anställd i svenska kommissariatet vid världsutställningen i Philadelphia. Han bosatte sig därefter i Amerika och var 1878--88 lärare i naturvetenskap vid Augustana college, Rock Island, Ill., 1888--93 statsgeolog och intendent vid statens naturhistoriska museum i Springfield och 1895--1906 direktör vid det naturhistoriska museet och biblioteket i Cincinnati, Ohio. Sedan 1906 har han varit chef för en teknisk-kemisk fabrik i Chicago. L. har skrifvit vetenskapliga afh. i lärda samfunds publikationer, öfversatt delar af Brehms "Thierleben" till svenska (1874--76) samt har redigerat en volym af "Reports of the Geological survey of Illinois" och nio årgångar af "The journal of the Cincinnati society of natural history". ^{O. A. L--r.} Lindahl, Edvard Valdemar, lärare, kommunalman, f. 22 aug. 1845 i Asarum, Blekinge län, student i Lund 1862, filos. doktor där 1868, vardt 1871 adjunkt och 1887 lektor i historia och modersmålet vid Malmö högre allm. läroverk. L. invaldes 1887 i Malmö stadsfullmäktige, där han 1907 efterträdde K. Herslow som ordf., och är en af stadens verksammaste och inflytelserikaste kommunalmän. 1891--1907 var han sekreterare i Malmö industriförening och 1896 industriutställningens sekreterare. Utom historiskt och pedagogiskt författarskap har L. äfven idkat flitigt skriftställarskap i pressen ("Sydsvenska dagbladet") och verkställt en mängd öfversättningar af vitterhet. Lindahl, Per Axel Ludvig, väg- och vattenbyggnadsingenjör, f. 1858, utexaminerad från Teknologiska institutet 1879, löjtnant vid Väg- och vattenbyggnadskåren 1886, öfverstelöjtnant 1907, var 1879--90 anställd vid Stockholms stads vattenlednings- och brobyggnadsarbeten, bl. a. som arbetschef för uppfartsvägen till Södermalm 1885--89. Sedermera har L. varit konstruktör och kontrollant eller arbetsledare vid uppförande af åtskilliga större offentliga eller enskilda husbyggnader i Stockholm och landsorten, bl. a. Operans och Dramatiska teaterns nybyggnader. 1900--02 var L. t. f. föredragande i Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ang. kanalförslaget Vänern--Kattegatt och 1901--02 distriktschef i södra distriktet. Sedan 1907 är L. byggnadschef för arméns kasernbyggnader och ordf. i arméns kasernbyggnadsnämnd. L. är docent i byggnadsteknik vid Tekniska högskolan sedan 1900 och har från trycket utgifvit åtskilliga uppsatser i tekniska frågor. ^{S. L--k.} Lindansare (Ekvilibrist), gymnastisk konstmakare, som på en (vanligen högt öfver marken) spänd, stram lina skrider fram, dansar och utför allehanda svåra rörelser. Se vidare Akrobat. Lindare, zool. Se Sutare. Lindau, stad i bajerska reg.-omr. Schwaben, ligger på en ö i Bodensjön och står i förbindelse med fastlandet medelst en 219 m. lång träbro och en 555 m. lång stenbank, öfver hvilken gå järnvägarna till München och Vorarlberg. 6,531 inv. (1905). Staden har god hamn, som utgör centralpunkten för samfärdseln emellan Bajern och Schweiz, och besökes mycket af främlingar som klimatisk kurort. -- L. uppges ha uppstått af ett romerskt fältläger, Castrum Tiberii. 1275--1803 var det fri riksstad. 1647 belägrades det utan framgång af svenskarna under Wrangel. (^{J. F. N.}) Lindau. 1. Rudolf L., tysk diplomat och författare, f. 1829 i Gardelegen, d. 1910 i Paris, var tidtals köpman, tidtals diplomat, hade grundligt lärt känna östra Asien, förvärfvade rikedom i Amerika, var en tid anställd som privatsekreterare hos furst Bismarck och deltog efter 1892 i Konstantinopel som tyskt ombud i förvaltningen af Turkiets statsskuld. Genom dessa vidsträckta resor och skiftande sysslor hade L. lärt känna samhällets öfre skikt, främlingskolonierna i Kina och Japan, Orientens brokiga värld och det hemliga kuliss-spelet. Ur dessa sina erfarenheter tog L. ämnena för sina romaner och noveller (samlade i 6 bd 1893), af hvilka de smärre berättelserna Reisegefährten, Der lange holländer, Die kleine welt ("Den lilla verlden". 1880), och de stora romanerna Robert Ashton (1877), Gute gesellschaft (1879) och Fanar und Mayfair (1898) kunna nämnas. L. skref dessutom reseskildringar m. m. Till sv. tolkades "Den aningsfulle" (1878), "En afvecklad affär" (s. å.) och "Noveller från Japan" (1885). Se E. Schmidt i "Charakteristiken", II (1901). 2. Paul L., den föregåendes broder, tysk författare, f. 1839 i Magdeburg, vistades flera år i Paris för att tillegna sig de franske teaterförfattarnas och kåserande kritikernas metod. 1864 återvände han till Tyskland, deltog i redaktionen af flera tidningar och uppsatte i Leipzig den illustrerade journalen "Das neue blatt" (som han skötte 1869--71) samt i Berlin den stort anlagda politisk-litterära veckoskriften "Die gegenwart" (hvilken stod under L:s ledning 1872--81) äfvensom månadsskriften "Nord und süd" (1878--1904). L. utöfvade länge ett mäktigt kritikervälde i Berlin, hvilket likväl bröts ungefär 1890. Han reste då utomlands, vardt efter några år teaterintendent i Meiningen och återvände 1899 till Berlin som teaterledare. Inom bokvärlden gjorde L. sitt inträde med reseskildringarna Aus Venetien (1864) och Aus Paris (1865), men vann ett namn först genom Harmlose briefe eines deutschen kleinstädters (2 bd, 1870: 2:a uppl. 1879) och Litterarische rücksichtslosigkeiten (3 uppl. 1871). L. har skrifvit en massa dramatiska stycken, bl. a. Marion (1868), Maria und Magdalena (1872; "Maria och Magdalena", 1875), Ein erfolg (1874) och Gräfin Lea (1880; "Grefvinnan Lea", s. å.); de införde i Tyskland den franska dialogen, ha goda roller och väl beräknade effekter, men sakna sanning och betydelse. De ha likväl spelats mycket och äro delvis samlade i Theater (4 bd, 1873--81). Af L:s öfriga arbeten förtjäna nämnas Moderne märchen (1871), Vergnügungsreisen (1875; "Här och der för ro skull", s. å.), Dramaturgische blätter (1875--79), Nüchterne briefe aus Bayreuth (1876; 9:e uppl. 1879), Herr und frau Bewer (1882; 10:e uppl. 1899; "Herr och fru Bewer", 1888), Aus der hauptstadt (5 uppl. 1884), Berlin (3 bd, 1886--88; "Berlin i våra dagar", 1887--88), Wunderliche leute (1888; "Underligt folk", 1889), Hängendes moos (1892; "Hängmossa", 1893) och Der agent ("För snöd vinning". 1899). En flack, men skicklig förströelseförfattare, står L. mycket under sin långt mindre kände broder. Hans kritik är likaledes skicklig, men utan egentligt väckande förmåga. Lindbast. Se Beklädnadsväxter. Lindberg, socken i Hallands län, Himle härad. 4,452 har. 1,729 inv. (1910). L. bildar med Torpa