Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lick ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
375
Liden-Lidforss
376
befintlig monografi, Berättelser ur Stora
Kopparbergets historia, är början offentliggjord
af E. Billen-gren i ’’’Redogörelse för läroverken
i Dalarne, 1583". L. kallades 1841 till led. af Det
nordiske oldskriftselskab i Köpenhamn.
Liden, Bror Per Evald, språkforskare, f. 3
okt. 1862 i Sandhult, Älfsborgs län, blef
student i Uppsala 1883, aflade 1890 filos,
kandidat- och 1895 licentiatexamen, utnämndes
s. å. till docent i indoeuropeisk språkvetenskap
vid Uppsala universitet samt 1899 till professor i
jämförande språkforskning med sanskrit vid Göteborgs
högskola. Vid Linnéjubileet 1907 blef L. filos,
hedersdoktor i Uppsala. Af hans författarskap,
företrädesvis af ljudhistoriskt och etymologiskt
innehåll, må utom bidrag till språkvetenskapliga
tidskrifter samt till festskrifterna för
Bugge, Noreen och Johansson nämnas Studien zur
altindischen lind vergleichenden sprachgeschichte
(1897), Ein baltisch-slavisches anlautsgesetz
(1899), Blandade språkhistoriska bidrag (1903) och
Armenische studien (1908). L. är en bland samtidens
framgångsrikaste etymologer, och hans ordförklaringar
särskildt på de nordisk-germanska, keltiska och
armeniska språkområdena äro många och viktiga.
K. F. J.
Lide’ricus. Se Loir.
Lidforss. 1. Volter Edvard L., språkforskare, vitter
öfversättare, publicist, f. 11 febr. 1833 i Mora,
d. 9 april 1910 i Stockholm, blef student i Uppsala
1851, egnade sig där åt språkstudier, tjänstgjorde
1855-59 vid Norrköpings lyceum och anställdes 1860
som vikarierande och 1861 som ord. adjunkt vid
Uppsala högre elementarläroverk samt blef 1863
filos, kandidat; han var redan då i fråga att få
akademisk anställning som akadc-miadjunkt i tyska
och engelska språken, men måste såsom ograduerad
stå tillbaka, öfvertog 1864 ett lektorat vid Högre
lärarinneseminariet, blef 1866 filos, doktor,
s. å. adjunkt i moderna språk vid Lunds universitet
och utnämndes 1878 till professor i nycuropeisk
lingvistik. Då 1885 denna professur delades, öfvertog
L. de germanska språken, närmast af hänsyn till,
att en annan särskildt kvalificerad kraft fanns
tillgänglig för den romanska halfvan, där han oljcst
utfört sitt egentliga forskningsarbete. Så hade han
1871 utgifvit en mycket uppmärksammad upplaga af det
gamla spanska dramat "Misterio de los Reyos Magos"
och 1877 en samling fornfranska dikter "Choix des
anciens textes francais" samt fogade härtill 1895
en högt skattad upplaga af de gamla Cidromanserna
"Los Cantares de Myo Cid", som innehåller väl ett
hundratal nya textcmenda-tioner, allt arbeten, som
hade stort anseende inom facklitteraturen. Särskildt
ansågs L. som en af de främste kännarna af äldre
spansk litteratur. Dessutom hade L. under 1860- och
1870-talen utgifvit en del läroböcker i tyska och
franska språken. Men därjämte utöfvadc han en mera
populär skriftställar-
verksamhet. Sålunda utgaf han 1888-92 en
utmärkt öfv. af Cervantes’ "Don Quijotc"
(2:a uppl. 1905), som räknas till vår klassiska
öfversättniugs-litteratur och erhöll af Vet. åka
d. Letterstedtska öfversättningspriset, en belöning,
soni tillerkändes äfven L:s stora orimmade tolkning af
Dantes "Divina Commedia" (1902-03), som visserligen
icke kan mäta sig med hans öfv. af Cervantes’
prosa och eger mindre förtjänst ur vitter än ur
vetenskaplig synpunkt; särskildt beaktansvärda äro
de sakrika och lärda kommentarerna, som tillgodogjort
sig den moderna dan-tologiens resultat. Med anledning
af den lärdom och grundliga forskning, som utmärkt
denna tolkning, erhöll L. 1903 af Svenska akad. Karl
Johans-priset. L. egnade sig äfven åt litteraturkritik
och offentliggjorde särskildt under 1870-80-talen en
följd kritiker i tidskrifts- och tidningslitteraturen,
bl. a. i det skånska dagbladet "Morgonbladet’’, hvars
rcdaktionsdirektör han var 1887-91 och där han, som
i ungdomen hyllat rätt långt gående frihetsidéer,
framträdde som målsman för protektionistiskt och
konservativt åskådningssätt. L. var omkr. 25 år censor
vid studentexamina. Sedan L. 1901 tagit afsked från
professuren, flyttade han till Stockholm, där han
blef medlem af Svenska akad:s-Nobelinstitut för spansk
och fransk litteratur.
2. Bengt L., den föregåendes son, botanist, f. 15
sept. 1868 i Lund, student där 1885, filos, doktor
1893, docent i botanik 1897, professor i samma
ämne vid Uppsala universitet 1910 och vid Lunds
universitet 1911. Han liar idkat botaniska studier
äfven vid flera tyska universitet och företagit
botaniska resor till Italien och B’jhmen. Lis
hufvudstudium är växtfysiologi och mikrokemisk
anatomi; bland hans skrifter häri, som innehålla
mycket viktiga resultat och mestadels publicerats
i Lunds universitets årsskrift och utländska
tidskrifter, må nämnas Zur biologie des pollens
(1896, 1899), Zur physio-logie des pflanzlichen
zellkernes (1897), Studier Öfver pollenslang
arnes irritationsrörelser (1901, 1906). Vber den
geotropismus einiger friihjahrspflanzen (1902)
och Die wintergriine flora (1907). Ingående studier
har han dessutom egnat åt det artrika och polymorfa
växtsläktet Rubus, särskildt dess skånska former, och
anställt hybridiserings- och kulturförsök inom samma
släkte samt därom meddelat Bato-logiska iakttagelser
(1899, 1901) äfvensom Studier öfver arlbildningen inom
släktet Rubus (1905, 1907). - L., som sedan många år
är medarbetare i tidningen "Arbetet" i Malmö, har
utvecklat ett synnerligen alsterrikt författarskap
på sociala, litteraturkritiska, naturvetenskapliga
>m. fl. områden, hvarvid han i synnerhet uppträdt
skarpt polemiskt mot kristendomen och kritiserat
enskilda personer. Växternas skyddsmedel mot
yttervärlden (i studentförcn. Verdandis. småskrifter
1890, 2:a uppl. 1909) och Naturvetenskapliga kåserier
(1908) äro rent populärvetenskapliga; delvis
refererande eller kåserande, delvis agitatoriska
äro Fragment oclt miniatyrer (1904), Socialistisk
journalistik (1907). Onda makter och goda (1909),
utkast och silhuetter (1910) och Kristendomen förr och
nu (1911), hvarjämte han med flera broschyrer deltagit
i polemiker mot Ossian-Nilsson och Fr. Book. Genom
sin stils skärpa och klarhet samt det hänsynslösa
i sitt skri/sätt kan L. anses som en af det
socialistiska partiets främsta litterära krafter.
1. K. W-g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
