af Isak Berg och Leipzigkonservatoriet samt af Delsarte i Paris och Garcia i London, slog sig ned som sånglärare i Dusseldorf och kallades till professor vid domkören i Hannover, där han vann mycket anseende, verkade senare i Köln och från 1880-talet i Sverige. Lindin, Karl Olof Erik, svensk-amerikansk landskapsmålare, f. 15 juni 1869 i Fellingsbro, Närke, utvandrade 1838 till Amerika. Efter förberedande studier i Chicago reste han 1893 till Paris, där han studerade under Laurens, Constant och Aman-Jean till 1897. Sedan dess är han bosatt i Chicago. Han har utställt i München, Stockholm (1897) och Paris (1900). Hans landskap utmärkas genom mjuka, mildrade färgeffekter. Särskildt har han mästerligt återgett prärien i högsommarns soldis. O. A. L--r. Linding, ett af vissa äldre författare på 1700-och 1800-talen användt ord i samma betydelse som puppa. J. C. Lindisfarne [lirndisiän]. Se Holy island. Lindl. (äfven L dl), vid växtnamn förkortning för engelske botanisten John Lindley (se denne). Lindlar, kommun i preussiska reg.-omr. Köln (Ehenprovinsen). 6,449 inv. (1905). Kruttillverkning, bergsbruk (bly och järn). J. F. N. Lindley [-le], Karl Gustaf (Charles), socialdemokratisk politiker, f. 1865 i Stockholm, gick till sjöss 1881 och återvände till Sverige 1894, sedan han kommit i tillfälle att deltaga i organiseringen af de engelske sjömännen. Som ombud för Göteborgs hamnarbetare besökte L. 1896 åter England och började därefter ett lika svårt som fruktbärande arbete för att samla de svenske transportarbetarna, hvilkas förbund bildades 1897; det är numera anslutet till internationella transportarbetarförbundet. L. tillhörde 1904-09 socialdemokratiska partiets styrelse och är medlem af landssekretariatet (se Landsorganisationen i Sverige). Han blef 1903 genom socialdemokraternas röster i Stockholm invald i Andra kammaren, som han tillhörde 1904-11. Han var led. af sjöfartskommittén (1906). J. C. Lindley [li'ndli], John, engelsk botanist, f. 5 febr. 1799 i Catton, nära Norwich, d. l nov. 1865, var som yngling sysselsatt med trädgårdsskötsel och fröhandel, men blef 1818 (eller 1819) anställd hos sir Joseph Banks som biträde vid dennes bibliotek. 1822 blef han biträdande sekreterare vid Horticultural society i London samt inlade som sådan stor förtjänst om sällskapets utveckling. Samtidigt innehade han, från 1829 till 1860, anställning som lärare i botanik vid University college och blef vid sitt afsked professor emeritus samt var exa-minator i botanik vid University of London 1861- 63. L. var en mycket flitig författare, och otaliga äro hans arbeten på såväl den vetenskapliga som den tillämpade botanikens olika fält. Af monografier, som han utgifvit, må nämnas Rosarum monographia (1820), Monograph ön the genus Digitalis (1821), The genera and species of orchidaceous plants (1830-40) och Monograph ön the Victoria regla. Af öfriga arbeten må anföras A key to structural, physiological and systematic botany (1832), hvilken öfversattes på flera språk och senare utkom i en tillökad upplaga under titeln Elements of botany, vidare An introduction to the natural system of botany (1830), A natural system of botany (1836) och The vegetable kingdom (1846; 3:e uppl. 1853). Äfven utgaf han en Flora medica (1838), Medical and economic botany (1849) samt, jämte W. Hutton, The fossil flora of Great Britain (1831-37). Hans Theory of horticulture (1840; 2:a uppl. 1855) öfversattes på de flesta europeiska språk och reproducerades i Amerika. "The gardener's chronicle" grundlades af L. 1841. A. G. N. Lindley [li'ndli], William, engelsk ingenjör, kommunaltekniker, f. 1808 i London, d. där 1900, vann rykte som nydanare af Hamburgs stadsplan, vatten- och afloppsledningar m. m. efter den stora branden 1842. L. erhöll 1851 i uppdrag att projektera utvidgning och ombyggnad af Londons äldsta och största vattenledningsverk för New river company. Efter att ha lämnat Hamburg 1860 ledde han anläggning af vattenverk och afloppssystem i Frankfurt a. M., Budapest, Dusseldorf, Warschau, Petersburg m. fl. storstäder. G. H--r. Lindm., vid växtnamn förkortning för svenske botanisten K. A. M. Lindman (se denne). Lindman, Kristian Fredrik, matematiker, f. 17 sept. 1816 i Vireda socken, Jönköpings län, d. 10 jan. 1901, blef student i Uppsala 1835, filos, doktor 1842 och docent i astronomi 1843 samt var t. f. astronomie observatör 1843-44. Han var lärare vid Uppsala realgymnasium 1843-49 och 1849 -87 lektor i matematik vid Strängnäs högre elementarläroverk. Han blef led. af Vet. akad. (1858) och Vet. soc. i Uppsala (1873). L. utvecklade stor produktivitet både som vetenskaplig författare och läroboksutgifvare. Sina lärda mödor egnade han hufvudsakligen åt teorien för definita integraler, hvilken han behandlade i ett stort antal afhandlingar och uppsatser och inom hvilken han dels bestämde flera sådana, hvilkas värden förut varit obekanta, äfvensom angaf åtskilliga ganska användbara specialmetoder, dels närmare undersökte och med numeriska tabeller försåg vissa mera anmärkningsvärda integraler. Äfven med andra frågor, hvilka på visst sätt sammanhänga med teorien för definita integraler, t. ex. seriesummering, derivator af högre ordningar och integration af differentialekvationer, sysselsatte han sig. Af hithörande afhandlingar må nämnas Om några definita integraler (Vet. akadrs handl., 1850), Om de transcendenta funktionerna G(a) och Z(a) (ibid., bd 5, 1864), Bestämning af några funktioners högre derivator samt af åtskilliga dermed sammanhängande definita integraler (ibid., bd 5, 1866), D'une fonclion transcendente (Vet. soc:s acta, bd 9, 1874; omarbetning af en redan 1851 i samma "acta" tryckt afhandling: De func-tione quadam transcendente), Observations sur les lables d'intégrales définies de M. Bierens de Haan (Bihang till Vet. akad:s handl., bd 10, 1885), Om uppfinningen af logarithmerna samt om noggrannheten hos beräkningar j verkställda medelst logarith-mer (i Strängnäs elem. lärovrs årsber. 1860). Dessutom offentliggjorde han 19 uppsatser i "Öfversigt af Vet. akadrs förhandl." och ett 30-tal andra i "Archiv der mathematik und physik" samt i "Tidskrift för matematik och fysik". Som läroboksförfattare inlade L. stora förtjänster om elementarundervisningen. Han utgaf på detta område läroböcker, som fördelaktigt utmärkas genom