457 Lifstids straffarbete-Lifsträdet 458 gare arter af frihetsstraff, såsom straffarbets- eller tukthusstraff o. d.). Ett sådant fängelsestraff förekommer emellertid numera vanligen icke i strafflagarna, i det att fängelsestraffet högst ådömes för vissa år (vanligen 2--5 år). ^- S-g. Lifstids straffarbete, jur. I: de flesta nutida strafflagstiftningar förekommer ett inspärrande på lifstid som högsta straffgrad inom den svåraste arten af frihetsstraff (se d. o.). I de länder, där dödsstraffet är afskaffadt, har detta straff äfven öfvertagit dödsstraffets funktioner. Där så ej skett, plägar oftast frigifning ega rum efter en längre tids inspärrning antingen i form af villkorlig frigifning eller, såsom i Sverige, i kraft af en särskild benådningsakt. Hos oss plägar en fånge, som ådömts lifstids straffarbete för egendomsbrott, i regel efter 10 år benådas från vidare straff på villkor, att han icke sedermera begår brott, "som störer allmänna säkerheten". I andra fall dröjer det längre. Har någon för brott blifvit dömd till döden, men i benådningsväg fått detta straff nedsatt till straffarbete på lifstid, beviljas benådning först efter 20 å 30 års strafftid. N. S-g. Lifstids städja. Se Legoaftal. Lifstidsstädseln 1. L i f s t i d s t a g a n. Se F ö r-s t a tågan. Lifsträ, Lignum vitce. Se M e t r o s i d e r o s. Lifsträdet. 1. Bot. Se T h u j a. 2. Fysiol. SeArborvitse. 3. Myt. Lifvet, dess uppkomst och utveckling, symboliseras helt naturligt af det växande trädet, som i motsats mot djuren har betydlig lifslängd. Däraf uppkommer dyrkan af trädet som omhölje för ett gudomligt väsen (se Träd kul t). Där förhållandet ansågs vara sådant, är det ej underligt, om ett träd blir personifikationen af all lifskraft i världen och tankes ha förmåga att förläna lif. Så upp-kommo myterna om lifsträdet, hvilkas utveckling kan följas såväl i de heliga österländska fornskrif-terna som i medeltidens sagor, sägner och legender. I dem alla får den, som kommer i besittning af lifs-trädets frukt eller saft, förmågan att bevara eller återkalla lif. Enligt en sen berättelse doppar Isis en kvist af det egyptiska lifsträdet (Persea) i lif-vets vatten (se nedan) och bestänker därmed de af-lidne. På babyloniska sigillcylindrar och assyriska väggreliefer förekommer iifsträdet i form af en mer eller mindre stiliserad palm (stundom en ceder), vaktad af genier. IJit hör den s. k. syndafallscylindern Fig. 1. Lifsträdet å den babyloniska s. k. syndafallscylindern. (fig. 1) i British museum med en figur på hvardera sidan om trädet (troligen två genier) och en orm bakom den ena. På kilskriftstaflor omtalas trädet Eas, som växer i Eridu (se d. o.). Il Mos. 2 och 3 om- talas "lifvets träd", hvilket enligt kap. 3^v. 22 skulle skänka den, som äter däraf, evigt lif. Äfven i Ordspråksboken samt i flera af de gammaltestamentliga apokryfiska och "pseudepigrafiska" skrifterna omnämnes detta träd, likaså senare i Johannes' uppenbarelse. Genom kyrkofäderna intränger sedan denna föreställning i den romanska och germanska diktningen och konsten. Hos forninderna få gudarna evig ungdom genom att förtära frukterna Fig. 2. Lifsträdet å ett broderadt sidostycke af ett indiskt tält, kaschmirarbete. af trädet Kalpavriksha (jfr fig. 2). Fikonträdet Ilpa förlänar ungdom genom blotta åsynen, och Somaör-tens entusiasmerande saft, som högstämdt prisas i Vedahymnerna, gör människans dödliga ande till ett med den gudomliga. I Zarathustras lära är den hvifce Horn (språkligt detsamma som Soma) ett träd, som, bevakadt af Ferverdin mot Ahrimans angrepp, ger de lefvande odödlighet och de döde lif; på bildliga framställningar är dock Horn en vinrankan liknande ört med knoppar och om jasminens påminnande blad. Huruvida arabernas och islams föreställningar om lifsträdet, Sidra eller Tuba, har något sammanhang med de öfrige semiternas sägner, må lämnas därhän. Trädet står i sjunde himmeln, midt i paradiset till höger om Allahs tron. Sidras jordiska motsvarighet är det träd, som botanisterna kalla Ziziphus jujuba, hvars frukter användas vid flera af muhammedanernas religiösa ceremonier. Ej heller torde det kunna afgöras, huruvida de grekiska sägnerna om hesperidernas frukter eller de nord-germanska om Idunas äpplen ega sammanhang med de österländska myterna. Då Kristi. kors kallades arbor vitce (lat., "lifsträdet"), måste sägnen finna en öfvergång mellan de hedniska och kristna idékretsarna. Så tillkom berättelsen, att det heliga trädet vid Samosata i Syrien, som hedrades af de kristne, hade något med korset att göra, så den ännu viktigare legenden, som härstammar från en grekisk mccleltidsskrift "Moses uppenbarelse". Set hade enligt denna sägen, när hans fader Adam efter en lefnad af 930 år kände sitt slut nalkas, be-