ett regalt pastorat i Göteborgs stift, Yarbcrgs kontrakt. Lindberg, William, industriidkare, f. 28 mars 1818 i Helsingör, där fadern var svensk konsul, d. 13 jan. 1877 i Stockholm. Genom grefve A. E. v. Rosen sattes den obemedlade gossen i tillfälle att genomgå Teknologiska institutet och fick genom O. E. Carlsunds förord anställning vid Morsings mekaniska verkstad i Nyköping, hvarefter han antogs till l förste maskinist på det l där (1836-37) byggda ångf. "Norrland", hvilket till en början fördes af Carlsund. Sedan L. några år varit verkmästare på Långholmsverkstaden vid Stockholm, fick han 1845 anställning vid Stadens stora skeppsvarf vid Tegelviken på Södermalm. 1853 öfvertog han denna anläggning, som han utvidgade med en mekanisk verkstad. Utan att själf vara uppfinnare eller konstruktör egde L. i aktningsvärd grad de egenskaper, som utmärka den framstående arbetschefen och affärsmannen. Också utvecklade sig etablissemanget under hans energiska ledning till den betydenhet, att vid L:s död (1877) den 138:e under hans tid där byggda ångbåten stod på stapeln och varfvets årliga tillverkningsvärde belöpte sig till 1,200,000 kr. (Se vidare Lindbergs verkstads- och varfsaktiebolag.) Alltifrån de nya kommunallagarnas tillkomst (1862) var L. en af hufvudstadens stadsfullmäktige. 1869--72 var han ett af dess ombud i riksdagens Andra kammare. Lindberg, Sextus Otto, botanist, f. 29 mars 1835 i Stockholm, d. 20 febr. 1889 i Helsingfors, "blef student i Uppsala 1855 och egnade sig åt botaniken, särskildt åt insamling och undersökning af mossor, men idkade samtidigt medicinska studier vid Karolinska institutet i Stockholm, där han blef kir. kandidat 1859 och med. licentiat 1863. Genom sina samlingsresor i Skandinaviens olika delar vorden Sveriges förnämste mosskännare, utsträckte han efter hand sina undersökningar äfven till de utländska formerna. Många smärre uppsatser af honom från denna tid ingå i Vet. akad:s öfversikt samt i in- och utländska tidskrifter (äfven 2:a delen af Hartmans flora, 9:e uppl., är till stor del ett verk af L.). 1864 utgaf L. i Uppsala för med. doktorsgrad den på gränsen till botaniken stående farmakologiska afh. Om de officinela barkarne samt speciminerade s. å. för professuren i botanik vid Helsingfors universitet med en afh. Om de europeiska Trich?tomeæ. Han utnämndes till professor i botanik vid Helsingfors universitet 1865 och egnade sig sedan dess oaflåtligt och nästan uteslutande åt mossornas systematik, på hvilket område han var samtidens förnämsta auktoritet. Som vetenskaplig forskare och som ordf. i Societas pro fauna et flora fennica verkade han mycket för botanikens studium i Finland. L. redogjorde icke i några mera omfattande verk i ett sammanhang för sina mer på studier i naturen än på morfologiska teorier grundade åsikter rörande mossornas naturliga system. Hans arbeten utgöras af en stor mängd uppsatser, afhandlingar och monografier, de flesta i in- och utländska lärda sällskaps liandlingar och tidskrifter samt i akademiska program. Här må nämnas Musci scandinavici in systemate novo naturali dispositi (1879) samt Utkast till en naturlig gruppering af Europas bladmossor med loppsiltande frukt (1878). Tidigare företrädesvis sysselsatt med studiet af bladmossorna, egnade han sig sedermera med förkärlek åt de mer förbisedda lefvermossorna. Af dessa utgaf han ett exsickatverk, Hepaticce Scandinavice exsiccalce, hvaraf dock endast l faskikel utkom. En stor roll i alla hans arbeten spelar utredningen af arternas synonymi, i hvilket afseende han utvecklat en exempellös noggrannhet. L. blef filos, hedersdoktor vid Uppsala universitets jubelfest 1877. Hans utmärkta herbarium inlöstes af Helsingfors universitet. Jfr "Minnesord" af J. P. Norrlin i "Finska Vet. soc:s Acta", XVII (1891). F. E.* Lindberg, Karl Johan, violinist, f. 8 mars 1837 i Lemo, Finland, studerade 1856-58 för F. David vid Leipzigs konservatorium och för J. Joachim i Hannover, företog konsertrcsor, blef konsertmästare vid Helsingfors' Nya teater 1864, violinist i hofkapellet i Stockholm 1869 och var konsertmästare där 1882-88 samt violinläraro vid konservatoriet 1873-1903, från 1879 äfven lärare i ensemblespcl. Han blef led. af Mus. akad. 1875 och erhöll professors titel 1897. L. har handledt öfver 1,000 elever. Han har utgifvit studieverk för violin. -- Hans dotter Sigrid Johanna L., f. 5 jan. 1871 i Stockholm, studerade violin där och i Paris samt har med framgång konserterat i vidt skilda länder. A. L.* Lindberg. 1. Johan Adolf L., medaljgravör, f. 4 sept. 1839 i Stockholm, sattes vid 14 års ålder i guldsmedslära, lämnade denna efter ett år, blef då elev vid Slöjdföreningens skola och af Lea Ahlborn vid k. myntet, där han arbetade i 8 år ("såg mycket pengar, men fick mycket få"). 1859--67 var han elev af konstakademien, men vistades 1864--66 i Köpenhamn och Paris, där han var elev af P. Tasset, för hvilken han studerade äfven vid sin andra vistelse i Paris, 1877. L. blef led. af konstakademien 1885 och vice professor i teckning 1892. Vid Myntverket blef han gravör 1897, s. å. blef han led. af danska konstakademien. Bland L:s tidigare medaljer märkas dylika öfver Karl XV (1872), E. Lundgren (1876), Elise Hwasser (s. å.), Uppsala universitets jubelfest (1877), konstutställningen i Göteborg (1881), K. teaterns jubelfest (1882) och Orientalistkongressen (1889). Han har utfört medaljer eller plaketter bl. a. öfver K. Snoilsky (1879), K. J. Bonde (1887), G. W. Palm (s. å.), K. G. af Ugglas (1889), S. Lagerberg (1890), J. Nordenfalk (s. å.), Jenny Lind (1891), G. Wennerberg (s. å.), Pasteur (1892), F. Dardel (s. å.), H.