791 Litofys-Litografi 792 Litofys, petrogr. Se S f ä r o l i t. Litofyter (af grek. li'lhos, sten, och fyto'n, växt), bot., sådana af klippflorans växter, som växa på stenens yta. Jfr C h a s m o f y t e r. Litogräf (se Litografi), utöfvare af litografiens konst, stentecknare, stentryckare. - L i t o-grafera, teckna på planslipad stenskifva; utföra ett stentryck (en litografi). - Litogräfisk, stentrycks-, som utgöres af eller snvänds vid litografi. Litografi (af grek. lifthos, sten, och gra'f an, skrifva), konsten att medelst aftryck från en stenskifva mångfaldiga teckningar eller skrift; det genom detta förfaringssätt frambragta resultatet. Litografien 1. stentrycket uppfanns 1798 af A l o i s Sen e f el d er (f. 1771 i Prag, d. 1834). Det är baseradt på förhållandet, att fett och vatten ej blanda sig med hvarandra. Om en teckning framstäl-les med ett fett ämne på en torr s. k. l i t o g r a-fisk sten (se d. o.), intränger fettet i stenens porer och kvarhålles energiskt af densamma. Behandlas den sedan med vatten, "fuktas", intränger vattnet endast på de icke feta ställena, de feta ställena däremot stöta vattnet ifrån sig. Vid invals-ning med fet färg taga endast de ställen färg, som förut icke upptagit vatten. Efter infärgningen får stenen i kontakt med ett papper passera tryckpressen, hvarvid färgen af ges åt papperet och ett aftryck erhålles. För hvarje nytt aftryck upprepas fuktning och invalsning. Under (M att vid t. ex. träsnittet de färgtagande och färgafgifvande ställena ligga upphöjda, vid koppartrycket fördjupade, ligga, vid den egentliga litografien, de färgtagande och färgafgifvande ställena i samma plan som de icke färgtagande partierna. Litografien tillhör den grupp af grafiska reproduktionsförfaranden (jfr Grafisk konst), som kallas flacklryckförfaranden och är typisk för denna grupp. De egentliga litografiska förfarandena kunna uppdelas i direkta och indirekta. Till de förra höra de förfaranden, vid hvilka teckningen med litografisk tusch eller krita (se dessa ord) utföres bakvänd direkt på stenytan. Framställes teckningen med tusch, måste stenytan vara mycket finslipad och teckningen utföras medelst penna, pensel eller dragstift. För kritteckning finslipas först stenen och "kornas" därpå genom af-rifning med fin sand. Kornigheten gör maneret mjukare och möjliggör bättre återgifvande af tonvärden och öfvcrgångar. Utförd med skicklighet och konstnärlighet, kan den litografiska kritteckningen lämna synnerligen vackra resultat. Numera ha de direkta förfarandena, synnerligast genom utbildandet af de fotolitografiska metoderna, alltmera fått träda i bakgrunden och ersättas i regel af f o t o l i t o g r a-fien (se d. o.), emedan därigenom teckningen kan utföras rättvänd på papper, hvilket är vida bekvämare och lättare än att teckna den bakvänd på stenen. - Stor användning har^äfven det s. k. öfver-try eks för f ärande t, genom hvilket ett redan befintligt aftryck kan öfverföras på stenen och tryckas. Aftrycket kan vara utfördt i litografi eller något annat grafiskt förfarande i streck- eller punktmaner, t. ex. boktryck, träsnitt, kopparstick, och förfarandet tilleår så, att af trycket tryckes med en speciell färg (öfvertrycksfärg) på ett nr d ett gummi- eller klisterskikt öfverdraget papper, hvarefter det bringas i kontakt med den torra stenytan. Genom att fukta papperets baksida upplöser man gummi- eller klisterskiktet, så att själfva papperet kan dragas bort och den feta bilden kvarstannar på stenen. - Man kan äfven med fet krita eller tusch teckna bilden på ett med gummi eller klister öfverdraget papper och på nyss beskrifvet sätt öfverföra bilden på stenen. Ett liknande förfarande är den s. k. a u t o g r a-f i en (se d. o.), som ofta användes, då det är fråga om att mångfaldiga handskrifter. Skriften utföres på papper med s. k. autografiskt eller litografiskt bläck (se d. o.), i hvilket fett ingår som väsentlig beståndsdel, och genom pressning bringas papperet i kontakt med stenen, hvarvid den feta skriften öfverföres på denna. Har man på ett eller annat sätt anbringat den feta bilden på stenen, måste densamma "etsas", innan stenen är färdig för tryckning. Denna etsning har emellertid icke, som vid de egentliga etsningsförfarandena, till uppgift att åstadkomma någon relief, utan åsyftar att öka stenens porositet på de ställen, som ej äro täckta af bilden och därmed stenens förmåga att uppsuga och kvarhålla vatten. Etsningen sker med en med salpetersyra svagt surgjord lösning af gummi arabicum. Gummit intränger i stenens porer och bidrar i hög grad att hålla de icke tecknade partierna rena, d. v. s. hindra dem att taga färg. För tryckningen användas speciellt konstruerade litografiska tryck-pressar (se d. o.). För mindre upplagor och för öf-vertryck användes handpress, vid hvilken fuktning, invalsning etc. sker för hand, vid snällpresstryck ske dessa manipulationer automatiskt. En litografisk snällpress kan lämna 4-5,000 aftryck per dag. Stengravyren skiljer sig väsentligt från den egentliga litografien och är till sin princip besläktad med kopparsticket, men den litografiska stenen ersätter här kopparplåten. För stengravyr användas de hårdaste och finaste stenarna. Stenen slipas, behandlas med oxalsyra och finpoleras, hvarefter teckningen med gravernål, eller, i speciella graverma-skiner, medelst diamantspets, inristas i stenen. Stenen kan äfven, som vid kopparsticket (se Kopparstick och Koppartryck), förses med etsgrund och etsas; i detta fall är det fråga om ett verkligt etsningsförfarande. Infärgning och tryckning ske enligt samma principer som vid koppartrycket. Vid kromolitografien 1. färglitografien (jfr Färggravyr) framställas flera tryckstenar, hvar och en motsvarande en bestämd färg, och de resp. färgerna tryckas på eller vid hvarandra, så att den åsyftade koloriten erhålles. Färglitografien har mycket stor användning för framställning af kartor, etiketter, industriellt tryck etc.; äfven för framställning af de bekanta s. k. oljetrycken eller oljefärgstrycken användes detta förfarande. Stundom användas ända till 20-25 olika färgstenar för att åstadkomma åsyftad effekt. Som exempel på färglitografi kan hänvisas till de kartor i färger, som finnas i Nordisk familjebok, samt till pl. vid art. Andfåglar, Bär, Dräkt, Höns, Keramik m. fl. Färglitografien utföres på så sätt, att konturteckningen med fettfri färg, "klatschtryck", öfverföres på lika antal stenar, som man önskar färgstenar. De partier af teckningen, som motsvara en viss färg, behandlas med litografisk tusch eller krita och tryckas sedan med motsvarande färg, på detta aftryck tryckes nästa färg o. s. Y. Passningen åstadkommes genom uppnålning efter särskilda passmärken, som