Paulus' martyrdöd. Hans åminnelsedag är 23 sept. Se Lightfoot, "Clement of Rome", I (1890). Linved Klasson d. y. Se Hästesko, sp. 184. Linz [lints]. 1. Hufvudstad i Öfre Österrike, 260 m. ö. h., på högra stranden af Donau, öfver hvilken en 208 m. lång gallerbro af järn går till köpingen Urfahr på flodens andra sida. 67,859 inv. (1910), de allra fleste tyskar. L. har två domkyrkor, den ena från 1670, den andra påbörjad 1862 och invigd 1905, 1 luthersk (från 1845) och flera katolska kyrkor. Staden är säte för ståthållarämbetet (statthalterei), för landtdagen och en biskop. I staden finnas teol. seminarium, högre gymnasium och högre realskola, lärar- och lärarinneseminarium, provinsmuseum (Francisco-Carolinum) med bibliotek, tafvelgalleri, naturvetenskapliga samlingar, fornsaker m. m., handelsakademi, offentligt studiebibliotek (40,000 bd), landsarkiv, stiftsarkiv, institut för döfstumma och för blinda, hospital, barnbördshus m. m. Tillverkning af cigarrer, fartyg, maskiner och lokomotiv, landtbruksredskap, tändstickor, kaffesurrogat m. m. L. är en af stapelplatserna för Donauhandeln, särskildt för exporten af järnvaror. Österrikiska västbanan (Wien--Salzburg--München, med bibanor till Passau och Braunau), järnvägen till Budweis (i Böhmen) samt Donau med dess segelbara bifloder befordra handeln. -- L. antages ligga på samma plats som den romerska stationen Lentium l. Lentia och hörde under medeltiden till grefskapet Kyrnberg. Den siste grefvcn af Kyrnberg sålde grefskapet 1140 till markgrefven Leopold IV af Österrike. 17 maj 1809 besegrade Bernadotte en österrikisk kår vid L. De forna fästningsverken äro nu slopade. -- 2. (L. am Rhein) Stad i preussiska reg.-omr. Koblenz (Rhenprovinsen), vid Rhen. 3,873 inv. (1905). Brytning af basalt. 1 o. 2. (J. F. N.) Lin-ål, zool. Se Nejonögon. Liodhus. Se Lödöse 1. Liometopum, zool. Se Dolichoderinæ. Lion, Golfe du [gålf dy liå'], Lejonbukten, oriktigt skrifvet Golfe de Lyon, hafsbukt i Medelhafvet på Frankrikes sydkust, emellan Cabo de Creus i v. och Gap Croisette ö. Bukten är farlig för sjöfarten genom de våldsamma vindarna på öppna sjön och bristen på en lätt tillgänglig nödhamn i västra delen, där kusten är flack och sandig. Bakom kustdynerna ligga laguner (étangs), som genom trånga kanaler (grau) stå i förbindelse med hafvet. (J. F. N.) Lion, Justus Karl, tysk gymnast, f. 13 mars 1829 i Göttingen, d. 30 maj 1901 i Leipzig, sedan 1862 direktor för skolgymnastikväsendet i Leipzig och sedan 1874 äfven öfverinspektör öfver gymnastiken vid de flesta sachsiska läroverk. L. inlade stor förtjänst genom att, i synnerhet hvad skolorna beträffar, ordna turnväsen det till en metodisk gymnastik. Han utgaf åtskilliga skrifter, i hvilka han bl. a. angrep den lingska gymnastikmetoden, i synnerhet dess fyrdelning och urval, samt så sökte stäfja dess inflytande på den äldre tyska turnen. L. redigerade till 1875 "Deutsche turnzeitung". Lionardo da Vinci [vi'ntji] 1. Leonardo da Vinci, italiensk konstnär och vetenskapsman, f. 1452 i Vinci, Toscana, d. 2 maj 1519 vid Amboise, Touraine, kan kortast betecknas som universalsnille. Han var målare, skulptör, arkitekt, ingenjör och mekaniker, naturforskare, spekulativ tänkare och

Lionardo da Vinci, själfporträtt (i Turin). experimentator - en hjärna, som ej lämnade något outforskadt och som ideligen arbetade, ofta med själfva forskningen som det enda målet. Han lefvandegjorde sin tids ideal af uomo universale, alla möjligheters människa. Han har blifvit kallad "renässansens universella intelligens", på en gång forskaren, som intränger i allt, och konstnären, som skapar. Äfven som konstnär var han en outtröttlig och ytterligt tålmodig sökare. Hans sökande gällde det själiska i konsten, men fullt ut lika mycket det tekniska. Han förde det italienska 1400-talsmåleriet till dess höjdpunkt, och han gaf utgångspunkterna för det nästkommande skedets, högrenässansens, konst. I sina målningar gaf han det äldre måleriets slutresultat och det nya dess första storverk. Han var en revolutionär inom konsten, och han har ined skäl blifvit kallad det moderna måleriets fader. L. var naturlig son till advokaten Picro d'Antonio, då bosatt i Vinci, en liten plats inom florentinskt område nära Empoli vid gränsen till Siena. Hans moder var en bondflicka "af godt blod". Senast 1469 flyttade fadern till Florens, och senast vid samma tid började L. arbeta på målaren och skulptören Verrocchios (se denne) ateljé. Ännu 1476 nämnes han som Verrocchios medhjälpare. Med all sannolikhet utöfvade läraren stort och bestämmande inflytande på eleven. Många drag hos Vcrrocchio återkomma hos L. - främst rastlösheten och mångkunnigheten. Enligt en gammal uppgift, som går tillbaka till L:s samtid, men hvars trovärdighet likväl betviflas af många forskare - skulle L. som elev ha målat den främsta knäböjande ängeln på lärarens tafla Kristi dop (nu i Accademia i Florens). Andra målningar, som varit ansedda som ungdomsarbeten af L., äro ett Medusahufvud i Uffizigalleriet, som troligen är en senare efterbildning af L:s komposition, samt en Maria bebådelse där och en mindre "bebådelse" i Louvre, af hvilka Louvre-taflan anses sannolikt vara äkta, fastän troligen målad först på 1490-talet, men Uffiziernas "bebådelse" är med större sannolikhet utförd på Verrocchios ateljé af flera händer. De äldsta fullt autentiska bevarade målningarna af L. äro De tre konungarnas tillbedjan (Uffizigalleriet) och Den helige Hieronymus i öknen (Vatikanens galleri), båda äro ofullbordade. L. hade 1478 och 1481 mottagit två olika beställningar på altar-bilder. Han slutförde ingendera, men "Konungarnas tillbedjan" är sannolikt den senare af dessa beställda och påbörjade målningar. Sedan beställarna väntat i 15 år, vände de sig till Filippino Lippi och erhöllo af honom 1496 en målning med samma ämne, delvis påverkad af L:s komposition (äfven Filippinos målning finns nu i Uffizigalleriet). "Konungarnas tillbedjan" är hufvudnumret i L:s ungdomsalstring och - trots sitt ofullbordade skick - sin tids kanske märkligaste målning. Dess strängt slutna, centrala, utspekuleradt afvägda komposition är något nytt i den