Göteborg med professors undervisningsskyldighet och utnämndes 1906 till professor i praktisk filosofi vid Lunds universitet. L. har utgifvit Om Francis Bacons filosofi med särskild hänsyn till det eliska problemet (2 dlr, 1893-94), Antik och modern sofistik (1896), Om Boströms äldsta skrifter (1897), Inledning till psykologien (1899), Om skepticismens betydelse för den filosofiska utvecklingen (s. å.), Om specifika sinnesenergier, I (s. å.) och Meinongs allmänna värdeteori (1901) samt flera tidskriftsafhand-lingar. L., som 1884-85, 1896-97 och 1902 studerat i Tyskland, Frankrike och Schweiz, vardt 1904 led. af Vet. och vitt.-samh. i Göteborg. Liljeram. Under detta namn adlades hofkansleren doktor Nils Chesnecopherus' barn (se Chesnecopherus 1); de blefvo aldrig introducerade på Riddarhuset, och ätten utgick 1683 med det yngsta af dem, Beata L., som 1660 (i sitt andra gifte) äktade biskopen i Strängnäs Johannes Matthirc och s. å. erhöll stadfästelse på sitt adelskap. Liljeroth, oriktig form för Lillieroot (se d. o.). Liijestjerna. Se Lilliestierna. Liljestråle. Se Liliestråle och Lilliestråle. Liljeström. Se Lillieström. Liljevalch (Liljewalch). 1. Karl Fredrik L. (skref sig Liljevalch), grosshandlare, "Norrlands välgörare", f. 10 juli 1796 i Lund, där fadern var handlande, d. 24 juni 1870 i Stockholm. Vid 16 års ålder blef L. kontorist i Stockholm, upprättade där tidigt egen grosshandelsaffär med specerivaror, men öfvergick snart till idkandet af en omfattande träindustri, sedan han för detta ändamål gjort stora fabriksanläggningar vid Tegelviken (Stockholm). Under den rad af missväxtår, som från slutet af 1820-talet hemsökte Västerbottens och Norrbottens län, vidtog L. till en början enskilda anordningar till fyllande af spannmålsbehofvet i nämnda landsdelar och vann snart äfven regeringens öra för en plan, enligt hvilken denna icke endast - såsom till en början skedde - skulle ge direkta understöd till nödens lindrande, utan äfven vända den till välsignelse genom att med anledning af densamma söka framkalla ett mera lifligt och mångsidigt tillvaratagande af Norrlands förvärf skällor. Enligt upprepade kontrakt med kronan (det äldsta af 21 sept. 1832) mottog L. af denna som ränte-fritt lån kontanta penningar och spannmål mot förbindelse att genom industriella anläggningar sätta den nödställda befolkningen i tillfälle att med naturaprestationer betala den säd, som han tillhandahöll. På detta sätt uppkommo ett stort skeppsvarf i Luleå och några mindre på andra platser, en fabrik i Skellefteå för tillverkning af terpentin, harts och kimrök, Baggböle sågverk m. m. Trogen sitt människovänliga syfte, gick L. emellertid vid den stora affärens bedrifvande därhän i liberalitet, att han själf gjorde ganska betydliga förluster, hvilka rikets ständer sedermera icke funno skäligt att ersätta. Sedan 1842 års fredsslut mellan England och Kina öppnat sistnämnda rike för den allmänna europeiska handeln, utsågs L. 1844 att studera handelsförhållandena i Ostindien och Kina samt åvägabringa en handelstraktat emellan Sverige-Norge och Kina. En sådan lyckades det honom ock att afsluta i Kanton 20 mars 1847. Efter sin återkomst till fäderneslandet utgaf L. Chinas hondel, industri och statsförfattning (1848). Han tillbragte återstoden af sin krafts dagar som disponent i myrodlingsbolaget på Gottland, men flyttade 1864 till Stockholm. 2. Edvard Olof L. (skrifver sig Liljewalch), den föregåendes son, affärsman, kommunalman, f. 31 jan. 1833 i Stockholm, utbildades för affärslifvet, framför allt genom vidsträckta utländska studieresor i yngre år. Återkommen till Sverige, praktiserade han först några år på kontor, hvarefter han 1856 bildade egen grosshandels- och rederifirma i Visby. L. flyttade sedermera till Stockholm och gjorde där en synnerligen betydelsefull insats i vårt ekonomiska lif genom att taga initiativet till stiftandet af det numera världsbekanta Bergnings- och dykeriaktiebolaget Neptun (1870). L. blef detta bolags förste verkställande direktör och kvarstod som sådan till 1901. Äfven som kommunalman har L. spelat en framstående roll under sitt 20-åriga medlemskap af Stockholms stadsfullmäktige (1886-1906), hvarunder han bl. a. var ordf. i gasverksstyrelsen och i drätselnämnden. 3. Karl Fredrik L. j:r (skref sig Liljevalch), den föregåendes broder, affärsman, donator, f. 29 juli 1837 i Stockholm, d. 24 april 1909 på sin egendom Saltskog vid Södertälje, hade anställning bl. a. å L. J. Hiertas kontor i Stockholm och fullbordade sin affärsutbildning under en flerårig vistelse i England. Efter återkomsten till Sverige egnade han sin verksamhet först åt tillgodogörandet af de norrländska skogsrikedomarna. Sammanförandet af det stora Bergviksbolaget blef den förnämsta frukten af hans arbete på detta område. För utnyttjandet af de mellansvenska fosforhaltiga järnmalmerna bildade han sedan tillsammans med engelska kapitalister Grängesbergs grufakticbolag samt förvärfvade aktiemajoriteten i järnvägarna från Grängesberg till Oxelösund, hvilka företag sedermera sammanslötos i det bekanta Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund med L. som den förnämsta drifkraften. Vid sidan af denna betydelsefulla ekonomiska verksamhet egde L. många andra intressen. Stor naturvän, var han den hufvudsaklige initiativtagaren till grundläggandet af Biologiska museet i Stockholm, och någon tid före sin död skänkte han medel till inrättande af ett dylikt museum äfven i Uppsala. Under lifstiden utvecklade L. vidsträckt välgörenhet, och genom sina testamentariska dispositioner