredningen af spetälskan under senare hälften af 1800-talet och den ånyo upptagna striden mot sjukdomen har naturligtvis också följt inrättandet af nya leproserier i de flesta länder, där sjukdomen förekommer. Se vidare Spetälska. L- Mbg. Leprosörium, detsamma som leproseri (se d. o.). LepröS, fr. lépreux (af lepra, se d. o.), spetälsk. Lepsius. 1. Karl Richard L., tysk egyptolog, språkforskare och arkeolog, f. 23 dec. 1810 i Kaumburg, d. 10 juli 1884 i Berlin, var son af arkeologen Karl Peter L. (f. 1775, d. 1853). I Berlin utgaf han 1833 för filos, graden afh. De tabulis eugubinis. Denna och åtskilliga andra af L:s tidigare skrifter tillhöra eller beröra den jämförande språkvetenskapens område. Något senare gjorde L intimare bekantskap med egyptologien, som slutligen kom att taga all hans tid och kraft i anspråk. Han företog en rad vetenskapliga studieresor till Frankrike, Italien och England, där de egyptiska fornsamlingarna för honom öppnade sina skatter. I synnerhet den italienska resan blef betydelsefull för L. genom det nära förhållande, i hvilket han trädde till Dunsen. Som sekreterare vid Arkeologiska institutet i Rom utgaf L. sin banbrytande skrift Lettre å M. Rosellini sur Valphabet hicroglyphique (1837), och denna följdes af en rad dels smärre, dels mer omfattande egyptologiska skrifter. Till den senare kategorien höra Auswahl der wichtigsten urkunden des ägyptischen alterthums och Das todtenbuch der ägypter nach dem hiero-glyphischen papyrus in Turin (1842). Vid samma tid utgaf han sitt för den italiska och jämförande språkforskningen epokgörande verk Inscriptiones um~ briccz et oscce. - Efter återkomsten till Berlin utnämndes L. till e. o. professor där 1842 och ställdes i spetsen för en stor. af preussiska regeringen till väsentlig grad på Dunsens och A. von Humboldts förord utrustad, vetenskaplig expedition, hvars mål var Nildalen och hvars syfte var att i största möjliga mån insamla material och göra iakttagelser för en grundlig undersökning af den fornegyptiska odlingen. Efter tre års ihärdiga arbeten återvände expeditionen till Europa. Hufvudresultatet af dess verksamhet publicerades efter hand och föreligger nu i det kolossala praktverket "Denkmäler aus Aegypten und Aethiopien" (Berlin 1849-59; 900 planscher i 12 bd, mycket stort format, "Ergän-zungsband" ha börjat utkomma 1897, och utgifvandet däraf pågår än). Såväl med hänsyn till materialets rika och ändamålsenliga urval som på grund af den noggrannhet, hvarmed de egyptiska originalen återgifvits, är detta verk utan tvifvel den yppersta publikation af egyptiska minnesmärken, som hittills sett dagen. De många större och smärre afhandlingar, som L. sedermera utgaf i egyptisk mytologi och historia, äro till största delen byggda på arbetena af den stora preussiska expeditionen, hvars chef och andliga hufvud han var. Som hufvudresultat af L:s storartade vetenskapliga verksamhet kan man räkna: den egyptiska historiens (nära nog) definitiva uppställning efter dynastier med Manethos kronologiska fragment som korrektiv, hieroglyfernås reducerande till europeisk skrift efter ett vetenskapligt giltigt, numera med små modifikationer allmänt antaget transkriptionssystem; den egyptiska mytologien grundad på strängt vetenskaplig basis; och slutligen fick genom den af Brugsch (1863) grundlagda, af L. (från 1864 till hans död) fortsatta "Zeitschrift fur ägyptische sprache und alterthums-kunde" (22 arg.) egyptologien ett verkligt internationellt vetenskapligt organ. L. blef 1846 ord. professor i Berlin samt 1873 överbibliotekarie och senare geheime-ober-regierungsrath. Han var sedan 1850 led. af Berlins vet. akad. och sedan 1866 af svenska Vitt. hist. o. ant. akad. - Jämte de redan anförda må af L:s förnämsta arbeten nämnas Chrono-logie der aegypter (bd l, 1849), Ueber den ersten ägyptischen gölterkreis (1851), Briefe aus Aegypten, Aethiopien und der holbinsel Sinai (1852), Aegyp-lisches könicjsbuch (1858), Aelteste texte des Tod-tenbuchs (1867), Die metalls der ägyptischen in-schriften (1872) och Nubische grammatik (1880). Massan af hans smärre skrifter återfinnes hufvudsakligen i "Abhandlungen der kaiserlichen akademie der wissenschaften" och ofvannämnda "Zeitschrift". Hans lilla Allgemeines linguistisches alphabel (Berlin och London 1855; 2:a uppl. 1863) har spelat en betydande roll för fixerande i skrift af en mängd vilda folkslags språkljud. Vid sin död var L. sysselsatt med ett stort metrologiskt arbete, hvars resultat han i ett par små afhandlingar anteciperade. Se arbeten af Dumichen (1884) och Ebers (1885; med litteraturförteckning). 2. Richard L., den föregåendes son, geolog, f. 1851, 1876 professor vid tekniska högskolan i Darmstadt och chef för Hessens geologiska undersökning, erkänd för geologiska kartor med beskrif-ningar öfver tyska riket och geologiska undersökningar i Ättika. Han har äfven utgifvit arbeten öfver mesozoiska och tertiära aflagrmgar i Tyskland samt varit verksam på vulkanologiens område. 3. Reinhold L., den föregåendes broder, målare, f. 1857 i Berlin, studerade för Löfftz och