793 Litografisk-Litomysl 794 anbringas i konturteckningens kanter och utmärkas på hvarje färgsten. Litografien, i synnerhet kritmaneret, användes på sin tid i stor utsträckning för att återge den äldre eller samtida målarkonstens alster och intog under 1800-talets förra hälft en afgjordt förhärskande ställning på den grafiska konstens område. Så i Pilotys stora galleriverk öfver samlingarna i Miin-chens pinakotek, så i det utmärkta s. k. Boisseréeska galleriverket med afbildningar af gammaltyska och gammalflandriska målningar, så i Hanfstängels Dresdengalleri. I Frankrike däremot upptogs den nya tekniken af konstnärerna som ett medel att utföra originalkompositioner, således på ett sätt, som är jämförligt med de äldre målaretsningarna (Vernet, Géricault, Charlet, Dclacroix, Kaffet, Gavarni, Dau-mier, Carriére, Toulouse-Lautrec och många andra). De i Tyskland och Frankrike gifna föredömena följdes sedermera på andra håll, och äfven i Sverige ha ur den litografiska pressen framgått både återgifnin-gar af målningar och ej få originalkompositioner (J. Cardon, se pl. II, Billmark, pl. I, Hj. Mörner, Södermark, Troili, Tollin, Wahlbom, 0. Anderson, pl. I, K. Widing, Karl Larsson, E. Norlindh m. fl.). - Stentryckets svaghet ligger hufvudsakligen i dess oförmåga att frambringa skarpa bestämda linjer. Vid upprepad tryckning breda teckningens linjer småningom ut sig, hvilket menligt inverkar på af tryckets klarhet och skärpa. Däremot återger det på ett förträffligt sätt alla gra'dationer i ljusstyrka, från de högsta dagrar till den djupaste skugga. Del eger därför ofantlig mjukhet och äfven smidighet, men jämväl de bästa litografier få lätt en vek och obestämd hållning samt förefalla ofta suddiga. Emellertid är litografien, rätt använd, ingalunda något förkastligt artistiskt uttrycksmedel. Den borde tvärtom, genom de ringa svårigheter i tekniskt afseende, som teckningen medför för konstnären, i jämförelse med träsnittet eller kopparsticket och etsningen, samt genom den relativa säkerhet i afseende på resultatet, hvarpå han kan räkna, vara af ej ringa konstnärlig betydelse. Emellertid har denna lätthet gifvit upp-hof till mycken omogen dilettantism på det konstnärliga området, på samma gång som den stegrat stentryckets praktiska användning och betydelse. Som konstnärligt uttrycksmedel har litografien numera fått vika för de rent fotografiska eller fotomekaniska reproduktionsförfarandena, men har fortfarande mycket stor användning för industriellt tryck, karttryck, bildtryck för tekniska och vetenskapliga verk, äfvenså, kombineradt med fotomekaniska reproduktionsförfaranden: autotypi, ljustryck etc., för framställning af färgtryck. Litt.: Richmond, "Gram-mår of lithography" (1886), Fritz, "Die photolitho-graphie" (1895) och "Handbuch der lithographie" (1900), Munié, "Traité de lithographie" (1898), och Hcsse, "Die chromolithographie" (1905). Upk.* J. Iltzg. Litografisk. Se L i t o g r a f. Litografisk kalksten. Se I i t o g r a f i s k sten. Litografisk krita användes för teckning på kor-nåd sten (se Litografi) och framställes genom att man sammansmälter 32 dlr hvitt vax, 16 dlr spermaceti, 24 dlr marseilletvål, 8 dlr schellack och 12 dlr kimrök. J. Iltzg. Litografisk skiffer. Se Litografisk sten. Litografisk sten, Litografisk kalksten, Litografisk skiffer, en till juraperiodens aflagringar hörande lerhaltig kalkstensart, som på grund af sin täta, likformiga textur befunnits vara den för gravyr och tryckning på litografisk väg mest lämpliga stcnsorten (se Litografi). Den bästa-litografiska stenen erhålles från SolcnhJen (Solen-hofenskif/er), Eichstätt och Pappenheim i Bajern. Bergarten är afsöndrad i tjockare och tunnare plattar. Till färgen är den i allmänhet ljust gul. Utmärkt väl bibehållna djurlämningar i förstenadt tillstånd ha påträffats i Solcnhofenskiffern; särskildt är att märka det betydelsefulla fyndet af urfågeln, A r-c h seo p t e ry x (se d. o.). E. E. Litografiskt allehanda, ett planschverk med text, utgifvet af A. J. Salmson 1859-61 (12 hftn) och Sigfr. Flodin 1862-65 i dels månads-, dels half-månadshäftcn. Denna tidskrift, som betecknar ett framsteg i svenska litografiens utveckling, gjorde alltmer till sitt hufvudsyfte att genom goda afbildningar sprida kännedomen om den nyare svenska konsten. Litografiskt bläck 1. Autografiskt bläck användes för skrifning af sådana manuskript, som skola mångfaldigas genom litografiskt öfvertryck (se Litografi), och består af ungefär samma beståndsdelar som litografisk tusch (se d. o.), men med tillsats af så mycket vatten, att blandningen får flytande form. J. Htzg. Litografiskt färgtryck. Se L i t o g r a f i. Litografisk tusch, en blandning af talg, vax, tvål, schellack och kimrök, som användes för teckning på den litografiska stenen. Ett lämpligt recept är följande. 16 dlr ren fårtalg, 10 dlr vax, 16 dlr marseillctvål, 14 dlr schellack, 5 dlr kimrök smältas tillsammans; blandningen, som har fast konsistens, utrifves med vatten, så att en lagom flytande vätska erhålles. J- Htzg. LitokläS (af grek. li'lhos, sten, och kla'éin,krossa), geol., allmän äldre benämning på sprickbildningar i berggrunden. Litoklastik (af grek. Wlhos, sten, och klafan, krossa), med. Se Stenkrossning. Litokromi (af grek. li'llios, sten, och cJiröma, färg), litografiskt färgtryck. Se Litografi. Litolapaxl (af grek. li'lhos, sten, och la'paxis, uttömning), kir. Se Stenkrossning. Li'tolff, Henry Charles, engelsk (tysk) musiker, f. 1818 i London, d. 1891 i Paris, var elev af Moscheles och uppträdde som pianist redan vid 12 års ålder. Han tillbragte flera ungdomsår i Frankrike, var 1841-44 kapellmästare i Warschau och gjorde därefter konsertresor i Tyskland, Holland m. fl. länder till 1850, då han bosatte sig i Braunschweig, där han öfvertog Meyerska musikförlaget. 1860 öfverlät han förlaget åt sin styfson, Theodor L. (som 1864 började utg3 "Collection Litolff", billiga upplagor af klassiker), och började ånyo kon-scrtera. Som kompositör väckte L. bifall mest genom sina "konsertsymfonier" för piano och orkester, sin Spinnlied för piano samt operetten Plclulse et Abé-lard. A. L.* Litologi (af grek. Wllws, sten, och lo'gös, lära), läran om bergarter, bergartslära. Ordet är i allmänhet synonymt med p e t r o g r a f i. E. E. LitoméFice [li'tomjeritse], stad. Se Leitme-ri t z. Litomysl [li'tomyjl], stad Se Leitomischl.