politik, som bl. a. gick ut på att ej stöta de i slafverifrågan delade gränsstaterna ifrån sig, hvilket skulle ha äfventyrat den slutliga segern för den sak L., stödd på sin ämbetsed, ansåg som sin hufvuduppgift, nämligen upprätthållandet (och efter krigsutbrottet närmast återställandet) af Unionen. Sin åsikt om Unionens räddning som hufvuduppgiften angaf L. bl. a. i sitt berömda svar till H. Greely (22 aug. 1861): "Om jag kunde rädda Unionen utan att befria en enda slaf, skulle jag göra det; om jag kunde rädda Unionen genom att befria alla slafvar, skulle jag göra det; om jag kunde rädda den genom att befria några och lämna de andra orörda, så skulle jag göra äfven det". Hösten 1862 syntes för L., efter några sent omsider vunna militära nordstatsframgångar af stor betydelse, tiden omsider vara inne för ett afgörande steg i slafveri-frågan. 22 sept. utfärdade han, stödd på de utomordentliga befogenheter presidenten anses ega i krigstid, sin förberedande proklamation om slafvericts afskaffande 1 jan. 1863 i de stater, som då ännu voro i uppror mot Förenta staterna, och nyårsdagen 1863 följde den definitiva frigörelseproklamationen, hvari L. som högste befälhafvare och "som en nödvändig åtgärd för upprorets undertryckande" förklarade slafvarna inom det upproriska sydstatsområdet för all framtid fria. Under tiden fortsatte L., som ursprungligen varit anhängare af slafveriets afskaffande genom skadestånd till slafegarna, sina bemödanden att genom författningsändring fullständigt upphäfva allt slafveri inom Förenta staternas område. Kongressens samtycke härtill vanns 31 jan. 1865, men först 18 dec. s. å. -- efter L:s död -- kunde författningsändringen, efter att ha ratificerats af tillräckligt antal stater, af hans efterträdare proklameras som definitivt genomförd. L. omvaldes 8 nov. 1864 till Förenta staternas president (med general Mac Clellan som motkandidat, och emottog 4 mars 1865 med ett berömdt tal sitt andra presidentmandat. Det långvariga inbördeskriget var då nära sitt slut, och 4 april 1865 kunde L. hålla sitt intåg i sydstatshufvudstaden Richmond; general Lees kapitulation vid Appomattox med sydstatsarméns hufvudstyrka följde kort därefter, 9 april. Då L. 14 april 1865 på Fords teater i Washington bevistade en festföreställning, tillfogade en halfgalen sydstatsfanatiker, skådespelaren J. W. Booth (se d. o., sp. 1138), som smugit sig in i presidentens loge, honom ett sår i tinningen medelst ett pistolskott, och L. afled, utan att ha återfått medvetandet, 15 april på morgonen. Hans lik begrofs på statens bekostnad i Springfield. -- L. prisas med rätta som en af världshistoriens ädlaste karaktärer och lade under inbördeskriget i dagen stora statsmannaegenskaper, hvilka hans samtid kanske först efter hans tragiska död lärde sig att till fullo uppskatta. Ej minst med hänsyn till det ömtåliga rekonstruktionsarbetet efter inbördeskrigets slut var L:s död i segerns ögonblick en stor nationalolycka, och det har med rätta sagts, att "Booth mördade den ende uppriktige och mäktige vän sydstatsmännen hade bland sina besegrare" (Morse). L. var lugn och kallblodig, något långsam i att fatta beslut, men orubblig och energiskt målmedveten vid deras genomförande. Han var i sitt uppträdande enkel och godlynt humoristisk mot en bakgrund af sorgbundenhet, hvilken några af hans lefnadsskildrare härleda från en hjärtesorg i ungdomen och som säkerligen närdes af den ensamma ställning utan någon verkligt förtrolig vän och medarbetare han som president fick intaga under de ansvarsfulla krisåren. Som folklig vältalare kunde han både vara humoristiskt slagfärdig och högstämdt gripande; hans korta tal vid invigningen af minneskyrkogården på Gettysburgs slagfält (nov. 1864) tillhör den amerikanska litteraturens pärlor. Statyer öfver L. ha rests i Chicago, Washington, Springfield m. fl. nordamerikanska orter. -- L:s Complete work ha senast utgifvits i 12 bd 1906--07 (en mindre uppl. i 2 bd af Nicolay och Hay 1894). Hans berömda talduell med Douglas 1858 har utgifvits bl. a. af E. E. Sparks 1908. Förnämst af de många biografierna är den af L:s privatsekreterare J. G. Nicolay och J. Hay utgifna, "Abraham L., a history" (10 bd, 1890; Hay har utgifvit ett sammandrag, "A short life of Abraham L.", 1904). L:s presidenttid skildras utmärkt hos J. F. Rhodes, "History of the United statcs from 1850". Bland kortare biografier märkas sådana af C. Schurz (1891), J. T. Morse (2 bd, 1896), Ida M. Tarbell (2 bd, 1900) och A. Rotschild (1906). Äldre och delvis okritiska, men rika på personliga minnen äro biografier af W. H. Lamon (2 bd, 1872) och W. H. Herndon (3 bd, 1889), reviderad uppl. 1892). En till svenska öfv. biografi af Thayer (1886) är närmast att anse som en anekdotsamling. -- 2. Robert Todd L., son till L. 1, f. 1 aug. 1843 i Springfield, afbröt 1864 sina juridiska studier för att till inbördeskrigets slut tjänstgöra som kapten i general Grants armé, blef 1867 praktiserande advokat i Chicago, var mars 1881--mars 85 krigsminister först i Garfields och sedan i Arthurs kabinett samt. 1889--93 amerikansk minister i London. Han återtog sedan sin advokatverksamhet och tillhör styrelserna för flera omfattande affärsföretag. 1--2. ^{V. S--g.} Lincolnfåret [linken-], engelsk långullig fårras (se pl. II till art. Fårsläktet), som förädlats med Leicesterrasen och på grund af sin höga ullafkastning -- 4 à 4,5 kg. pr individ årligen -- är mycket omtyckt i Australien och Argentina. J. Hillier i Buenos Aires köpte en bagge af detta slag i England för 27,405 kr. ^{H. F.} Lincolnshiresvinet [li'nkan{ra-], en lokalras tillhörande de hvita engelska svinraserna, vid hvilkas bildande användts kinesiskt blod. ^{H. F.} Lincoln's inn [Hakens i'n]. Se Barrister, Inns of court och Lincoln, sp. 567. Linctus (af lat. lingere, slicka), farm., en sött smakande, flytande medikamentform, som innehåller riklig mängd sirap, honung e. d. Den användes ofta i barnpraktik för att underlätta intagandet af vissa illasmakande medikament, såsom kräkrot, olja o. d. Linctus har simmig beskaffenhet och är ibland ett slags emulsion. I Sv. farmakopén ingå L. oleosus, mandeloljesaft, som utom mandelolja innehåller altheasirap och bittermandelvatten jämte arabiskt gummi och vatten, samt L. pectoralis, bröstsaft, som beredes af Roséns bröstdroppar, flytande kräkrotextrakt, sockersirap, gummislem och vatten. ^{C. G. S.} Lind, bot. Se Tilia. Lind, Jenny. Se Lind-Goldschmidt. Lind, Anders Petter, i Kustorp, riksdagsman, hemmansegare, f. 19 april 1828 i Tanum. Göteborgs och Bohus län, d. 8 maj 1888 i