651 Lindsey-Lindskog 652 änkedrottningens som författare af balletter samt rimmerier till värdskap, ringränningar o. d. Hans största poetiska arbete är balletten Den stoora Genius, livarmed Karl XI:s födelsedag firades 1669. S. å. blef L. efter hemkomsten från en ambassad till Polen, där han tjänstgjort som legationssekreterare under grefve KL Thott, adlad med namnet L i n-denschöld, hvilket namn han efter en tid utbytte mot L. Genom sitt gifte med den förmögne kopparverksdirektören, rikskammarrådet Isak Cron-ströms dotter Elisabet kom L. i nära förbindelse med åtskilliga familjer inom den tidens rika uppkomlingsadel. Med Karl XI:s tillträde till regeringen (1672) kan L:s politiska bana sägas begynna. Rikskanslern M. G. De la Gardie, hvars förtroende L. åtnjöt, placerade honom som sekreterare i den kabinetts-konselj ("sängkammarstyrelse"), till hvilken genom kanslerns föranstaltande regeringsmaktens tyngdpunkt alltmer öfverflyttades och som utgjorde liksom en förberedelse till det kommande enväldet. Inom denna regering intog L. visserligen till det yttre en obemärkt plats som sekreterare (1674 erhöll han hofrådstitel), men hans framstående kunskaper och sällsporda duglighet i förening med en smidighet i väsendet, som gjorde honom lika omtyckt af den fint bildade kanslern som af den ouppfostrade konungen, banade honom snart väg till ett stort inflytande. Ännu mera tillväxte detta efter riksdagen 1675, sedan rådet och rikskanslern förlorat konungens förtroende. L. var då någon tid framåt i verkligheten Karl XI:s förste minister ("se-kreterarregementet"). Planerna att förskaffa konungen oinskränkt makt, en gång framkastade af De la Gardie, upptogos och utvecklades af L., hvilken inom kort blef enväldets på en gång ifrigaste och talangfullaste tjänare. Den rådighet och energi, som han utvecklade under den brydsamma tiden närmast efter utbrottet af danska kriget (1675-79), borde tillförsäkrat honom ett fortsatt åtnjutande af konungens förtroende och tryggat hans inflytande, om ej J. Gyllenstierna kommit honom i vägen. Närmandet mellan konungen och denne (1676), hvilket torde ha bemedlats just af L., medförde emellertid, att den senare efter hand trängdes åt sidan, och han fick t. o. m. under någon tid pröfva sin herres onåd. Den olyckan blef emellertid öfvergående. I juni 1680 afled Gyllenstierna. Kort därpå var L. åter en högtbetrodd man och utöfvade i konungens kabinett ett alltmer ökadt inflytande. På riksdagarna 1680 och 1682 spelade han en icke obetydlig roll, dock mindre i det offentliga än genom "kulissarbete". Särskildt ansågs han i hög grad ha dirigerat de ofrälse ståndens uppträdande vid dessa riksdagar. Han blef ock medlem af reduktionskommissionen. På 1686 års riksdag var han landtmarskalk - den första af tredje riddarhusklassen, som nådde denna värdighet - och gjorde som sådan allt för att ge-nomdrifva de reduktionsbeslut, hvilka gåfvo åt denna riksdag dess egentliga märkvärdighet. Han förde ordförandeklubban med mycken skicklighet, vann mången genom sitt glada lynne och sitt behagliga umgängessätt samt lade för öfrigt ofta i dagen sin naturliga böjelse att sammaniämka och förlika. Kort efter denna riksdags slut tillsattes på ständernas anhållan den stora lagkommissionen för revision af den gamla lagen. L. blef ordf. i denna. Som sådan visade han samma skicklighet och drift som i alla sina offentliga värf. Äfven i utarbetandet af 1686 års kyrkolag har L. haft andel liksom i förarbetena till skolordningen af 1693. Hans obestridliga förtjänster medförde efter hand sin belöning, och han erhöll i hastig följd utmärkelser, som voro egnade att tillfredsställa hans af naturen ganska stora fåfänga och ärelystnad. L., som 1677 utnämnts till kansliråd och statssekreterare, blef 1685 hof kansler, 1686 landtmarskalk och president i lagkommissionen, 1687 kungligt råd och s. å. (10 dec.) på en gång friherre och grefve. I maj 1687 förordnades L. till kansler för Lunds universitet och arbetade till sin död med kraft och intresse på denna högskolas återupprättelse och förkofran. 1688 blef han utnämnd till guvernör för kronprinsen (sedermera konung Karl XII). L. var utan tvifvel ett stycke af en statsman med tankar och planer, som pekade långt framom hans eget tidehvarf. Som ämbetsman stod han genom snille, kunskaper och arbetsförmåga bland de allra främste under Karl XI:s dagar. Fastän ifrig reduktionsman och fiende till det gamla högadelsväldet, visade han största möjliga hänsynsfullhct i sitt personliga uppträdande gentemot representanterna för den gamla regimen, och i många fall var det uteslutande hans förord, som de störtade högadelsmännen hade att tacka för möjligen beviljad lindring i reduktionens och förmyndarräfstens hårda villkor. - Som poet träder L. med sin ballett m. m. i Stiernhiclms fotspår, men visar sig f. ö. i sina ofta spirituella tillfällighetspoem, sällskapsvisor o. d. starkt påverkad af fransk poesi. Genom sitt intresse för den fransk-klassiska diktningen blef han en af dem, som först introducerade smaken för densamma i dåtidens högre sällskapskretsar. L:s Samlade vitterhetsarbeten utgåfvos 1864 i 4:e bandet af P. Hansellis "Samlade vitt:s arb. af sv. förf. fr. Stiernhielm till Dalin". Som talare hör L. oveder-sägligen till sin tids främsta. Som mecenat för lärde och författare har han kanske åstadkommit mer än genom sin egen vittra produktion. Af betydelse blef särskildt det beskydd, som han lämnade den i Lejonkulan 1686-91 uppträdande truppen af skådespelare och dramatiska författare, vår första svenska teater. Litt.: Ingers, "Erik Lindschöld. Biografisk studie", I (1908; med utförliga litteraturhänvisningar). E. L Lindsey [lirnsi], nordöstra delen af Lincolnshire i England, utgör sedan 1888 eget grefskap (administrative county), 3,889 kvkm., med 237.864 inv. (1911). . (J. F. N.) Lindsey |~li'nsi], Theophilus, engelsk teolog, f. 1723, d. 1808, grundade 1764 som anglikansk präst en af de första söndagsskolorna i England, men gled snart öfver till unitarisk åskådning och lämnade sin plats 1773, sedan en petition hos parlamentet om befrielse för prästerna från ed på de 39 artiklarna flera gånger afslagits. 1774 begynte L. verka som unitarisk pastor i London och fick stor betydelse för unitariska kyrkan i England. Hans hufvudarbete är An historical view of the state of the unitnrian doctrine and worship from the reformation (1783). En volym memoarer utkom 1812. Hj. H-t. Lindska anemometern. Se Anemometer. Lindskog, Natanael, fysiker, skolman, läroboksförfattare, f. 29 sept. 1858 i Liared, Västergötland, blef student i Uppsala 1877 och promove-