ligtvis voro de äldre författarnas beskrifningar tämligen allmänt hållna och oklara, och genom missförstånd eller genom ofullständig kännedom om sina föregångares arbeten ha författarna under gångna århundraden med namnet lichen betecknat en otalig mängd, vidt skilda sjukdomsformer. F. Hebra i Wien (1816--80) sökte klargöra den oreda, som namnet åstadkommit. Han ville därmed beteckna endast hudsjukdomar, som kännetecknas af små knottror (papler) i huden, hvilka under sjukdomens förlopp icke undergå någon annan omvandling, utan kvarstå såsom papler. Hebra beskrifver 2 slag af lichen: lichen scrophulosorum, som numera är bevisad vara ett tuberkulöst hudutslag, och lichen ruber, som är en tämligen sällsynt, men nu väl känd, icke smittsam hudsjukdom, som består i uppträdandet af små, hårda, glänsande, kliande, rödbruna papler. Men Hebras förslag att endast åt dessa reservera namnet lichen har ej kunnat genomföras, och ännu i dag betecknas, utom dessa två, äfven många andra hudutslag med detta namn, såsom lichen syphiliticus (en form af papulöst syfilitiskt hudutslag), l. urticatus (ett nässelutslag hos barn), l. simplex. l. piloris m. m. ^{L. Mbg.} Lichenes, bot. Se Discolichenes och Lafvar. Om Lichen islandicus se Islandslaf. Lichenin (af lat. lichen, laf). Se Islandslaf och Lafstärkelse. Lichenolog (af lat. lichenes, lafvar, och grek. lo'gos, lära) l. Likenolog, lafkännare. -- Lichenologi (Likenologi), läran om lafvarna. Lichfield [li'tʃf<over>i</over>ld], stad i engelska grefsk. Stafford, vid ett litet tillflöde till Trent. 7,902 inv. (1901). Staden är säte för en biskop (sedan 669), har en präktig katedral (från 1200- och början af 1300-talet) och en mycket gammal "grammar school". På torget står en staty af d:r S. Johnson framför det staden nu tillhöriga hus, där han föddes. (^{J. F. N.}) Lichnovski (Lichnowsky), tysk familj, med besittningar i såväl österrikiska som preussiska Schlesien, innehar sedan 1773 preussisk och sedan 1846 österrikisk furstlig värdighet. -- 1. Eduard Maria L., furst L., f. 1789, d. 1845, författade, enligt uppgift på uppmaning af statsministern Metternich, Geschichte des hauses Habsburg (1836--44, ofullb.; i 8 bd omfattande tiden 1218--1493). -- 2. Felix L., furst L., den föregåendes son, f. 1814, tjänade 1834--38 i preussiska armén och därefter två år hos spanske pretendenten Don Carlos, som utsåg honom till sin generaladjutant. Sina spanska minnen skildrade L. i Erinnerungen aus den jahren 1837--1839 (2 bd, 1841--42). 1848 valdes han till representant för Ratibor i tyska nationalförsamlingen samt gjorde sig där känd som en af högerns mest talangfulla och framskjutna talare. Under de oroligheter, som 18 sept. s. å. utbröto i Frankfurt till följd af församlingens godkännande af den i Malmö ingångna vapenhvilan mellan Danmark och Tyskland, blef L. jämte generalmajor v. Auerswald öfverfallen af pöbeln, hvarvid han så illa handterades, att han följande dag afled (19 sept. 1848). -- Hans brorson, Karl Max L., furst L., f. 1860, till 1904 anställd i tyska utrikesministeriet, ärftlig medlem af preussiska herrehuset, är släktens nuv. hufvudman. Licht, Hugo, tysk arkitekt, f. 1842 i Posen, studerade från 1864 vid konstakademien i Berlin och sedan i Wien, påverkad hufvudsakligen af R. Lucae och Ferstel, och var utöfvande arkitekt i Berlin från 1871, till dess han 1879 blef stadtbaudirektor i Leipzig. Bland byggnader, som han utfört där, märkas utvidgningen af stadsmuseet (färdigt 1886) och allra främst det präktiga rådhuset (1898--1905), dessutom Johanneskyrkan samt flera skolhus, sjukhus, saluhallar och privatbyggen. L. är en stark och originell byggkonstnär, som ej räds för att dristigt blanda olika stilar med hvarandra och som löser sina uppgifter på ett personligt karaktärsfullt sätt. På tryck har han utgifvit flera samlingsverk: Die architektur Berlins (100 ljustryck, 1877), Die architektur Deutschlands (2 bd, 1878--82), Die architektur der gegenwart (1886 ff.) m. fl. ^{G--g N.} Licht., vid latinska djurnamn förkortning för M. H. K. Lichtenstein (se denna). Lichtenau, Wilhelmine von, grefvinna, preussiske konungen Fredrik Vilhelm II:s älskarinna, f. 1752, d. 1820, var dotter till en musiker Enke, uppfostrades redan från sitt trettonde år på dåv. prins Fredrik Vilhelms bekostnad, blef sedermera hans älskarinna och bortgiftes, sedan hon skänkt honom fem barn (grefvar och grefvinnor von der Mark), 1782 till skenet med kammartjänaren Ritz. Ur konungens gunst undanträngdes hon senare af andra mätresser (Voss, Dönhoff). Hon erhöll emellertid 1796 titeln grefvinna af L. samt gång efter annan förläningar af gods och stora penninggåfvor. Sitt stora inflytande, äfven i statssaker, synes hon på intet sätt ha missbrukat. Samma dag konungen afled (16 nov. 1797) blef hon emellertid häktad och ställd inför en kommission. Ehuru frikänd af denna, hölls hon ett par år internerad i Glogau och miste sina gods. I ersättning fick hon sedan en liten pension. Det äktenskap hon 1802 ingick med teaterdiktaren F. v. Holbein upplöstes 1806. De memoarer, som 1808 utgåfvos under hennes namn, äro förfalskade. Lichtenberg. 1. Fordom tyskt furstendöme, nu en krets (S:t Wendel) i preussiska reg.-omr. Trier (Rhenprovinsen), med en areal af 537 kvkm. Det kallades urspr. herrskapet Baumholder och öfverlämnades af Preussen, enligt Wienkongressens beslut, 1816 till hertig Ernst af Sachsen-Koburg samt upphöjdes 1819 till furstendöme med namnet L. 1834 afträdde fursten det till Preussen mot en årlig pension af 80,000 thaler. -- 2. By i preussiska reg.-omr. Potsdam (Brandenburg), ö. om Berlin, till hvilket det är en förort. 55,391 inv. (1905). I L. finnas sanatorium för bröstsjuka, uppfostringsanstalt för vanvårdade gossar, hyttverk och mångsidig industri. Järnvägsknut och genom flera elektriska spårvägar förenadt med Berlin. 2. ^{J. F. N.} Lichtenberg, Georg Christoph, tysk fysiker och satirisk skriftställare, f. 1 juli 1742 nära Darmstadt, d. 24 febr. 1799 i Göttingen, vardt till följd af ett fall i späda år puckelryggig för lifstiden, hvilket stegrade hans håg för intellektuellt arbete. Han kallades 1769 till e. o. och 1775 till ord. professor i matematik vid Göttingens universitet. De nämnda åren företog han resor till England, med hvars samhällsanda och litteratur han gjorde sig förtrogen. L. höll synnerligen omtyckta föreläsningar, bl. a. i experimentalfysik. De lichtenberg-