Liddell [li'dl], Henry George, engelsk språkman, f. 1811, d. 1898, utarbetade, jämte Robert Scott, på grundvalen af Passows ordbok ett grekisk-engelskt lexikon 1843, hvilket gått ut i liera upplagor och intar en rangplats på sitt område. L. författade vidare History of ancient Rome 1855). Som präst och lärare i Oxford spelade han en betydande roll. Liden, socknar. Se Indals-Liden och Ådals-Liden. Lidén, Johan Henrik, lärd, donator, f. 6 jan. 1741 i Linköping, d. 23 april 1793 i Norrköping, blef student i Uppsala 1758 och amanuens hos Joh. Ihre 1759. L. studerade dels filosofi, dels språk och litteratur samt uppträdde redan vid unga år som ifrig boksamlare, så att han inom få år egde ett utvaldt bibliotek. 1761 aflade han filos. kandidatexamen, vistades sedan i Finland som informator, under hvilken tid han ett år studerade vid Åbo universitet och sommaren 1763 företog en resa genom landet, samt återkom på hösten s. å. till Uppsala. Där blef han 1764 filos. magister efter att ha försvarat första delen af sin berömda Historiola litteraria poëlarum suecanorum, där han grundlade den svenska vitterhetens historia på ett sätt, som för sin tid kan kallas mästerligt. 1765, efter det han utgifvit ytterligare två delar af nämnda disputation, blef han docent i lärdomshistorien och amanuens vid biblioteket. Från denna tid förskrifver sig äfven hans utomordentligt kvicka, fast närgångna recension af Lenaeus' "Delsboa iliustrata" (i "Svenske Mercurius", 1764, och "Svenska magazinet", 1766), en af de förnämsta, som hela århundradets lärda journalistik kan uppvisa. - I början af 1768 företog L. en utländsk resa, hvarunder han besökte Köpenhamn, Göttingen, Holland och England, där han i London en gång predikade samt gjorde Swedenborgs bekantskap. I Paris, dit han kom mot slutet af 1769, besökte han nästan dagligen de stora biblioteken och gjorde i öfrigt studier. Men faderns död nödgade honom att återvända, och efter en rundresa genom Tyskland återsåg han i juni 1770 fäderneslandet. Knappt hemkommen, utnämndes han till historiarum adjunkt i Lund, med förordnande att vikariera för Lagerbring, men fick likväl tillstånd att t. v. kvarstanna i Uppsala. Där angreps han 1771 af en svår gikt, som blef allt envisare. Han kunde dock 1772 utge 4:e delen af sin "Historiola". Fåfängt sökte han alla medel till häfvande af sitt onda; men när intet hjälpte, tog han afsked från sin adjunktsbefattning och flyttade 1777 till Norrköping, där han lefde uteslutande för litteraturen, då han snart ej mer förmådde lämna sitt sjukläger. Han erhöll 1779 professors titel. - Bland frukterna af L:s litterära verksamhet må, utom hans ofvan omtalade litteraturhistoria (med i Uppsala universitetsbibliotek förvarade handskrifna tillägg), nämnas förteckningen öfver hans under tjugu år bildade samling af disputationer, hvilken utgafs 1778-80 i 5 delar, under titeln Catalogus disputationum in academiis et gymnasiis Suecia habitarum, och än i dag utgör en oumbärlig handbok för forskaren i den svenska hithörande litteraturen. Vidare utgaf han, med förord och anmärkningar, åtskilliga Handlingar om riksdagen 1682 (1788), Repertorium Benzelianum (1791), en förteckning öfver Benzelius d. y.:s brefsamling, samt den i sitt slag berömda Brefväxling emellan E. Benzelius d. y. och G, Benzelstierna (1791), ett märkligt vittnesbörd om litterär lifaktighet och storartad lärdom hos dessa båda män. Han författade jämväl några småskrifter om animal magnetism och efterlämnade en handskrifven dagbok i 4 vol. öfver sin utländska resa 1768-70; den finnes i Uppsala (se utdrag hos Schück, "Ur gamla papper", VII, 1905). Men jämte denna verksamhet utöfvade L. äfven en storartad frikostighet. Sålunda skänkte han 1779 till Östgöta nation i Uppsala sin betydande boksamling samt ett kapital af 24,000 dal. kmt, hvars ränta skulle användas till samlingens ökande, och hans styfmoder gaf en summa af 50,000 dal., för hvars afkastning lön till en bibliotekarie skulle utgå. Nationen slog 1781 till tack en minnespenning öfver L. 1787 gjordes i dispositionen den ändringen, att samlingen förenades med universitetsbibliotekets, som äfven erhöll de 24,000 dalerna, och räntan af de 50.000 dalerna bildade lön för en biblioteksamanuens (den ännu varande Lidénska) samt ett par stipendier för studerande östgötar. Betydliga gåfvor lämnades ock till Vet. akad. samt Vitt. hist. och ant. akad. (af hvilken L. blef led. 1786), till Åbo, Linköpings, Lunds och Härnösands bibliotek, för välgörande ändamål m. m. L. skall i kontanta medel bortgifvit tillsammans 135,400 dal. samt i böcker, handskrifter, kopparstick och musikalier minst 72.000 dal. kmt. Från sitt sjukläger, där han slutligen var nästan förlamad, förde han en vidlyftig brefväxling, som ännu förvaras i Uppsala universitetsbibliotek. Hans där befintliga handskriftsamling innehåller mycket viktiga källor till Sveriges äldre litteraturhistoria. Det var L., som uppmuntrade bondemålaren Per Hörberg; (se d. o.) och förmådde denne att skrifva sin självbiografi. -rn. (E. Wrgl.) Lidén, Johan Vilhelm, historisk samlare, f. 6 mars 1797 å Svenstorp i Sunne församling, Värmlands län, d. 6 aug. 1862 i Stockholm, blef 1819 student och 1827 med. licentiat och doktor i Uppsala samt konstituerades 1828 till grufmedikus och grufkirurg i Falun. 1842-60 var han läkare vid kurhuset i Borgholm och bodde sedan i Stockholm till sin död. L. egnade sig med ifver åt forskningar öfver Dalarnas äldre historia och utgaf 1842 tills. med K. G. Kröningssvärd 1:a delen af "Diplomatarium dalekarlicum". Efter sin af flyttning till Stockholm fick han i uppdrag att upprätta en utförlig katalog öfver i Riksarkivet befintliga, dittills otryckta pergamentsbref. Det arbete han i detta afseende hann åstadkomma (omfattande tiden 1351-1400) ligger till grund för den af N. A. Kullberg ombesörjda publikationen "Svenska Riks-archivets pergamentsbref från och med år 1351". Till Riksarkivet inlöstes efter L:s död hans värderika historiska samlingar, hvilka företrädesvis röra Stora Kopparberget samt äldre svensk genealogi. Af en däri