verksamhet för hemslöjd och i allmänhet för tillvaratagandet af skogsbrukets biprodukter. Han var ifrig jägare, fungerade i 17 år som Svenska jägarförbundets styresman och utnämndes 1875 till öfverhofjägmästare. I det politiska lifvet gjorde L. sig icke särskildt bemärkt, men deltog frän 1844 i ståndsriksdagarna och var från 1875 till sin död en af Södermanlands läns representanter i riksdagens Första kammare. L. blef 1865 led. och 1879 hedersled, af Landtbruksakad. 7. Adam Kasimir Ludvig L., grefve, den föregåendes broder, historisk samlare, f. 1 nov. 1820 på Klastorp, d. 13 mars 1895 på Sjöholm, Södermanland, blef student i Uppsala 1836, utnämndes 1839 till underlöjtnant vid Skånska dragonregementet och lämnade som major i armén krigstjänsten 1864, efter att under tiden ha på hofmannabanan avancerat till öfverkammarherre hos drottning Lovisa (1859;. L. var mycket artistiskt anlagd, samlade på sitt gods Sjöholm ett synnerligen värdefullt arkiv, som med förekommande artighet hållits forskare till handa, var en af Svenska autografsällskapets stiftare (1876) och hedersled, af Vitt. hist. o. ant. akad. (1883). - Hans son Klas Adam Karl L., f. 1859, sedan 1897 ryttmästare vid Lifregementets husarer, har utgifvit reseskildringar (bl. a. Med Cæsar Alexander bland alligatorer och skallerormar etc., 1903, Med Reddy från Malmö till Memphis etc., 1907, och Bland araber och beduiner, 1910) och Hästfolk (1906). - Dennes broder, Adam Ludvig Karl L., f. 1861, kammarherre hos änkehertiginnan af Dalarna sedan 1895, riksheraldiker sedan 1903, ordinarie tjänsteman i Riksarkivet sedan 1904 (andre arkivarie 1910), introduktör för främmande sändebud sedan 1905, har efter J. G. Anrep fr. o. m. 1905 årligen utgifvit "Sveriges ridderskaps och adels kalender". På L:s initiativ blef riksvapnets utseende för första gången bestämdt i lag (genom Lag om rikets vapen 14 maj 1908). 8. Karl L., grefve, syssling till L. 7, utrikesminister, f. 19 mars 1835 på Herrevadskloster, d. 10 dec. 1906 i Helsingborg, blef student i Lund 1851, aflade 1855 kansliexamen, tjänstgjorde som notarie hos ridderskapet och adeln under riksdagen 1856-58 och beträdde 1858 den diplomatiska banan som attaché i Paris. Han utnämndes 1863 till legationssekreterare, befordrades till chef 1866 för Utrikesdepartementets politiska och 1870 för dess handels- och konsulatafdelning samt 1873 till kabinettssekreterare. L. var 1876-84 svensk-norsk envoyé och t. f. generalkonsul i Washington och antogs därunder af spanska och amerikanska regeringarna till skiljedomare i en kommission, som tillsatts för att bilägga tvister, som uppstått mellan dessa regeringar till följd af resningen på Cuba. 1884 utnämndes L. till envoyé i Paris och 12 okt. 1889, efter A. Ehrensvärd, till utrikesminister. Högljudt yrkades snart från norska vänsterns sida på en upplösning af de förenade rikenas diplomatiska och konsulära gemensamhet. I sammansatt statsråd 13 jan. 1892 framhöll L. med samtliga sina kollegers instämmande nödvändigheten af gemensamma beskickningar, och i ett dylikt statsrådssammanträde 14 jan. 1893 erinrade han gentemot stortingets beslut af 10 juni 1892 om en skilsmässa i konsulatväsendet, att denna fråga måste göras till föremål för unionell behandling i enlighet med Riksakten. Han uttalade därvid tillika, att han icke betviflade, att genom ömsesidigt tillmötesgående en tillfredsställande lösning kunde vinnas såväl af frågan om den gemensamma utrikesstyrelsens ordnande på likställighetens grund med en gemensam utrikesminister, svensk eller norrman, som af frågan om ordnande af det i samband med utrikesstyrelsen stående konsulatväsendet. I detta af de svenske statsrådsledamöterna biträdda yttrande uttalades för första gången af svenska regeringen, att den af Norge eftersträfvade likställigheten inom ifrågavarande område skulle kunna åstadkommas på det sätt, att utrikesministerämbetet skulle bli ett unionellt ämbete. Af hänsyn till norska fordringar förordade L. äfven åtgärden att tillsätta vissa diplomatiska ämbetsmän endast på förordnande, 1 juni 1895 trädde han tillbaka för grefve L. Douglas, förordnades 12 juli s. å. till envoyé i London, utnämndes 16 okt. 1896 till denna befattning samt erhöll 3 okt. 1902 afsked, hvarefter han tillbragte sina sista år i privatlifvets lugn. 9. Gustaf Adolf Sixten Axel August L., grefve, ättling i 4:e led af L. 3, diplomat, f. 18 juli 1844 i Strassburg, d. natten till 28 dec. 1904 i Tamaris-sur-mer i södra Frankrike, aflade 1869 examen till rättegångsverken, blef s. å. svensk medborgare (hans förfäder hade i ett par generationer varit franska medborgare) och ingick på den diplomatiska banan, blef 1879 kansliråd och chef för Utrikesdepartementets politiska afdelning, 1884 legationsråd i Paris och 1890 chargé d'affaires i Wien, där han sedan 1895 till sin död var svensk-norsk envoyé. 10. Karl Harald Eugen L., grefve, syssling till L. 8, bibliotcksman, författare, f. 7 juni 1849 på Eka, Lillkyrka socken, Uppsala län, student i Uppsala 1868 och filos. kandidat 1876, började s. å. tjänstgöra vid universitetsbiblioteket, där han 1884 befordrades till förste amanuens och hvarifrån han 1897 tog afsked med n. h. o. v. af bibliotekarie vid universiteten och med rätt att, utan lön, fortfarande tjänstgöra. 1893 kreerades L. till filos. hedersdoktor i Uppsala. L. har varit sekreterare i Sv. litteratursällskapet och redigerat dess tidskr. "Samlaren" under några år. I densamma har han skrifvit bl. a. Johan Gabriel Werwing (I, 1880), En literär strid i Sverige år 1738 (II, 1881) och Johan Heysig Ridderstjerna (X, XIV; 1889, 1893) samt publicerat "Bref från Leopold till J. A. Lindblom 1774-1815" (VI-X; 1885-89). Han har dessutom utarbetat Anteckningar om Uplands nation i Upsala före 1830 (1877) och utgifvit "Bref rör. teatern under Gustaf III 1788-1792" (i "Sv. litt. sällsk:s skrifter", 12, 1894) samt "Ur Hans Järtas literära brefväxling" (därst. 1900, ej afslutad). L. är led. af Hum.