653 Lindskog-Lindstedt 654 rades till filos, doktor 1886, var sept. 1885-jan. 1886 t. f. professor i matematisk och teoretisk mekanik vid Tekniska högskolan och 1885-92 docent i mekanik vid Uppsala universitet, utnämndes 1891 till lektor i matematik och fysik vid Kristianstads ' högre allmänna läroverk, tjänstgjorde 1900-09 som rektor vid Vänersborgs högre allmänna läroverk och är sedan 1909 lektor i matematik och fysik vid Göteborgs högre realläroverk. L. har utgifvit bl. a. JJber die drehung eines starren körpers, auf den keine kräfte wirken, um einen festen punkt (i "Acta Soc. scient. Ups.", 1884), En rings rörelse i en miska (i Uppsala univ:s årsskrift, 1888), Lärobok i mekanik (1894) och (i förening med K. A. Me-bius) Lärobok i fysik (öfv. och bearbetn. efter Oanots "Traité élémentaire de physique"), 7. Mekanik (1887). R. N-n. Lindskog, Klas, filolog,' universitetslärare, f. 15 juni 1870 i Göteborg, blef 1888 student i Lund, .där han 1897 promoverades till filos, doktor, 1895 docent i latinska språket och litteraturen, 1901 e. o. och 1908 ord. professor i grekiska språket och litteraturen. Bland hans skrifter märkas Quccstiones de paralaxi et hypotaxi apud priscos latinos (1896) och Studien znm antiken drama, I, II (1897). L. har öfversatt Thukydides (i "Valda klass. förf. från antiken i svensk tolkning", 1904). Lindstedt, Johan Magnus, präst, kommunalman, f. 14 juli 1844 i Långasjö, Kronobergs län, blef student i Uppsala 1869, aflade teol. examen 1870, prästvigdes s. å., blef komminister i Löth 1875 samt kyrkoherde 1879 i Borgholm och 1892 i Torsås. 1904 utnämndes han till kontraktsprost. Han var kyrkomötesombud 1908, 1909, 1910. L. var stadsfullmäktiges ordf. i Borgholm 1880-92 samt har varit landstingsman och led. i järnvägs-och bankstyrelser ni. m. L. tog initiativet till och var jämte M. Lundborg och 0. Ahnfelt 1903 en af stiftarna af Allmänna svenska präst-föreningen (se d. o.) samt dess vice ordf. s. å. Bland L:s tryckta skrifter må nämnas Ölands och Borgholms slotts historia (1882; 6:e uppl. 1907), Adventsbndskap, en serie predikningar (1882) och Förslag till handledning vid undervisningen i den kristna tros- och sedeläran (1909). Lindstedt, Anders, astronom, försäkringsmatematiker, högskollärare, ämbetsman, f. 27 juni 1854 i Sundborns socken, Dalarna, student i Lund 1872, filos, kandidat 1874, observatör vid Hamburgs observatorium läsåret 1874-75, filos, doktor (primus) och docent i astronomi vid Lunds universitet 1877, kallades 1879 till observatör vid Dor-pats universitet och utnämndes 1883 till professor i använd matematik där. 1886-1909 var han professor i matematik och teoretisk mekanik vid Tekniska högskolan i Stockholm, var därjämte 1888 och hela året 1889 lärare i mekanik vid Stockholms högskola, 1890-1902 inspektör öfver försäkringsanstalterna i riket, 1890-1909 föredragande i Civildepartementet af försäkringsärenden och 1897-1905 censor vid mogenhetsexamina. Han förordnades 1902 till Tekniska högskolans rektor; 1909 utnämndes han till regeringsråd. L. deltog från sitt första studentår i observationerna på Lunds observatorium samt utförde själfständiga observationsarbeten å Lunds, Hamburgs och Dorpats observatorier. Bland hans arbeten på detta område må nämnas Undersök- ning af meridiancirkeln på Lunds observatorium jemte bestämning af densammas polhöjd (1877). I Dorpat egnade han sig åt den teoretiska astronomien, särskildt behandlingen af trekropparsproblemet. Hans viktigaste arbeten på detta område, Beitrag zur integration der differentialgleichungen der störungs-theorie (Petersburgakad:s handl., 1883) och Sur la détermination des distances mutuelles dans le pro-bléme des trois corps (franska vet. akad:s "Comptes rendus" s. å.) ange metoder för lösande af störings-och andra mekaniska problem genom vissa trigono-metriska serier (Lindstedtska serierna) och ha bildat utgångspunkt för flera moderna undersökningar, bl. a. af Poincaré och v. Zeipel. Vid Tekniska högskolan ifrade L. för modernisering och utvidgning af läroverket. Han var led. i 1890 års kommitté, hvars arbete resulterade i den provisoriska utredning, som beslöts vid 1895 års riksdag. Sedan han 1902 blifvit rektor, utarbetade han 1903 förslag till omorganisation med fördubbling af elevantal och antal professorer samt med ökade lokaler för laboratorier på den nuv. tomten och för en byggnadskostnad af 2x/4 mill. kr. 1906 tillsattes med anledning däraf en ny stor kommitté att taga hela frågan om den högre tekniska undervisningen under utredning. Kommittén, af hvilken L. var led. och hvars motivering till största delen författats af honom, framhöll, att en verkligt tillfredsställande lösning kunde erhållas endast genom inrättande af en ny högskola på ny tomt och med fullt tidsenliga laboratorier och tillräckliga lärarkrafter. I propositionen till 1911 års riksdag, som bifölls, inskränkte man sig dock, för att nedbringa byggnadskostnaden af 9 mill. till halfva beloppet, till laboratorierna och ökningen af lärarpersonalen, medan frågan om lokaler för ett ökadt elevantal lämnades åt framtiden. - Inom försäkringsväsendet har L. intagit en mycket framskjuten ställning. Han var medlem af 1895 års försäkringskommitté. Då lagstiftningen om lif-försäkring ansågs böra vara likartad inom de tre skandinaviska länderna, tillsattes 1900 en kommission af 4 led. från hvart och ett af de tre länderna. Inom denna kommission utvecklade L. liflig verksamhet, och dess förslag hvilar i väsentliga delar på hans arbete. Sålunda genomdref han t. ex. den i nuv. svensk och dansk lag gällande principen, att utländska lifförsäkringsbolag ej må underkastas ingående kontroll, utan för koncession endast uppfylla formella villkor. Kommissionens förslag kompletterades för vårt land, efter förarbeten af L. och Hj. Hammarskjöld, och resulterade i 1903 års lag om försäkringsrörelse. - L. var led. af Nya arbetarförsäkringskommittén (1891-93), hvars förslag till arbetarpensionering äfvensom motivering i väsentliga delar hvila på hans arbeten. Sedan proposition till 1895 års riksdag afslagits, förordnades L. att jämte K. B. Hasselrot utarbeta nytt förslag, som framlades för 1898 års riksdag. Förslaget, som utarbetades af L. ensam (Hasselrot förordade 1895 års förslag), vann ej riksdagens bifall. Särskildt tillskrifvas L. bestämmelserna om hustrurnas medtagande i försäkringen samt om pensionsbeloppets beräknande, hvilka vunnit beaktande i den senaste tyska lagen. 1907 tillsattes "ålderdomsförsäkringskommittén" att ånyo utreda frågan om allmän ålderdoms- och invaliditetsförsäkring, och L. blef kommitténs ordf. Kommitténs arbeten äro ännu U911) icke af slutade. L. deltog