landet, 2 mtl, tax. till 115,900 kr. (1909). L. synes enligt Styffe ha blifvit bebyggdt till sätesgård 1516 af rikshofmästaren Ture Jönsson (Tre rosor). Det egdes sedermera af sonen Johan Turesson och sonsonen Gustaf Johansson, grefve till Bogesund och friherre till L. Genom dennes dotter Sigrid kom L. till Bengt Gabrielsson Oxenstierna, friherre till L., som bebyggde gården med ett ståtligt, af storartade anläggningar omgifvet slott (se fig.), som, att döma af de få resterna och Sueciæ-verket, varit ungefär 16 m. i fyrkant invändigt och haft metertjocka murar. Enligt Linné, som besökte stället 1746, fanns där inredt ett praktfullt romerskt bad efter antikt mönster. I nordvästra hörnet har stått ett torn med murar af 1,5 m. tjocklek, i hvilket finnes en brunn, som ännu begagnas. Slottet nedbrann 16 maj 1792, men flyglarna kvarstå. Kanslipresidenten B. Oxenstierna bortbytte 1684 L. mot Rosersberg till grefve J. G. Stenbock, hvars svåger grefve A. Lillie redan 1685 finnes antecknad som L:s egare. Dennes sondotter förde L. 1709 till sin man, riksrådet grefve M. J. De la Gardie, och genom dennes dotter Eva kom det till Klas Ekeblad, egare af Stola, hvarigenom L. för en längre tid fick samma egare som detta (se Stola). - 4. Mekanisk verkstad, en af de största anläggningarna för skeppsbyggeri i Sverige, belägen vid Göta älf i Lundby ined staden Göteborg 1905 införlifvade socken på Hisingen. Egendomen L., 1 mtl säteri, som förr tillhört släkten Anckarhielm, köptes 1844 af bl. a. grosshandlaren Th. V. Tranchell, som där anlade ett mindre skeppsvarf och 1851 en mekanisk verkstad för byggande af järnångfartyg äfvensom slip för upphalning af fartyg. Dessa anläggningar öfvertogos 1858 af Motala mek. verkstads a.-b., som betydligt utvidgade dem och fullbordade ytterligare en slipbana samt anlade torrdocka, en af de största i Sverige. På grund af bolagets iråkade obestånd öfvertogs rörelsen 1893 af "L:s verkstads arrenda-torer" och 1894 af det nuv. "L:s verkstads aktiebolag". Under detta bolags tid har verkstaden undergått genomgripande förändringar. Sålunda ha ångpanneverkstad, plåtslagarverkstad, galvaniseringsverk, elektrisk kraftstation, riggarverkstad m. m. nybyggts samt gjuteriet, maskinverkstaden, stapelbäddarna, båda sliparna, dockan m. m. ombyggts och förändrats. Driften är genomgående elektrisk. Tillverkningen utgöres af ångfartyg, ångpannor samt alla slags maskiner och gjutgods. En stor del af svenska flottans krigsfartyg och de första svenskbyggda oceanångarna ha utgått från detta varf. 1859-1910 tillverkades vid varfvet 406 större och mindre ångfartyg. Sliparna begagnades under samma tid af 4,643 fartyg och dockan af 1,044. Tillverkningsvärdet under de sista 5 åren har i medeltal varit 2,5 mill. kr. Fastigheten (jordområde, verkstäder och boningshus) var 1911 taxerad till 2,3 mill. kr. Arbetsstyrkan var i juni 1911 700 ord. arbetare. - Invid verkstadens skeppsdocka på en höjd, hvarest numera arbetarbostäder blifvit uppförda, låg det forna slottet L. (Lindisholmr), som tydligen varit kringflutet af vatten. Det namnes 1253 i Håkan Håkanssons saga och omtalas flera gånger under 1330-talet, då konung Magnus Eriksson stundom uppehöll sig där. Som befäst ort synes

Hufvuddelen af Lindholmens mekaniska verkstad och varf. slottet ha egt betydelse endast före anläggningen af Gamla Älfsborg. Inga lämningar finnas kvar af detsamma. Hösten 1788 lät Gustaf III i hast uppkasta ett retranchement vid L., men denna befästning, som 1789 iståndsattes, fick sedan förfalla. Lindholmens polygon, benämning på den del af Karlskrona sjöfront, som i slutet af 1600-talet anlades å den närmast s. om Trossön liggande Lindholmen och bestod af bastionerna Neptunus och Castor jämte mellanliggande långa kurtin, bakom hvilken "reparebanan" 1696 anlades. Jfr Karlskrona, situationsplan, och sp. 1086 och 1087. L. W:son M. Lindholms skans, i Småland, 7 km. utanför Västervik, på en holme i Lucernfjorden, byggdes 1717 på stadsbornas bekostnad och bestyckades med 12-pundiga kanoner. 1719 anhöllo Västerviks borgare om K. M:ts medgifvande att slippa underhålla och bevaka L., som, sedan detta medgifvits, sålunda förföll. 1788 synes skansen dock ha nödtorftigt iståndsatts. L. W:son M. Lindhult, gods i Stafsinge socken, Hallands län, utgör med Hässlås och Torebo 3 mtl, tax. till 360,000 kr. (1910). I midten af 1400-talet hörde L. under Hjuleberg. Först i början af 1600-talet blef det sätesgård och egdes då af den för sin grymhet bekante Mog. Gyllenstierna, ståthållare på Varberg (d. 1639). Från 1756 har L. tillhört medlemmar af släkten Lilliehöök och eges nu af bröderna kaptenen K. J. och lektorn Fr. Lilliehöök. Länets landtbruksskola var från 1870 länge förlagd till L. Wbg. Lindhult, Oskar, sånglärare, f. 1831 i örby prästgård, Älfsborgs län, d. 1907 i Göteborg, elev