I marinarsenalen ha på senare tiden krigsskepp byggts. -- Den breda Tejo bildar en säker och rymlig hamn, så djup, att de största krigsskepp kunna ankra vid staden. Genom anläggningen af dockor och en 6 km. lång hamnmur har man sträfvat att anpassa densamma efter nyare fordringar. Inloppet försvarades förr, ehuru otillräckligt, genom de båda forten São Julião på norra och Bugio på södra sidan, men numera har staden omgifvits af den 40 km. långa Estrada da nova circumvallação med forten Caxias, Mossanto, Ameixoeira och Sacavem, hvarjämte befästningar anlagts på höjderna vid Cintra och Alverca. Sjöfartens tillväxt framgår däraf, att 1902 2,013 fartyg om 4,3 mill. ton inlöpte i hamnen, men 1908 steg tonnaget till 7,1 mill. Ungefär en tredjedel af alla fartygen är engelsk. Värdet af den årliga importen är omkr. 40 mill. milreis och af exporten 22 mill. -- L. är slutpunkt för den internationella järnvägsförbindelsen Paris--Madrid--L. samt Paris--Salamanca--L. (Sydexpressen); dessutom utgå från L. 8 lokalbanor. -- Inom staden användas elektriska spårvägar samt med anledning af den stora höjdskillnaden mellan olika gator (ända till 110 m.) hissar och s. k. bergbanor. -- Medelårstemperaturen i L. är 15,6°, vintertemperaturen 10,5°; den årliga nederbörden stiger till 750 mm. -- Stadens äldsta namn var Ulisipo l. Olisipo, hvilket gaf äldre grekiska resande och lärde anledning att söka ett samband med Ulysses (Odysseus). Under romarna var staden ett municipium och kallades Felicitas Julia. Det romerska samhället låg på borgkullen (omkring Castello de São Jorge), där rester af en teater, bad och tempel anträffats. Araberna, som innehade staden från 716, kallade den al-Aschbuna l. Lischbuna. Efter flera månaders belägring intogs den 1147 af Alfons I, understödd af engelska och flandriska korsfarare, och vardt åter en kristen stad samt fick snart en biskop, som 1394 upphöjdes till rang af ärkebiskop och 1716 till patriark. 1422 blef staden rikets hufvudstad. Under Emanuel den store (1495--1521) var L. utgångspunkt för de portugisiska sjöexpeditionerna och uppblomstrade till den förnämsta handelsplatsen i Europa, väl i stånd att bära skadorna vid jordbäfningarna 1531 och 1575. Dess välstånd sjönk dock hastigt under den spanska ockupationen 1580--1640, genom de spanska och portugisiska flottornas nederlag i krigen mot England och Nederländerna samt genom förlusten af Indien. Det stora jordskalfvet 1 nov. 1755, åtföljdt af en flodvåg, som bortspolade kajer och fartyg, och förhärjande eldsvådor, lade halfva staden i ruiner, bragte öfver 30,000 människor om lifvet och förorsakade en beräknad materiell skada af omkr. 350 mill. kr. Genom ministern Pombals energi steg staden dock hastigt upp ur askan och gruset. Den franska invasionen 1807--08, hofvets flyttning till Rio de Janeiro, krigen på Pyreneiska halfön och förlusten af Brasilien bragte L. i fullständigt förfall, hvarur det under de sista 50 åren arbetat sig upp till en stor och vacker stad. Litt.: Freire de Oliveira, "Elementos para a historia do municipio do Lisboa" (9 bd. 1885--98), och Haupt, "Die baukunst der renaissance in Portugal" (bd I, "Lissabon und umgegend", 1890). (J. F. N. Wbg.) Lissajous [-jo], J. A., fransk fysiker. Se Lissajous' kurvor. Lissajous' kurvor [-Jos], fys. Om två stäm- gafflar, hvilkas skänklar i ändarna äro försedda med små speglar, placeras (se fig. 1) med speglarna vända mot hvarandra i den ställningen, att den ena svänger Fig. 1. Lissajous1 stämgafflar. i horisontal, den andra i vertikal riktning, och om man låter strålarna från en starkt lysande punkt falla på den ena spegeln, därefter reflekteras mot den andra spegeln samt slutligen träffa en skärm, ser man, när båda stämgafflarna anslås, en lysande kurva på skärmen af olika form alltefter stämgafflarnas toner och det sätt, hvarpå de blifvit satta i vibra- Flg. 2. Lissajous' kurvor. tion. Dessa kurvor (fig. 2) framställdes först (1855) af fi anske fysikern Jules A n t o i n e Lissajous (f 1822, d. 1880). I stället för att uppfånga ljusbilden på en skärm kan man betrakta den genom en tub. På dessa kurvors förekomst grundade Lissajous en mycket känslig metod för stämgafflars kom-parering och justering. När två stämgafflar ljuda fullkomligt unisont eller äro stämda i rena oktaver, kvinter o. s. v., bibehåller sig nämligen den kurva, som de vid sina samtidiga svängningar framkalla, oförändrad till såväl form som läge. Men är inter-