363 Licenstvång-Lichen 364 vanligen rättighet att drifva viss näring eller utöfva visst yrke. Den är dels sådan, som erlägges blott en gång, nämligen då nämnda rättighet beviljas, dels sådan, som erlägges årligen. Det senare slaget har vanligen karaktären af en skatt, som ofta har till uppgift att ersätta yrkesskattcr och framför allt konsumtionsskatter. I detta syfte har man sökt efter vissa yttre omständigheter bestämma sådana regler för denna skatts storlek, att den blir afpassad efter inkomsten af näringen eller yrket (ifall skatten är afsedd att träda i stället för en yrkesskatt) eller mängden eller värdet af tillverkade eller försålda produkter (ifall skatten skall fylla samma uppgift som en dessa produkter beskattande konsumtionsskatt). Dylika licenser förekomma flerstädes. I största utsträckning ha de vunnit insteg i det engelska skatteväsendet, där sådana licenser finnas dels för tillverkning och försäljning af vissa dryckesvaror, tobak m. m., dels för utöfvande af vissa yrken (advokater, notarii publici, auktionsförrättare, pantlånare in. fl.). Jfr K o n s u m t i o n s s k a 11. - 3. Hand.. fribref, tillåtelse till idkande af handel på krigförande makts land. l o. 2. D. D-* Licenstvång. Se Licens. Lice'nt (lat. licefntia), en tullafgift. Ordet nyttjades särskildt under 1600-talet mycket i svenskt 'förvaltningsspråk, ensamt eller i sammansättningar (licentkammare, licenttaxa, lic en t-öfvcrinspektor), i synnerhet i fråga om tullarna i Östersjöprovinserna och Pommern. Under 1800-talet var licent namnet på en af gift, som crlades i vågarna för vissa med främmande fartyg utgående järnsorter; den däraf bildade fonden, ur hvilken lån beviljades dem, som utskeppade vissa förädlade järn- och metalltill verkningar, stod till en början under Järnkontorets, sedan 1823 under Kommerskollegii förvaltning (se k. br. 3 juni 1823). Lice'ntia poetica, lat., "poetisk frihet", sådan afvikclse från det vanliga språkbruket, som anses tillåten endast i poesi. I svenskan äro dessa formella olikheter väsentligen följande. En slutvokal kan bortkastas i vissa ord (samvet*. låd', skull'; lex'); en vokal kan synkopcras inne i ett ord (rikdom, pappret, baklängs), ja en hel stafvelse kan uteslutas (kablalik - kalabalik); -en, -et inträder som ändelse i st. f. -n, -t eller tvärtom (friten, pansar t, årderet); sammansatta ords förleder ändras {skaldkonst, hemsladd, vikingtåg, granefjäll, gra-nitehäll, nordason, flickodrömmar}, eller också upplöses sammansättningen: förtiäna middans mål vid protokollet (Franzén) Tjäll, där bordet var dukat med hästsko (Tegnér). I adjektivens böjning ske åtskilliga godtyckligheter (så stolt och gläder; skönsla), likaledes i verbböjningen (vi vete: s j ung t för sjungit); suffixct -igen ersätter -igt (Usligen) o. s. v. Reflexiva verb ersätta deponcns eller passiver (kyssa sig, famna sig) eller tvärtom (öfverilas); reflexivpronominct utelämnas (närma), intransitivcr nyttjas transitivt; enkla verb begagnas i st. f. sammansatta (gråta i st. f. begråta; skaka i st. f. skaka af), fast sammansättning används i st. f. lös och tvärt om; tempusföljden behandlas med stor godtycklighet: förbindelsen best. artikel + böidt attribut + substantiv med slutartikel ersätts af flera andra konstruktioner (nordiska land; den fången arme; klipporna gamla: kapitlet, det femte o. s. v.), och substantivartikeln behandlas ofta med stor frihet. Eclativpronomina utelämnas ofta, liksom i allmänhet i poesi en mångfald ellipser förekommer. Starka satsförkortningar ega rum, och i den vanliga ordföljden tillåter sig skalden mycket stora förändringar. Se E. G:son Berg, "Om den poetiska friheten i 1800-talets svenska diktning" (1903). m R-nB. Licentiat (af lat. licefntia; i medeltiden licnncin~ tus. urspr, en baccalaureus, se d. o., som fått tillstånd att*föreläsa vid ett universitet). Titeln fanns urspr, i de tre högre fakulteterna, men har nu i de flesta länder fått en inskränktare användning. Så finnes den vid de tyska universiteten och vid det danska endast i teol. fakulteten, där den äfven kan förlänas som hedersgrad. I Sverige fanns den urspr, ej i filosofiska fakulteten. Enligt Ii. M:ts stadga ang. filos, examina l nov. 1907 aflägges numera filosofie licentiatexamen efter filosofie kandidat (eller filosofisk ämbets-) examen och berättigar efter disputation till doktorsvärdighet, hvilket ock är fallet i juridiska och medicinska fakulteterna. Medicine licentiatexamen kan afläggas äfven vid Karolinska mcdiko-kirurgiska institutet (se cl. o.). I dagligt tal kallas med. licentiat doktor, hvilket nog ofta är fallet äfven i de båda andra världsliga fakulteterna. Jfr Doktor och Kandidatexamen. Licentiera (fr. licencier), af skeda, var enligt frihetstidens politiska språkbruk det uttryck, som begagnades vid misshagliga riksråds afsättning af ständerna. Det ansågs icke innebära full afsättning, utan endast förlust af ständernas förtroende och däraf följande aflägsnande från rådsämbetets utöf-ning, men med bevarande af rådsvärdigheten och i regel med pension. Denna skenbart skonsamma af-sättningsform uppfanns vid Horns anhängares inom rådet fall 1739, för att hindra de afsatte rådshcr-rarna att uppträda på riddarhuset, från hvars förhandlingar riksråd voro utestängda. !.*. S. Lichanötus, zool. Se I n d r~i s l ä k t e t. Lichas (grek. Ai/as), grek. myt., Herakles' tjänare, hvilken af Deianeira (se Herakles) sändes att of verbringa den förgiftade klädnaden och, då dennas fördärfliga verkningar gjorde sig gällande, af Herakles slungades i hafvet, där han säges ha blifvit förvandlad till en klippa, som sedan bar hans namn. A. M. A. Lichas Dalm., paleont., ett under silur- och de-vontiden lefvande trilobitsläktc, som utmärkes genom glabellans bakåt böjda, nästan parallellt med längsaxeln gående sidofåror; pygidiets fåror utstrålande från ett kort axelparti. Släktet delas numera (efter Schmidt) i en mängd undersläkten. A. Ung-. Licha'tjeva, J e l e n a Osipovna, rysk författarinna, d. 1904, deltog lifligt i den ryska kvinnorörelsen på 1870-talct och offentliggjorde i tidskriften "Oteijestvennyja zapiski" flera studier i kvinnofrågan, hvaribland Novosli po zjenskomu djelu ro Frantsii i v Amerika (Nytt i kvinnofrågan i .Frankrike och Amerika, 1870), Zjenskoe dvizjenie u nas i za granitseju (Kvinnorörelsen hos oss och i utlandet, s. å.), m. fl. Af hennes Materialy dl j a istorii zienskago olrazoraniia v Posm. behandlande den ryska kvinnans historia från äldsta tid till 1856, utkommo tre dlr 1890-95. A-d J. Lichen, lat., med., namn för åtskilliga hudsjukdomar, som bcskrifvits redan af Hippokrates, Celsus, Galenus och som bibehållits till denna dasr. Natur-